Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
på att föra bort, och så snart Harald Lindahl slutat sina
-studier för dagen, kom han ner och deltog i arbetet.
Under tiden tyckte han sig höra nödskott, men då
han gjorde de andra uppmärksamma därpå, svarade de,
att det endast var dånet af vågorna eller möjligen en
åskknall.
Efter en stund gick dock fader Gunnarsson, en
gammal fiskare, med sin kikare upp på en klippa. Harald
följde honom.
Han såg utåt hafvet och räckte sedan kikaren åt
Harald.
Ett vrak tycktes drifva mellan skären, och ute på
Svartskäret rörde sig något.
“Se, Gunnarsson !“
Det är människor“, mumlade han mellan tänderna,
skyndade ner från utsikten och in efter sin kavaj samt
ner i båten.
Är han galen, Gunnarsson, hva tänker han ta sig
för?“ sporde de kringstående.
Båten var snart loss, och innan någon hann reda sina
tankar, hade Harald hoppat ner i den.
Folket på stranden varnade honom. >De tyckte det
kunde vara nog, att Gunnarssons hustru innan kvällen
blef änka, den unge herrn behöfde icke också sätta till
lifvet. Deras varningar döfvades af stormen, för
hvilken båten som ett flarn kastades ut i våghvirflarna.
Gunnarsson höll med hela sin styrka i rodret, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
