- Project Runeberg -  Inför nedräkningen /
146

(1993) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett utkast till Barndom

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på med sina studier och tvangs lämna bort mig.
Märkvärdigare var det inte.

Först växte jag upp hos farfar och farmor. Han
hade Gesta gård vid Stallarholmen, hade lyckats
svinga sig upp till godsägare genom allsköns affärer
under Första världskriget men dog drabbad av
jordbrukskrisen år 1934. Han var högerman och
kommunalpolitiker. En bullrande storsvensk nationalist som
drack ihjäl sig. Gesta-Pelle kallades han. I samband
med att han hårdhänt drev igenom brobygget till
Selaön skälldes han för att vara
"Stallarholmsmussolini". (Vilket på den tiden inte innebar att han
betraktades som fascist.) Jag tyckte om honom och han
var mycket svag för mig. Farmor var mörk. Jag kan
inte säga att hon var stillsamt envis för egentligen var
hon rätt gråtmild. Jag har aldrig träffat någon som
kunnat sucka så uttrycksfullt. Jag tyckte mycket om
henne.

Sedan bodde jag ibland hos mina föräldrar och
ibland hos olika släktingar. Under krigsåren då mina
föräldrar höll sig i Förenta staterna bodde farmor i
huset. När mina föräldrar var hemma sökte jag mest
hålla mig undan. Det blev bara bråk annars.

— Titta på honom, sade min far. Han ser ut som
den fete pojken i Pickwickklubben.

Då gällde det att inte svara eller visa att jag hört.
Han brukade tröttna och ge upp efter en stund om
jag låtsades om ingenting. Men det var rätt
påfrestande.

Jag hade inget lås på min dörr. Men dörren var
ljudisolerad så jag inte skulle störa om jag lekte.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nedrakn/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free