Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DR -HASSEELOQUISIS TID I ROCK ISEAND, 293
praxis till mönster, äro icke snillen, och då blir däraf
blott ett odrägligt klåperi och en skadlig oordning.
Rörande hans kyrkliga åskådning och andliga
erfarenheter har redan tillräckligt blifvit sagdt; dock må i
kort sammanfattning ännu sägas, att han ansåg
statskyrkan hafva sina stora olägenheter, men frikyrkan har
ock sina svårigheter. Under båda formerna kan det
andliga lifvet uppkomma och vidmakthållas; kyrkans’
yttre författning är ingen hufvudsak, men kan blifva af
den beskaffenket, att den hindrar Guds rikes framgång.
Hufvudsaken är, att Guds ordisin helhet rent och klart
. predikas och sakramenten förvaltas efter Guds ord.
Denna åskådning blef hos honom allt fastare med åren,
äfvensom att han var och blef allt mer öfvertygad
därom, att den evangeliskt lutherska bekännelsen sant och
riktigt uppfattar och framställer den heliga skrifts
salighetslära. Nyhetsmakeri, mänskliga hugskott och
spekulationer vunno hos honom icke något erkännande.
Lika litet hyllade han en torr och död ortodoxi.
Kristendomen och det kristliga lifvet var hos honom en
hjärtesak; tron en gudomlig kraft, som lefver och
verkar i kärleken, och som gör allting nytt. Huru djupt
och friskt han uppfattat det i ordet uppenbarade
frälsningsrådet i Kristus, lifvet i Kristus och församlingens
-väsende och förhållande till Kristus, därpå har han
lämnat oss ett exempel uti sin härliga förklaring öfver
Efeserbrefvet.
Var han felfri? Nej. Han kände allt för väl, att han
hade en gammal människa, och fastän denna människa
var korsfäst med Kristus, kände han väl, att hon ville
röra på sig, och andra märkte det ock. Han kunde
knota och klaga, mången gång utan giltig orsak, han
kunde låta reta upp sig till vrede och otålighet, han
kunde visa sig egenkär och småaktig i vissa ting o. s.v.
Det vore icke rätt att förgylla dessa fel och säga, att de
icke voro fel och synder. Men hvad som var det sköna
Dr Hasselquists lefverne. . 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
