Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagen. Arbetstiden är för de senare ungefär åtta timmar,
för de förra tio.
En del anteckningar har jag kunnat göra rörande
indianernas flit. Chiriguano arbeta i regel alla dagar med
undantag av måndagen, då de sova av sig söndagsruset. I
San Lorenzo, ej långt från Esperanza, där jag hade tillfälle
att samla en del statistiskt material, arbetade matacomännen
i medeltal 12½ och matacokvinnorna ll½ dagar i
månaden. Bästa resultatet visade en matacokvinna, som arbetat
125 dagar och en matacoman, som arbetat 110 av 127
möjliga. Hövdingarna och tolkarna arbetade minst.
När indianerna betalas, är det nödvändigt att se till, att
de ej få ut all avlöning under arbetets gång, utan ha något
innestående, tills de återvända hem, annars anse de sig
lurade.
Dör en indian, till vilken fabriken står i skuld, så
begära mataco, choroti och toba ingenting. Inträffar
detsamma bland chiriguano, fordrar hövdingen skuldens
betalande genom honom till de efterlevande. Orsaken till detta
är möjligen den, att chiriguano, tack vare den långvariga
beröringen med de vita, bättre känna dessas arvsförhållanden.
Tyvärr göres ingenting för att civilisera de indianer, som
komma till sockerfabrikerna. De demoraliseras där i allra
högsta grad. Männen förfalla till dryckenskap, d. v. s. de
lära sig dricka brännvin, i jämförelse med vilket alla de
inhemska dryckerna äro betydligt oskyldigare. Tack vare
brännvinet och dåligt exempel från de vita arbetarnas sida,
dödas årligen ett stort antal indianer i slagsmål vid
fabrikerna. Indiankvinnorna sälja sig åt de vita.
Könssjukdomar grassera bland de indianska arbetarna, av vilka en
del rent av besöka bordellerna, där de göra bekantskap med
vita kvinnor. En chiriguanohövding Maringay, som aldrig
varit i Argentina och om vilken jag längre fram får tillfälle
att tala ganska mycket, frågade mig en gång: »Säg mig,
är det sant, att i Argentina finnas handelsbodar, där man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
