Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 226 —
hvad jag säger dig. Glöm att du har tjänat mig, glöm hvar Miriam,
Petrus och Glaucus bo, glöm också detta hus och alla kristna. Du får
komma hvarje månad till mitt hus, hvarest Demas, min frigifne, skall
betala dig ett guldstycke. Men om du någonsin mer spionerar på de
kristna, skall jag låta piska dig eller lämna ut dig till prefekten i
staden.»
Chilo böjde sig djupt och sade:
»Jag skall glömma!»
Men när Vinicius försvunnit om gatans hörn, skakade ban sina knutna
händer efter honom och utropade:
»Vid Ate* och furierna! Jag glömmer icke!»
Därpå föll han åter i vanmakt.
TRETTIOTREDJE KAPITLET.
Vinicius gick direkt till det hus, där Miriam bodde. Utanför
ingången mötte han Nazarius, som blef förvirrad vid åsynen af honom,
men Vinicius hälsade hjärtligt på ynglingen och bad alt blifva förd till
hans moders rum.
Jämte Miriam träffade Vinicius Petrus, Glaucus, Crispus och Paulus
från Tarsus, som nyss återvändt från Fregellæ. Alla sågo förvånade ut,
då de fingo se den unge tribunen, men han sade:
»Jag hälsar er i Kristi namn.»
»Må Hans namn äras i alla tider,» svarade de.
»Jag har sett er dygd och haft erfarenhet af er godhet, därför
kommer jag som vän.»
»Och vi hälsa dig som vän,» svarade Petrus. »Sitt ned, herre, tag
del i vår måltid och var vår gäst.»
»Jag tackar er. Men först vill jag att du Petrus, och du Paulus,
må lyssna till mig, att ni må se, att jag är uppriktig. Jag vet, hvar
Lygia finns. Jag har stått framför Linus’ hus, som ligger nära intill
detta. Kejsaren har gifvit mig rättigheter öfver henne. Jag har hemma
omkring femhundra slafvar. Jag kunde omringa hennes gömställe och
gripa henne. Men likväl har jag icke gjort det och kommer ej heller
att göra det.»
»Herrens välsignelse skall flöda ned öfver dig härför och ditt hjärta
blifva renadt från skuld,» sade Petrus.
»Jag tackar dig. Men hör vidare på mig. Jag gjorde det icke,
ehuru jag lefver i lidanden och sorg. Innan jag kände er, skulle jag
utan tvekan röfvat henne och med våld kvarhållit henne. Men er dygd
och er religion, fastän jag ej bekänner den, har förändrat något inom
mig, att jag ryggar för våldet. Jag vet icke själf, hvarför så är, men
det är så, och därför kommer jag till er, som äro i faders och moders
ställe för Lygia, och jag säger till er: Gif henne åt mig som hustru,
* Olycksgudinnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
