en af de s. k. mindre profeterna i Gamla Testamentet. Han härstammade från Tekoa, en liten stad sydöst om Jerusalem, och var först herde. Tiden för hans uppträdande som profet infaller under konungarne Usia i Juda och Jerobeam II i Israel, d. v. s. omkring år 800 f. Kr. Han förkunnar Guds straffdomar öfver de närgränsande hedniska folken och skådar, under storartade profetiska syner, huru Israel genom sitt afguderi är moget till fall, men förutsäger äfven en stundande räddning. Hans kraftfulla och bildrika stil utmärker sig genom renhet och korrekthet.
J. H. B.
