Nordisk familjebok / Brask (1876-1926) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Brask,

Hans, biskop, f. 1464 i Linköping af borgerliga föräldrar, idkade studier vid Greifswalds och andra utländska högskolor samt blef vid någon af dem doktor. Efter sin hemkomst anställdes han som kanik i Linköpings kapitel, blef 1505 domprost, intogs såsom sådan i rikets råd och blef 1513 biskop i Linköping. Han var en af sin tids främste män, kunnig och erfaren, såväl i ekonomiska och politiska som i kyrkliga ting, och derjämte en varm vän av allt, som han ansåg kunna främja sitt lands utveckling. Med ifver sökte han vinna kännedom om andra lands framsteg i odling för att låta sitt fosterland deraf draga fördel. Ett bevis på hans verksamhet i denna riktning är hans försök att upprätta ett boktryckeri i Söderköping. Så vidt man vet, var han den förste, som tänkte på att genom en kanal förbinda Vättern med Vänern och dermed bereda en direkt förbindelse mellan öfre Sverige och Vesterhafvet, och om så var, är detta ett intyg om hans skarpa blick för hvad som kunde främja fosterlandets utveckling. Till sina politiska åsigter var B. konservativ. "Vårt rikes frihet", sade han, "hänger på kyrkan och ridderskapet". -- Det ligger i sakens natur, att han i den brytningstid, hvarunder hans lif inföll, skulle i religiösa frågor hålla på det gamla, och det är af historien väl bekant, att han så gjorde. Han var i Sverige icke allenast den förnämste, utan den ende kraftfulle kämpen för den gamla kyrkan och mot reformationen. Såsom sådan blef han motståndare till Gustaf I. Man är lika litet berättigad att betvifla B:s fosterlandskärlek som konung Gustafs. Men B. ansåg fäderneslandets väl bero på den kyrkas bestånd, hvars målsman han var och om hvars stadgars och lärors sanning han var så öfvertygad, att han betraktade som ett brott att betvifla densamma. Med kraft och nit kämpade han för hennes sak, så länge hopp om seger fans, men till det yttersta kämpade han icke. Han var icke en af de män, som offra lif och allt för sin öfvertygelse. Han var ej häller en af dessa sjelfförsakande andar, som äfven under trycket af förhållanden, hvilka de anse skadliga, förmå verka för sitt lands väl. Efter den afgörande riksdagen i Vesterås 1527 flydde han från Sverige till Polen. Under hans landsflykt räknade de öfrige svenske flyktingarna på hans hjelp vid de oupphörliga stämpligarna mot konung Gustafs tron, men man vet ej huruvida han dervid medverkade. Han dog i Lunda kloster 1538 eller 1530.

O. A.

(Signaturen O. A. står för Oskar Josef Alin)