Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Abeille, Joh. Christian Ludw. - Abel - Abel - Abel, Nils Henrik - Abel, Karl Friedr. - Abel, Josef - Abel, Karl von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efterträdde derstädes Zumsteeg såsom
konsertmästare. Hans kompositioner, som vittna om
konstnärlig smak och bildning, utgöras af
operor: Amor und Psyche, Peter und Aennchen;
konserter, sånger, pianomusik m. m.
Abel, Hebr. Hebel (eg. förgänglighet, fläkt),
Adams andre son, en from herde, hvilken blef
ihjelslagen af sin äldre broder, Kain. Den
bibliska berättelsen om hans död (1 Moseb. 4
kap.) har blifvit poetiskt behandlad af
Gessner, Byron, Paludan-Müller m. fl.
Abel, konung i Danmark 1250-52, Valdemar
Seiers näst äldste son med Bengerd, föddes
omkr. 1218. A., som redan 1232 blifvit af
Valdemar utnämnd till hertig i Sönderjylland
(sedermera hertigdömet Slesvig), gifte sig 1237
mot faderns vilja med Mechtild, dotter af
konungens gamle fiende grefve Adolf IV af
Holstein. Derigenom kom han i fientligt
förhållande till sin länsherre och äldre broder,
Erik Plogpenning, som efter faderns död, 1241,
uppsteg på Danmarks tron och började krig mot
grefvarne af Holstein, för hvilka A. var
förmyndare. En förlikning slöts visserligen mellan
bröderna 1248; men då Erik 1250 besökte A.
i Hedeby (nuv. staden Slesvig), lät denne
förrädiskt mörda honom och sänka hans kropp
i Slien. A. kröntes s. å. i Roeskildes
domkyrka till Danmarks konung, sedan han jämte
24 adelsmän aflagt ed på att han vore oskyldig
till mordet. Men redan år 1252 blef han under
ett krigståg mot de upproriske friserna
dödad nära Husum. Han begrofs i Slesvigs
domkyrka. Enligt folktron spökar brodermördaren
ännu i den nejd, der han ljöt döden. A.
efterlemnade 3 söner: Valdemar [III], Erik [I] och
Abel. Kronan öfvergick till Abels yngre
broder Kristofer och hans ätt; men Abels
efterkommande herskade öfver 100 år i Sönderjylland
under ständiga strider med konungahuset. Ätten
utdog på svärdssidan 1375 med hertig Henrik.
– Abels enka blef gift med Birger Jarl i
Sverige.
Abel, Nils Henrik, norsk matematiker, född
1802 i Findö prestgård i Kristiansands stift,
död i Froland vid Arendal 1829. Redan under
sina skolår visade han stor fallenhet för
matematiken och hade, innan han blef student (1821),
genomgått flere af Eulers arbeten i denna
vetenskap samt sjelf börjat bearbeta åtskilliga
delar af densamma. För att främja hans
matematiska studier beviljade staten honom nu ett
anslag för två år af 200 spd. (800 kr.)
årligen. Sedan han genom enskilda gynnare
blifvit satt i tillfälle att företaga en resa till
Köpenhamn 1823, fick han af regeringen å nyo
ett tvåårigt resestipendium af 600 spd. (2400
kr.) om året. Han företog nu 1825-27 en
resa till Tyskland, Österrike. Italien, Schweiz
och Paris samt inledde öfverallt personlig
bekantskap med dåtidens skickligaste matematici.
Under dessa år skref han en stor del af sina
berömda matematiska afhandlingar. Han blef
1828 docent vid universitetet i Kristiania och
upprätthöll den matematiska professuren under
professor Hansteens vetenskapliga resa till
Sibirien. Berlins universitet erbjöd A. en
professorsstol 1829, och flere medlemmar af Franska
akademien sökte genom sitt inflytande bereda
honom en plats vid Vetenskaps-akademien i
Stockholm. Ett år efter hans död tillerkände
Fr. akad. ett pris af 3,000 fr. (omkr. 2,150 kr)
åt en af hans afhandlingar. – Abels arbeten
utgåfvos 1839 af prof. Holmboe på offentlig
bekostnad under titel Oeuvres complètes avec
des notes et développements, och norska
stortinget beviljade 1874 ett frikostigt anslag för
ett nytt utgifvande af hans samlade skrifter.
Bland de vigtigaste resultaten af hans snillrika
forskningar äro hans bevis, att allmänna
eqvationer af 5:te och högre grader icke kunna få
någon algebraisk lösning, emedan rötterna icke
äro algebraiska funktioner af koefficienterna,
samt hans teori om de elliptiska funktionerna.
Abel, Karl Friedr., tysk tonsättare och
virtuos, f. 1725 i Köthen, der hans fader var
gambist vid hofkapellet. Först lärjunge af J.
S. Bach i Leipzig, utbildade han sig derefter
under Hasse i Dresden, der han fick
anställning vid kapellet. Efter uppkommen oenighet
med Hasse begaf sig den orolige och
njutningslystne virtuosen på konstresor och fick
slutligen anställning i London, der han dog
1787. – A. var den siste virtuosen på viola
di gamba, hvilket instrument utträngts af
violoncellen. Han efterlemnade ock värdefulla
tonsaker, så väl för sitt eget instrument som
för andra, nämligen konserter, stråkqvartetter,
sonater m. m.
Abel, Josef, tysk historiemålare, född i
Aschach 1768, död 1818 i Wien. Studerade
först i Wien under Füger och uppehöll sig
sedermera åren 1801-1807 i Rom, der han snart
gjorde sig känd som en framstående
historiemålare. Han påverkades i hög grad af den
ideala åsigt inom konsten, som i vårt
århundrades början dref så många konstnärer öfver
till studiet af antika ämnen. Bland hans bästa
taflor må särskildt nämnas: Antigone,
knäböjande vid sin broders lik; Cato, då han
ögonblicket före sitt sjelfmord låter slafven
räcka sig svärdet; Den fjättrade Prometheus;
Sokrates. – Mera än genom sina målningar
har han gjort sitt namn kändt genom sina
förträffliga raderingar.
Abel, Karl von, bajersk statsman, född 1788
i Wetzlar. 1832 sändes han till Grekland
såsom medlem af den regering, hvilken styrde
landet de första åren efter konung Ottos
tronbestigning, men återkallades redan 1834 till
följd af oenighet med sin ämbetsbroder grefve
Armansperg. Han öfvertog år 1837
inrikesministeriet i Bajern. I denna ställning ådrog
sig Abel, som i början af sin politiska bana
visat sig frisinnad, en häftig opposition inom
och utom riksdagen för sina starkt utpräglade
ultramontana och konservativa tänkesätt. Han
afskedades jämte de öfrige ministrarne år 1847
för det han vägrat meddela f. d. dansösen
Lola Montez infödingsrätt. Han var sedan
bajerskt sändebud i Turin till 1848. Dermed
var hans politiska inflytande slut, ehuruväl
han för kort tid var ledamot af Andra
kammaren. Död 1859.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
