Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adalriks och Göthildas äfventyr - Adalvard - Adam - Adam - Adam, äfven skrifvet Adams - Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jakob Henrik Mörk. Utgafs första gången
1742–45.
Adalvard. Tvänne biskopar med detta namn lefde i
Sverige under Stenkils regering (1060–1066).
1) A. den äldre blef af Adalbert i Bremen ordinerad
till götarnes biskop och predikade kristendomen
i Värmland samt, på Harald Hårdrådes begäran,
äfven i Norge. Den stora penninggåfva, han fick af
Harald vid afskedet, nyttjade han till kristna
fångars friköpning. Sitt hufvudsäte hade han i Skara,
hvarest han lade grundvalen till Mariekyrkan, och der
han äfven lär hafva blifvit jordad. Häfdatecknaren
Adam af Bremen gifver honom det vitsord, "att han
lefde som han lärde, och att han genom sitt heliga
lefverne och sin rena lära omvände en stor mängd till
kristen tro".
2) A. den yngre – så kallad till skilnad från
den förre – var likaledes hitsänd från Bremen och
ordinerad af Adalbert, men icke för vestgötarnes,
utan för svearnes räkning, hvarför han bosatte
sig som biskop i Sigtuna. Der predikade han med
så stort bifall, att – som sägnen förtäljer –
hedningarne vid en enda messa offrade till honom 72
marker silfver och många läto döpa sig. A. hade
med bisk. Egino i Lund uppgjort en plan att
förstöra Upsala afgudatempel och sålunda med ett
slag krossa hedendomen i Sverige. Konung
Stenkil afstyrde försigtigtvis detta företag,
som han fruktade skulle bringa förderf öfver
de kristne; men hedningarne, som fått reda på det
tilltänkta dådet, fattade ett sådant hat till A., att
han måste fly till Götaland, hvarest han i sällskap
med Egino utan hinder nedslog Frejas och öfriga
hednagudomligheters bilder.
Adam (Hebr. adam, menniska). Så benämnes i Bibeln
den första menniskan, mannen, som enligt vår
religionsurkunds föreställningssätt blef hela
menniskoslägtets stamfader. Angående menniskans
skapelse meddelar första Mosebok tvänne olika
berättelser. Enligt den äldre af dessa (1 Mos. 1–2,
3 v.) skapades mannen och qvinnan samtidigt och
efter alla andra lefvande väsenden, hvaremot i den
yngre berättelsen (1 Mos. 2, 4–25 v.) början göres
med mannens skapelse "af jordens stoft", hvarefter
följa först växtriket, så djurriket och sist qvinnan,
byggd af mannens refben. En tydlig skiljaktighet röjer
sig äfven i de båda berättelsernas sätt att uppfatta
förhållandet mellan den skapade och skaparen. I den
äldre betonas uttryckligen menniskans gudalikhet;
hon är skapad "till Guds beläte", till jordens och
allt lefvandes sjelfskrifne herskare. I den yngre
yttras intet om någon hennes väsendsfrändskap med
Gud; menniskans "lefvande ande" har Gud "inblåst
i hennes näsa", "och så" – genom detta åtgörande
på kroppslighetens område – "vardt menniskan en
lefvande själ". Vägledd af dessa (och några andra
dylika) inbördes stridiga uppgifter, har den nyare
bibelvetenskapen blifvit förd till sin nuvarande åsigt
om de s. k. Moseböckernas uppkomst och sammansättning,
i det han nämligen uppdagat, att de nämnda tvänne
berättelserna – den "elohistiska"
och den "jehovistiska" – ursprungligen
härflyta från tvänne särskilda författare, tolkar af
hebreerfolkets gudsmedvetande under olika tidehvarf
af dess utveckling. På Nya Testamentets område
har man spårat ett, sannolikt genom vissa satser
i den judiska skolteologien förmedladt, samband
mellan ifrågavarande tvåfaldiga framställning af
förloppet vid menniskans skapelse och den paulinska
kristologiens djupsinniga lära om "den förste Adam",
syndens åt döden hemfallne upphofsman, och "den
andre Adam", Guds afbild och mensklighetens urbild,
vägbrytaren för vårt slägtes nya lifsutveckling,
hvars slutpunkt och yttersta mål är "all tings
återställelse" genom och uti denna "himmelska
menniska", i Kristus, "skapelsens förstfödde".
C. v. R.
Adam [ada’ng], fransk bildhuggarefamilj från Nancy,
hvars mest kände medlemmar voro Jacob Sigisbert A:s
tre söner; 1) Lambert Sigisbert A., f. 1700,
d. 1759, som i Paris och Rom utbildade sig till
bildhuggare i Berninis manér. Åtskilliga af hans
arbeten, hvilka på sin tid icke saknade beundrare,
finnas i Paris (Neptun stillande vågorna),
Versailles (Neptunsfontänen) och Sanssouci (en
hvilande Mars).
– 2) Nicolas Sébastien A., f. 1705,
d.1778, var liksom hans äldre broder professor i
bildhuggarekonst vid akademien i Paris, och delade
alla dennes både fel och förtjenster. Såsom hans bästa
verk anses minnesvården öfver den polske konungen
Stanislai gemål, och en basrelief (den hel. Victorias
martyrium) i kapellet i Versailles. – Den yngste
af bröderna
3) François Gaspard Balthasar A.,
f. 1710, d. 1761, var sin mesta tid verksam i Berlin,
der han på konungens af Preussen beställning utförde,
till en del efter sin äldste broders modeller, en
mängd arbeten för Sanssouci (sex marmorstatyer kring
den stora bassinen framför terrassen m. m.).
Adam [adam], äfven skrifvet Adams, skotsk
arkitektfamilj, af hvilken Robert A., f. i Edinburg
1728, d. i London 1792, var Storbritanniens berömdaste
arkitekt i förra århundradet. Studerade 1754–62
antikens byggnadsrester i Italien och Dalmatien, der
han använde mycken tid särskildt på undersökningen af
ruinerna efter Diocletiani palats i Spalatro, öfver
hvilka han sedan utgaf ett illustreradt praktverk,
The ruins of the palace of the emperor Diocletian at
Spalatro. Han var en mästare i ornamentiken och lärde
sina landsmän att inreda sina boningshus stilfullt och
beqvämt. I förening med sin broder James (d. 1764)
utförde han en stor mängd enskilda och allmänna
byggnader, såsom de under namnet the Adelphi bekanta
husen i London; Register-house, Universitetet och
S:t Georgskyrkan i Edinburg; sjukhuset i Glasgow,
m. fl. – Under titeln The works in Architecture of
Rob. and J. A. offentliggjorde de båda bröderna utkast
och ritningar till alla af dem utförda byggnader.
Adam, bajersk konstnärsfamilj, hvars äldste och
mest betydande representant var Albrecht A., utmärkt
batalj- och hästmålare, f. 1786 i Nördlingen. Deltog
i 1809 års österrikiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
