- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
479-480

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Allium - Allmannagjá - Allmoge - Allmogemål - Allmän bevillning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

(Gånga här i gården
gullhornade kor).

Alliterationen är emellertid ingalunda
inskränkt till den egentliga fornnordiska
skaldekonsten. Otvifvelaktigt nyttjades hon öfverallt
i de skandinaviska landen (och kanske öfver ett ännu
vidsträcktare område), så snart någonting skulle
anförtros åt muntlig tradition för att behållas i
minne. I synnerhet torde lagbuden till en stor del
hafva haft allitererad versform, hvarigenom de lättare
ihågkommos. – I den äldre vestgötalagen finna vi:

Then a hara, er hændir;
then a ref, er resir o. s. v.

(Den eger hare, som griper;
den eger räf, som drifver upp).

Detta slags rim försvann allt mera,
i samma mån som språket föryngrades och
utvecklades. Längst bibehöll det sig på folkets
läppar, och ännu i dag finner man många spår
deraf i folkvisorna, t. ex.

I skogen stod den slemme dvärg
och skådade derpå;

i folklekar: t. ex. Hviter häst stod i stall;
i gåtor: Ludi, ludi lätta hoppa öfver stätta;
i ordspråk: Den som går i borgen, han går i betalning;
Vilja eller våld äro icke landsrätt, samt i några i
dagligt tal brukliga uttryck (se ofvan).

I den finska folkdiktningen böra i hvarje vers
åtminstone tvänne ord börja med liknande ljud.
Om dessa äro konsonantljud, böra de hälst följas
äfven af lika vokalljud; om de äro vokalljud, kunna
de deremot gerna vara olika. En dubbel alliteration är
äfven omtyckt.

Neiet souti, sormet notkui.
(Tärnor rodde, fingrar böjdes).

För att alliterationen skall blifva fullständig kunna
ofta delarne i ett sammansatt ord
omkastas och vissa ord till och med
utbyta sin egentliga vokal i första stafvelsen mot
en för alliterationen mera passande.

Nyare författare hafva stundom ganska lyckligt
återupptagit alliterationen icke blott vid
öfversättningar af allitererade fornqväden, utan
äfven som versform för nyare dikter.

Karg var ej kungen,
kring sig han strödde
dvärgarnes dag-glans,
drakarnes bädd.
(Tegnér, Frithiofs Saga).

Man jämföre äfven följande verser ur "Asarne" af Ling:

När jag stämde silfver-strängen,
Straxt de stolte skogens åbor
Förde fort de fyra fötter,
Luffade på långa läggar.

Allium, lök, bot. Se Lök.

Allmannagja [nyisl. uttal: -gjau]. den
vestligaste och största af de två djupa,
milslånga klyftor, hvilka sträcka sig i n. ö. och
s. v., från foten af fjället Skjaldbreid till insjön
Tingvallavatn, och innefatta det stora, af många
mindre remnor genomskurna lavafält ("hraun").
der Islands allting fordom hölls. C. K.

Allmoge (Fornsv. almughi, allmoghi, sammans. af
alder, all, och mughi, moghi. mängd;
Isl., almúgi, almúgr) betecknar i det äldre språket
vanligen folket, menigheten (undersåtarne), i motsats
till konungen; äfven den kristna församlingen;
tingsmenigheten. Nyttjas i nuvarande svenskan
liktydigt med bönder, bondfolk, "gemene man".

Allmogemål, svenska. Dessa komma att behandlas dels
under artikeln Svenska språket, dels under de
svenska och finska landskapens namn.

Allmän bevillning, förvaltn., är en skatt, som
riksdagen, efter granskning af statsverkets behof,
beviljar särskildt för hvarje år till fyllande af
den del utaf statsbehofven, hvilken af de öfrige
skatterna och statsinkomsterna lemnas obetäckt
(oegentligt kallad "statsbrist"). Skulle riksdagen
afslutas, utan att statsregleringen försiggått
eller någon ny bevillning till bestämdt belopp blifvit
medgifven, skall enligt Regeringsformens 109:de § den
förra bevillningen oförändrad fortfara intill nästa
riksdag. Är åter den nya bevillningen till beloppet
bestämd, men kamrarne icke ense om fördelningen,
skall med ledning af den gamla bevillningsstadgan
en ny utfärdas, men afgifterna ökas eller minskas
alltefter den nya bevillningssummans förhållande
till den gamla.

Namnet "allmän bevillning" uppkom i midten af
1700-talet, men sjelfva skatten fans långt förut,
ehuru under annat namn. 1680 kallades den "extra
ordinarie bevillning", 1699 "kontribution"
– en benämning, som åter upptogs i slutet af
1700-talet –, 1734 "försvarshjelp" o. s. v. Från
1670-talet till vår tid möta oss blott tre riksdagar
(1693, 1697 och 1731), då allmän kontribution
eller bevillning icke beslutades för kommande
statsregleringsperiod. Riksdagsbevillningen
hade således redan för 200 år sedan vuxit in i
Sveriges skattesystem, från att i äldre tider
hafva varit medgifven endast vid utomordentliga
tillfällen, såsom "krigsgärd", "kröningshjelp"
m. m. Ett genomfördt bevillningssystem saknades
dock ända till 1810. I en förordning, utfärdad i
Bender 1712, hade visserligen Karl XII uppställt
grunderna för ett bevillningssystem, snarlikt det
vi för närvarande ega, men det kom aldrig till
verkställighet. Bevillningsförordningarna blefvo
fortfarande uppställda efter sins emellan högst
olika grunder, och ståndsindelningen vidhölls
allt jämt. 1752 ordnades bevillningsförordningen
för första gången i olika artiklar. Se vi på en
bevillningsstadga för något senare år, t. ex. den
för 1789, finna vi första artikeln, der de personella
afgifterna äro upptagna, afdelad i flere kategorier
och hvarje kategori i en mängd afgiftsklasser: för
städerna 60, för civil- och militärstaterna 42. Andra
artikeln innefattar bevillning af rörelse, fastighet,
löner, hyror, arrenden m. m. Tredje artikeln stadgar
bevillning för hvarje fönsterluft i boningsrum
och fjerde artikeln s. k. öfverflödsafgifter för
rättighet att begagna ekipage, betjent, fickur,
tobak, siden, förgyllning o. s. v. Afgifterna voro
lämpade efter hvars och ens lefnadsvilkor. Så kostade
t. ex. tillåtelsen att röka och snusa efter regeln
från 1/6 till 1/2 rdr. Personer af allmogen sluppo
dock undan med 4 sk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfaa/0479.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free