[Read further instructions below this scanned image.]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tiden egnade sig för fredliga värf. Likväl stannade
han i Sverige två år och begagnade denna tid
till att, genom resor i bergslagerna och till de
förnämsta städerna, lära känna landets förhållanden
och alster. Derefter reste han genom norra Tyskland
till Holland samt uppehöll sig tvänne år i Amsterdam
för att taga kännedom om sistnämnda lands vidsträckta
handel och stora industriella inrättningar. År
1719 återvände han till London, men företog nästan
omedelbart derpå en resa till norra Englands vigtiga
fabriksstäder. Huru stort anseende och förtroende
han redan då åtnjöt här hemma, bevisas deraf,
att han vid denna tid fick uppdrag att inkassera
de penningar, som Storbritannien i det nyss förut
afslutade fredsfördraget hade förbundit sig att
betala till Sverige.
Sedan vårt land efter Karl XII:s död slutit fred
med sina många fiender, ljusnade utsigterna för
genomförandet af Alströmers planer. Efter sexton
års vistelse i England lemnade nu A. detta land för
alltid (1723). Innan han återvände till Sverige,
ville han dock göra bekantskap äfven med ännu ett af
industriens hufvudland, nämligen Frankrike. Från Paris
insände han till svenska regeringen sin ansökan om
privilegier på det manufakturverk, som han ämnade på
egen bekostnad inrätta i Alingsås, hvilket han utsett
till hufvudort för sina anläggningar. Han legde i
Frankrike och Holland en mängd väfveriarbetare,
hvilka skulle åtfölja honom till Sverige. Fastän
utförseln af maskiner, redskap och råämnen var strängt
förbjuden, lyckades han dock i Holland lasta ett
fartyg med sådana varor. Detta afgick på natten och
kom oskadadt till Göteborg, hvarifrån folk och gods
skyndsamt fördes till Alingsås.
A. hade på sina många resor och på förberedande
arbeten offrat största delen af sin i England
förvärfvade, ganska betydliga förmögenhet, och i hans
fädernesland ställde sig nu många hinder i vägen för
honom. Visserligen hade han år 1724 fått de sökta
privilegierna, men hans bemödanden att vinna understöd
för sitt företag voro länge fruktlösa dels till
följd af misstroende, dels till följd af egennyttiga
beräkningar hos köpmännen, hvilka fruktade, att hans
planer skulle skada den utländska handeln. Slutligen
kunde han likväl, hufvudsakligen med understöd af de
värmländske bruksegarne, bilda ett bolag, och sedan
det allmänna tänkesättet allt mera börjat gynna de
nya anläggningarna, beslötos vid 1726 års riksdag
åtskilliga för hans företag gagneliga åtgärder. Dermed
kan A. sägas hafva hunnit sitt mål: grundvalen för
den svenska industrien var nu lagd. I Alingsås,
hvars folkmängd inom kort växte från 300 till 1,800
innevånare, upprättades tid efter annan klädes-,
fris- och ylleväfstolar, bomullsväfveri, vaddmakeri,
spinnerier för ull, kamelhår, silke, lin och bomull,
stora ylle- och silkesfärgerier, kattuns-tryckerier
m. fl. andra verk. De utländske mästare, som A. hade
fört med sig, undervisade efter hand ett stort antal
svenska lärlingar, af hvilka yrkesfärdigheten spreds
äfven till andra städer i riket. De nya anläggningarna
främjades nu af regeringen och ständerna.
Industrien tillväxte så, att redan 1754 14,000 och
7 år senare 18,000 personer voro sysselsatta endast
vid väfverierna; värdet af de exporterade svenska
slöjdvarorna uppgick till 50 tunnor guld, hvaraf 2/3
beräknades som nationalvinst. Förnämsta orsaken till
detta fördelaktiga resultat var, att A. sökte grunda
den svenska industrien hufvudsakligen på inhemska
råämnen. För detta ändamål egnade han en särskild
uppmärksamhet åt fårafveln och införskref får från
England och Spanien. På kungsgården Höjentorp,
hvilken upplåts på beständigt arrende åt A. och
hans arfvingar, inrättades ett stamschäferi. För
bomullstygs- och klädesfabrikationen infördes från
Holland allahanda färgväxter, hvilka A. utplanterade
på sina gårdar. Genom hans bemödanden anlades i
Göteborg äfven ett sockerraffineringsverk och
på Kungsholmen i Stockholm det första engelska
garfveriet i riket. Jämväl åt jernförädlingen egnade
han sin uppmärksamhet, och slutligen var det äfven
A., som införde odlingen af potates och tobak i
Sverige. – Hvilken ofantlig vinst A. tillskyndade
sitt fädernesland, kan man finna af den beräkning man
gjort, att genom den af honom upplifvade industrien
Sveriges handelsbalans bragtes från en betydlig
undervigt till en öfvervigt af 4 millioner daler
silfvermynt. Men mera än den ögonblickliga vinsten
gälla följderna för framtiden, och äfven om det
finnes något berättigadt i det klander, som redan af
hans samtid riktades mot honom, nämligen att hans
anläggningar voro för mångartade och att en del af
dem endast genom konstlade medel kunde uppehållas i
vårt land, så vann dock genom hans bemödanden den
svenska industrien en väckelse och en lyftning,
hvars betydelse för framtiden icke torde kunna för
högt uppskattas. – Man måste djupt beundra Alströmers
fosterlandskärlek och okufliga handlingskraft. Hos
ett folk, som var utarmadt af ett tjugoårigt krig
och slaget till marken af öfvermäktiga fiender,
upprättade han, nästan uteslutande med stöd af
sin egen viljekraft, blomstrande industriella
anläggningar, på hvilka han offrade störste delen
af sin förmögenhet. – Äfven i skrift sökte A. verka
för Sveriges industriella utveckling. Han utgaf
Den svenska vårdande fåraherdens trogne vägvisare
(1727) och ett bihang dertill: Fåraherdens hemliga
konster (1733), Beskrifning på de brabantska mält-
och torkhusen (1741), Försök till boskapsafvelns
förbättring genom goda hannars införskaffande från
utrikes orter (1743), Om Sveriges välstånd, om det
vill (1745) samt Om schäferiernas nytta (1759).
För öfrigt hade han ett varmt intresse äfven för
vetenskapliga idrotter. Så bidrog han till stiftandet
af Vetenskaps-akademien år 1739 och anlade i Alingsås
ett bibliotek, ett naturhistoriskt museum och en
modellkammare. År 1738 blef han öfveruppsyningsman
öfver schäferistaten, 1739 kommerseråd, men fick
den dermed förenade lönen först 1747. Adlades
1751. Alströmer dog d. 2 Juni 1761. – Till hans ära
slogos vid olika tillfällen minnespenningar, och 1756
beslöto ständerna, att hans byst skulle uppresas på
Stockholms börs. – (Biografier af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
