- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 1. A - Barograf /
795-796

(1876) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ankare - Ankargrund - Ankargång - Ankarketting - Ankarpejling - Ankarplats - Ankarspel - Ankarsrum - Ankarstek - Ankarstock - Ankarsättning - Ankartåg - Ankarur - Ankarvakt - Ankel - Anker

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

795 Ankargrund - Anker. 796

fasaden, i form af initialer, årtalssiffror
eller ornament. A. T. G.

Ankargrund l. Ankarsättning, sjöv., ställe, der djupet
och sjöbottnens beskaffenhet medgifva ankring. Är
stället för grundt, kan fartyget vid sjögång hugga i
bottnen; är det åter för djupt, så att kettingen,
då han är sträckt, kommer att stå för mycket upp
och ned, kan ankaret lätt lösryckas och fartyget
gå i drift. Dessutom bör bottnen vara tämligen lös
och stenfri. De lämpligaste ankarsättningarna äro i
sjökorten utmärkta med ankaren. R. N.

Ankargång, mek., kallas en mekanism, som användes i ur
för att åt deras rörelse gifva en så stor jämnhet som
möjligt. Redan år 1680 uppfann Clement i London hake-
eller ankargången för pendelur - en uppfinning, som
på sin tid var af stor vigt för urmakeriet. Senare
förbättrade Graham i samma stad konstruktionen
deraf, i det han uppfann den s. k. hvilande
ankargången. Denna användes äfven på fickur och är
numera vanlig i goda ur. G. D.

Ankarketting, sjöv., en jernkedja, som fasthåller
ett fartyg vid det på sjöbottnen liggande
ankaret. Kettingens groflek betecknas genom
länkjernets diameter i tum. På större fartyg är
kettingen i allmänhet 90 till 120 famnar lång; men
hela denna längd består af flere delar, hvardera 12-15
famnar lång. Vid änden af hvarje sådan kettingsdel
finnes i stället för en vanlig länk en klam (fig. 1),
på det de båda närliggande kettingsdelarna lätt må
kunna hopklammas. På midten af första och sista

[illustration]

kettingsdelarna är vanligen en lekare (fig. 3),
hvilkens ändamål är att vid fartygets svängning
förekomma vridning i kettingen. Kettingslänkarna
kunna vara antingen enkla (fig. 2), då kettingen
får namn af kortlänkad, eller ock försedda med stöd
eller stolpar, då kettingen får namn af stöd- eller
stolpketting (fig. 1). - Bruket af ankarkettingar
började införas i svenska flottan på 1830-talet. -
Ankartåg är af hampa, tjenar till samma ändamål som
kettingen och är vanligen 100 famnar långt. Till
pliktankaren nyttjas stundom ankartåg med förlöpare
(främsta delen) af ketting; men till de öfriga svåra
ankarena alltid ketting. Tågets groflek angifves
af dess omkrets i tum. Det slags knut, hvarmed
tåget fästes vid ankaret, kallas ankarstek. Se
Ankare (fig. 1 i). R. N.

Ankarpejling, sjöv., kallas den vid ett fartygs

[illustration]

ankring iakttagna riktningen till fasta föremål på
land. Genom denna iakttagelse märker man, om fartyget
under storm drager ankaret med sig och sålunda
förflyttas ifrån ankarplatsen. R. N.

Ankarplats, sjöv. Se Ankargrund.

Ankarspel, sjöv., mekanisk inrättning, hvarmed ankaret
upplyftes från sjöbottnen. Jfr Bråspel, Gångspel.
R. N.

Ankarsrum, stort jernbruk i Hallingebergs
socken af Södra Tjusts härad, Kalmar län. Det
har masugnar, stångjerns- och manufaktursmedjor,
gjuterier och mekanisk verkstad. A. är mest bekant
för sin storartade tillverkning af ypperliga
artilleri-projektiler, t. ex. coquille-härdade,
pansarbrytande spetskulor och granater. Derifrån
utföras jämväl i betydlig mängd trävaror, dels
öfver Vestervik, dels öfver den underlydande
lastningsplatsen Verkebäck. - Med tillhörande
egendomar upptager godset en ytvidd af 175,000
qv.-ref, hvaraf 26,000 åker och äng. Årstillverkningen
(1871) öfver 100,000 centner jern, 2,030,000 kubikfot
skogsprodukter, 60,000 kubikfot spannmål, 95,000
kubikfot rotfrukter o. s. v. Godsets befolkning
uppgick år 1872 till omkring 2,100 personer.
J. H.

Ankarstek. Se Ankarketting.

Ankarstock. 1) Se Ankare. - 2) Ett slags syrligt
bröd, som begagnas vid provianteringen inom armén
och flottan.

Ankarsättning, sjöv. Se Ankargrund.

Ankartåg, sjöv. Se Ankarketting.

Ankarur, mek., kallas de fickur, i hvilka
ankargång finnes.

Ankarvakt, sjöv., kallas en mindre del af
besättningen, som har vakt på däck, då fartyget
ligger till ankars. På de flesta handelsfartyg
utgöres ankarvakten af blott en man. R. N.

Ankel (Fornsv. ankul) l. fotknöl, anat., kallas
den nedre, uppsvällda delen af underbenets båda
knotor, just vid öfvergången mellan underben och fot
(vrist). Den inre ankeln bildas af skenbenets, den
yttre af vadbenets nedre uppsvällda ände. Mellan
sig innesluta dessa benknölar det mot dem och i
en urhålkning af skenbenet ledande språngbenet,
vid hvilket sedan i sin ordning foten ledar.
G. v. D.

Anker, en ansedd norsk slägt, som i midten af
1600-talet invandrade från Sverige. Enligt en
obevisad tradition skall hon vara en gren af den gamla
Bothvida-slägten i Värmland. Med anledning af denna
sägen blefvo emellertid 1778 ett par af familjens
grenar naturaliserade som dansk-norsk adel.
1) Bernt A., f. i Kristiania 1746. Han var
ursprungligen bestämd för den diplomatiska banan,
men lemnade denna för att öfvertaga faderns stora
handelshus, som han förestod till 1783, då han
efter skifte med sina tre bröder öfvertog det för
egen räkning. Inom kort tid bragte han sig upp
till Norges främste affärsman och samlade genom
lyckliga affärer en ofantlig förmögenhet. Såsom
varm fosterlandsvän sökte han på allt sätt främja
Norges väl och ville icke ens lemna Norge för att
mottaga en honom, 1804, erbjuden plats som dansk
finansminister (efter grefve Schimmelmann). - Bernt
A. var en frikostig gynnare af vetenskap, vitterhet
och skön konst och uppträdde sjelf som författare,
ehuru med mindre framgång. Vidare sträfvade han med
ifver för upprättande af ett norskt universitet och
erbjöd som gåfva åt detsamma, om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:24:53 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaa/0795.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free