Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Araucaria - Araucarioxylon - Araucarites - Arauco, provins i Chile. Se Araucos - Araucos - Araujo Porto Alegre, Manoel de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dithörande arter är A. imbricata Pav., ett resligt
träd, som på Anderna i södra Chile bildar vidsträckta
skogar. De tjocka, med mörkgröna, fjäll-lika barr tätt
besatta grenarna, hvilka genom sin anordning påminna
om armljusstakar, gifva detta träd ett synnerligen
egendomligt och i ögonen fallande utseende. Fröna,
som äro dubbelt så stora som mandlar och till form
och smak likna sådana, ätas i Chile och utgjorde der
fordom de ursprunglige innevånarnas hufvudsakliga
näringsämne (namnet Araucaria härledes af araucos, en
chilenisk indianstam). Dessa frön inneslutas i stora,
runda kottar af ett barnhufvuds storlek. Sedan slutet
af förra årh. odlas detta träd som prydnadsväxt i
Europa, äfven i Sverige, men går hos oss näppeligen
annat än i växthus. Äfven några bland de andra
arterna utgöra prydnader i växthusen. Bland dessa
må nämnas A. excelsa Ait. (från Norfolk-ön), hvars
ved lemnar ett ypperligt virke till skeppsbyggnad. -
Märkliga för sina ätbara frön äro A. brasiliensis
Rich., "Pinheiro", hvilket trädslag i Brasilien
bildar vidsträckta skogar, och A. Bidwillii Hook.,
"Bunya-Bunya", som förekommer på östra kusten
af Australien vid floden Brisbane samt har
kottar och frön, som äro ännu större än de hos
A. imbricata. Hvarje familj af infödingar har sin
särskilda grupp träd af ifrågavarande arf; dessa träd
ärfvas från slägte till slägte och utgöra deras enda
ärftliga egendom.
Ldt.
Kottar tillhörande detta slägte äro kända redan från
den undre ooliten i England. En del af dem synes
tillhöra underslägtet Colymbea, andra deremot
Eutacta.
A. G. N.
Araucarioxylon Kraus, paleont. Under detta namn
innefattas de fossila barrträdsstammar, hvilkas
mikroskopiska byggnad liknar de nu lefvande
araucariernas och som utmärkas derigenom,
att vedcellernas tapphål äro antingen ordnade
blott i en enkel rad eller ock i flere rader
och då spiralstallda, till formen regelbundet
sexkantiga. Anmärkas bör dervid, att namnet
A. ingalunda får anses motsvara blott ett enda slägte
eller ens slägten inom samma grupp. Araucarioxylon
innefattar nämligen, utom de nu lefvande slägtena
Araucaria och Dammara, en stor mängd fossila
barrträd, som betydligt af vika från araucariernas
grupp, sådan den nu begränsas. Bland andra räknas
numera dit de på grund af sin höga ålder intressanta
fossila stammar från devoniska och stenkolsperiodens
lager, hvilka fordom kallats Dadoxylon och som
sannolikt äro stammarna af Cordaites (se detta ord).
A. G. N.
Araucarites Sternb., paleont., ett fossilt
barrträdslägte, till hvilket äldre författare
hänförde nästan alla de fossila barrträd, hvilkas blad
företedde någon likhet med bladen hos gruppen Eutacta
inom det nu lefvande slägtet Araucaria. Senare fynd
hafva dock ådagalagt, dels att ganska många af dem
genom kottens byggnad i så väsentlig mån afvika såväl
från Araucaria som sinsemellan, att de måst upptagas
under skilda slägtnamn, dels att andra tvärtom med
detta så öfverensstämma, att inga skäl förefinnas att
skilja dem derifrån. Derigenom har Araucarites blifvit
så reduceradt, att endast tvänne arter anföras
af Schimper, den ena från kritan, den andra från
tertiära aflagringar. Till Araucarites hänfördes
fordom äfven de fossila barrträdsstammar,
hvilka numera benämnas Araucarioxylon.
A. G. N.
Arauco, provins i Chile. Se Araucos.
Araucos l. Araukaner, en krigisk indianstam i
republiken Chile, der han ännu bibehåller sig
oberoende i "Araucania", en landsträcka i södra
delen af denna stat. För sin sjelfständighet måste
araukanerna dock kämpa hårda och långvariga strider
med spaniorerna, som redan 1540 under Valdivia
grundat flere nybyggen i deras land. Deras hjeltemod
under dessa frihetskrig är särskildt besjunget af
Ercilla i hans epos "Araucana". Araukanerna äro dock
ej längre de tappre krigarna från fordom; deras
bragder inskränka sig numera till plundringståg in på
de odlade bygderna af Chile. De äro dels nomader,
dels bofasta i byar, belägna vid landets många
floder. Deras författning, som under deras lysande
tid var aristokratisk med ärftliga stamchefer,
är ännu en förbundsförfattning, enligt hvilken de
styras af "äldste" och höfdingar, kallade toqui. -
Araukanerna äro starkt byggda och af medelstorlek
samt hafva ljusbrun hudfärg. Deras antal beräknas -
dock sannolikt för högt - till omkr. 70,000.
På den senare tiden hafva de å nyo tilldragit sig
uppmärksamheten genom det försök att bland dem grunda
en stat efter europeiskt mönster, som 1861 gjordes
af en i Chile sedan längre tid bosatt fransman,
en f. d. notarie från Périgeux, vid namn Antoine
Tounens. Understödd af några araukanstammar, lät han
utropa sig till konung af Araukanien och Patagonien,
under namn af Orelie Antoine I. Redan efter några
månader blef dock den nye herskaren tillfångatagen
af de chileniska myndigheterna och hemskickad
till Frankrike, men han återkom 1870 och satte
sig för andra gången i besittning af sitt rike. Då
emellertid det krig, som han nu började mot Chile,
utföll olyckligt, begaf han sig åter till Europa för
att der skaffa sig understöd och söka vinna engelska
kapitalister för tillgodogörande af Araucanias
eller, såsom han nu kallar det, "Nya Frankrikes"
rika naturliga hjelpkällor - ett försök, som ej helt
och hållet misslyckades. Republiken Chile betraktar
emellertid araukanerna som ett underkufvadt folk och
har utaf största delen af deras land bildat provinsen
Arauco, som omfattar landet mellan floderna Biobio
och Imperial, men som endast till en mindre del är
odlad. Provinsens hufvudstad är hamnorten Arauco,
med omkr. 4000 innev.
Araujo [arau’cho] Porto Alegre, Manoel de,
brasiliansk skald, arkitekt och målare, föddes 1806
i Rio Pardo (provinsen São Pedro). Han blef professor
först vid konstakademien och sedan vid militärskolan i
Rio de Janeiro och utvecklade stor verksamhet i såväl
konstens som vetenskapens intresse. Bl. a. uppgjorde
han ritning till banken i Rio, den vackraste byggnaden
i denna stad. För teatern, hvilken han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
