Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bach, Johann Sebastian - Bach, Wilhelm Friedemann - Bach, Karl Philipp Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1407
Bach.
1408
har, sannolikt för alltid, gått förlorad),
förbjuder utrymmet; endast några af de vigtigaste
kunna antecknas. Till dem höra bland de vokala
verken de många kyrkokantaterna, hvilka äro
att räkna bland B:s friskaste och yppersta
skapelser. Vidare hans "passioner", hvaraf endast
2 äro i "behåll: Mattens-passionen (uppförd 1729)
samt den något tidigare och mindre fullkomliga
Johannes-passionen. Denna passionsmusik är att
anse såsom en idealiserad form för de inom kristna
kyrkan sedan gammalt vanliga, qvasi-dramatiska
framställningarna ur Kristi pinohistoria (jfr
Passionsmusik). Judafolket, öf-verstepresterna,
lärjungarna m. fl. och framför allt Kristus sjelf
äro der karakteriserade med en stundom öfverraskande
dramatisk styrka, och genom det hela flätar koralen
sina brinnande böner och andäktiga betraktelser. Ett
i anläggningen beslägtadt verk är det älskliga
Weih-nachtsoratoriiim (1734). Magnijicat, som
utmärker sig för en hos B. mindre vanlig korthet
och koncentration, samt Höga messan (1733) höra
äfven till hans sublimaste alster, särdeles genom
de storartade chörerna, hvaremot ariorna i allmänhet
förefalla något föråldrade. - Så stor B. var i sina
tonsättningar för menni-skoröster, var hans genius
likväl allt för absolut musikalisk för att icke ega
sin egentlige tyngdpunkt inom instrumentalmusiken. Och
här är det i synnerhet orgeln, som är hans centrum
och utgångspunkt, ja orgeltonen klingar igenom allt
hvad han skapat. Mot det innerligare reli-gionsbehof,
som den Spenerska pietismen närde och för hvilket
den djupt anlagde B. (ehuru sjelf ingalunda pietist,
såsom man falskeligen trott) icke kunde förblifva
alldeles främmande, Wldar hans förkärlek för den
objektive och liksom öfver det individuell menskliga
upphöjde orgeln ett slags motvigt, som gör, att hans
kyrk-musik är icke blott religiös, utan specifikt
kyrklig. Hans orgejkoraler äro måhända det egnaste han
skrifvit. A andra sidan vittna hans sviter, sonater,
"partier" samt konserter för olika ton-yerktyg om hans
mångsidighet. Ett hedersrum intager Dos wohltemperirte
klavier (I 1722, II omkr. 1740). I 48 preludier och
lika många fugor i alla tonarter skapade han der
icke blott mästerstycken af kontrapunktisk konst,
utan tillika genrestycken af den mest omvex-lande
karakter, från det högtidligaste allvar till en
stundom muntert lekande, stundom egensinnigt
nyckfull humor. - B:s inflytande såsom lärare
var ofantligt; den närmaste efterverldens "både
praktik och teori (sonen Ph. Emanuels klaver-,
Marpurgs kontrapunkt- och Kirnbergers harmoni-lära)
grunda sig på honom. Klavertekni-ken omdanade han
alldeles och såsom orgel-spelare står han ännu i dag
oupphunnen. - Yårt sekel tillhör äran af att hafva
återupplifvat det länge förlamade intresset för B. 100
år efter det Matteus-passionen först klingade genom
Tomaskyrkan i Leipzig, genljöd den under Mendelssohns
anförande i sångakademien i Berlin. 100 år efter det
mästarens ögon för evigt slötos, bildades i Leipzig
ett Bach-säll-skap, med uppgift att småningom söka
åstadkomma en så vidt möjligt korrekt och fullständig
upplaga af B:s tonskapelser. Namnet Sebastian
Bach ingår också nu meffa såsom en väsentlig
faktor i chorföreningarnas program, i virtuosernas
piéces de résistance, till och med i lärlingens
skolschema. - B:s vigtigaste biografer äro sonen
Ph. Emanuel och Agricola (i Mizlers "Musikbibliotek"
1754), Gerber (1790), Forkel (1802), Hilgenfeld
(1850), Bitter (1865) och framför allt Spitta
(Bd. I. 1873). Monografier skrefvo Lind-ner, Mosewius,
v. Bruyck, Franz m. fl. A. L.
2. Bach, Wilhelm Friedemann, kallad
"Hallescher-Bach", Sebastians äldste son, f. i
Weimar 1710, fick af fadern undervisning i musik,
blef 1733 organist i Dresden samt 1746 musikdirektör
och organist i Halle. Han måste dock 1764 till
följd af sitt utsväfvande lefnadssätt lemna denne
plats och återvända till Leipzig. Sedan förde han
ett ostadigt lif såsom kringvandrande musikant och
dog i Berlin 1784, i största armod. B. var den
mest begåfvade bland alla Bachs söner, sin faders
älskling och föremål för sin broder Emanuels högsta
beundran, den störste orgelspelare och en af de
djupaste teoretiker på sin tid. Hans tonsättningar
(till stor del befintliga i k. biblioteket i Berlin)
utgöras af pingstmusik, adventsmusik, orgelfugor,
klaverstycken m. m. A. L.
3. Bach, Karl Philipp Emanuel, kalka "Berliner-Bach"
eller "Hamburger-Bach", Sebastians tredje son,
f. 1714 i Weimar. Fadern undervisade honom i musik,
men ämnade icke göra honom till musiker, utan till
jurist. Sonen afbröt dock sina studier och egnade
sig åt musiken, stiftade en musikalisk förening
och gaf undervisning på klaver. 1738 flyttade
han till Berlin, der han snart blef kammarmusikus
och clavicembalist hos den nyss på tronen uppstigne
Fredrik II. 1767 antog B. kallelse till
eit kyrkmusikdirektörsplats i Hamburg. Efter ett
sorgfritt och verksamt lif dog han derstädes
1788. - B. är för musikhistorien den vigtigaste af
den store Sebastians söner. Han egde Tal icke
faderns djup och sublimitet: han var mera angenäm
än stor, mera fantasirik än djupsinnig; men hans
betydelse ligger deri, att han sammansmält’ den
gamla stränga stilen med det melodiska, sinliga
behaget, att han slog bryggan mellan Sebastian
Bach och Joseph Haydn, hvilken senare ock i honom
erkände sin ende förebild. Det är egentligen
på klavermusikens fält som B. var epokgörande,
i det han icke allenast utvecklade den af hans
fader grundlagda speltekniken, utan äfven stadgade
och väsentligen utbildade den kompositionsform,
som, uppkommen i slutet af 1600-talet, senare
skulle blifva den för instrumentalmusiken öfver
hufvud högsta och klassiska, nämligen sonaten.
Han komponerade bl. a. nära 200 solostycken
för klaver (hvaribland Sonafen fur Icenner und
lieb-haber\ trior och symfonier, passionsmusik,
oratoriet Die Israeliten in der wuste, kantaten Die
auferstehung imd himmelfahrt Jesu, Heiliy
för två chörer, melodier till Gellerts andliga
sånger m. m. Äfven såsom skriftställare uppträdde
B. genom sitt förtjenstfulla och inflytelserika arbete
Versuch iiber die wahre art das^ klavier zu spielen
(1753-63). A. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
