Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Balle, Nikolai Edinger - Ballenstedt - Ballenyöarna - Ballesteros, Francesco - Ballett - Ballhorn, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B:s största förtjenst är, att han djerft ställde sig
emot den på hans tid rådande fransk-revolutionära
otros-andan, som hade målsmän öfverallt, t. o. m. i
den teologiska fakulteten. Genom att under loppet af
10 år hålla bibelförklaringar hvarje qväll, genom ett
veckoblad, Biblen jorsvarer sig selv (1797-1802),
och genom andra medel kämpade B. mot denna då på
modet varande otrosriktning. Ofta stod han ensam i
sin kamp, ofta hånades han, och ej sällan gjordes han
till föremål för nedrigt baktal. Så t. ex. utspreds,
att den kyrka, der han höll sina "bibelförklaringar,
var skådeplats för skandalösa kärleksuppträden.
Efter den helsosamma uppryckning, som den danska
nationalandan fick genom striden med England 1801,
började den allmänna meningen slå om till förmån för
B., hvilken nu blef föremål för allmän vördnad - en
vördnad, som ännu mer stegrades, då den gamle biskopen
under Köpenhamns bombardement midt i kulregnet gick
omkring på vallarna, stärkande och uppmuntrande
soldaterna. Svårmodig och sjuk, afgick han 1808 från
biskopsämbetet och afled 1816. N. F. S. Grundtvig, som
var en slägtinge till hans första hustru, fortsatte
hans verk. B. skall alltid ihågkommas som den kristna
trons oförfärade stridsman på en tid, då det nästan
uppfattades som en löjlighet att vara kristen.
c. R.
Ballenstedt, stad i hertigdömet Anhalt, på norra
sluttningen af Harz. 4,613 innev. (1875). Det eger
ett slott, som fordom var de askaniske grefvarnas
stamborg och under 1700-talet residens för hertigarna
af Anhalt-Bernburg. Den fromme Johann Arndt föddes
i B. 1555. I slottskyrkan ligger det brandenburgska
husets stamfader, Albrekt björnen, begrafven.
Bä Ileny-öarna, fem bergiga och vulkaniska öar i Södra
Ishafvet, under 65-66° s. br. och 164° ö. lgd. Den
förnämsta af dem, Young, lär nå en höjd af öfver 3,900
rn. (13,000 f.). De upptäcktes 1839 af kapten Balleny.
Ballesteros [baljesteros], Francisco, spansk statsman,
f. 1770 i Saragossa, inträdde tidigt i krigstjenst
och kämpade 1793 mot fransmännen. Vid dessas inbrott i
Spanien 1808 tog han en ärofull del i frihetskriget;
men då nationalrege-ringen i Cadiz utnämnde
hertigen af Wellington till de spanske truppernas
högste anförare, vägrade B. att tjena under denne
utlänning och förvisades derför till Ceuta. Han blef
dock snart återkallad. Vid Ferdinand VII:s återkomst,
1815, blef han krigsminister, men till följd af sina
frisinnade åsigter blef han redan året derpå förvisad
till Valladolid. Vid revolutionen 1820 förmådde han
konungen att antaga 1812 års konstitution. S. å. blef
han vice president i den provisoriska regeringen,
och i Juli 1822 tillintetgjorde han ett försök af de
kungliga gardena att omstörta författningen. Deremot
var han olycklig i kriget mot fransmännen 1823. När
Ferdinand VII återställde det gamla enväldet, måste
B. fly till Paris, der han dog i Juni 1832.
Balle’tt (Fr. lattet, Ital. balletto, af ballo, dans),
en af musik ledsagad konstdans, hvilken utgör antingen
en underordnad del af en mi-
misk framställning, såsom de i operor inlagda
balletterna, eller en väsentlig del deraf (ko m
e di-ballett, tragedi-ballett) eller ock är en
sjelf-ständig scenisk framställning, bestående
uteslutande af dans, mimik och musik (hållet
cractiori). Den förstnämnda arten förebildas i viss
mån redan i de grekiska skådespelens chördansar,
den sistnämnda i de romerska pantomimerna. Den
andra i ordningen af dessa arter var deremot den
tidigaste formen för den moderna balletten, som
företrädesvis omhuldades vid de yppiga hofven i
Italien under 16 årh., men först i Frankrike, dit
den infördes af Baltagerini, fick en mera konstnärlig
gestalt. Henrik IV, Ludvig XIII och Ludvig XIV älskade
balletter mycket och dansade sjelfva i dem. Från
1589 till 1610 uppfördes vid hofvet i Paris mer än
80 stora, allegoriska balletter. Kinuccirii (början
af 1600-talet) förbättrade dem betydligt. En ny
epok inträdde för balletten, då Lully och Qui-nault
införlifvade honom med operan, hvilket första gången
skedde i pastoralen "Les fetes de Bacchus et de
FAmour" (1671). Vid denna tid började ock dansöser
uppträda på teatern; förut hade deras roler skötts
af män. La Mötte ("Europé galante" 1697, musik af
Campra) bragte balletten i strängare sammanhang med
den dramatiska handlingen. Cahussac ("Fetes d’Hymen et
de 1’Amour", 1747, musik af Ea-ineau) förband honom
med teatermaskineriet. Men den egentlige skaparen
af balletten såsom sjelfständig konstart är Noverre
(1727-1810), som sammansatte handlingar i flere akter
af blott dans, mimik och musik. Denne återupplifvade
således den antika pantomimen. Men i ännu högre grad
skedde detta genom Galeotti i Köpenhamn (d. 1827),
hvars stycken mindre äro egentliga balletter än stora,
rytmisk-plastiska pantomimer. Mot det förut vanliga
mytologiska innehållet satte G ar d el ett komiskt
i "La dansomanie" (Paris 1800). Af senare tiders
berömdaste ballettmästare må nämnas: Milon ("Nina"),
F. Taglioni ("La sylphide", musik afSchneitz-höfer,
"Le lac des fées", musik af Auber), P. Taglioni
("Undine", musik af Pugni), Coralli ("Giselle", musik
af Adam) samt Aug. Bournonville, som i Köpenhamn
fullföljt Galeottis riktning och särskildt åt det
fornnordiska åsa- och kämpalifvet gifvit ballettens
form, hvartill Hartmann satt en nationel musik
("Valkyrien", "Trymskviden"). Utom de ofvan nämnde
tonsättarna af ballettmusik hafva Gluck, Méhul,
Cherubini, Beethovenm.fl. komponerat sådan. I Sverige
hafva i synnerhet L. Deland och A. S e Ii n d er varit
flitiga ballett-arrangörer. - I allmänhet måste sägas,
att, trots vackra undantag, teaterdansen nu för tiden
urartat till ett skyltande med kroppsliga retel-ser
eller akrobatisk färdighet. Skulle man våga hoppas
en brytning med denna maniererade plastik, så torde
hon närmast vara att vänta från den karakteristiske
folkdansens sida. A. L.
Balihorn, Johan, boktryckare i Lybeck 1531-99,
utgaf 1586 en, enligt hans egen uppgift förbättrad,
upplaga af den lybske stadsrätten. Det befans
likväl snart, att B:s upplaga var mycket sämre än de
föregående. Deraf upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
