Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Baphia - Baptist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ursprungligen är hvit, men i luften blir röd och
till sist s vartaktig. o. T. s.
Bapti st (af Grek. bapti’zein, neddoppa, döpa),
pl. baptister, är det gemensamnia namnet på
medlemmarna af de kristna trossamfund, som ogilla
späda barns dop och yrka, att endast sådana
böra döpas, hvilka kunna aflägga en trovärdig
bekännelse om att de ändrat sitt sinne och tro
evangelium. Derjämte fasthålla baptisterna, att
ett rättmätigt dop ej kan försiggå annat än genom
nedsänkning i vatten. Till stöd för dessa åsigter
åberopa de Matt. 28: 19, jämfördt med andra ställen
i Nya testamentet, på hvilka dop omtalas. Liksom
independenterna eller kon-gregationalisterna påstå
de vid ar e, att h var j e enskild lokal församling
är helt och hållet oberoende af alla andra och
för sina beslut ej ansvarig för någon annan än
Kristus allena. Vanligtvis sluta sig likväl olika
församlingar till hvarandra i distriktföreningar,
eller associationer, hvilka hålla möten hvarje år. I
många land finnas ock föreningar af ännu större
omfattning.
Inom hvarje församling afgöras de gemensamma
angelägenheterna på allmänna sammanträden,
hvarvid alla, män och qvinnor, hafva lika
rösträtt. På sådana sammanträden uteslutas de,
som fallit i gröfre synder eller omfatta vådliga
irrläror. Liksom i de äldsta kristna församlingarna
finnas blott två slags ordinarie tjenstemän,
nämligen pastor (äldste, föreståndare) och diakoner
(församlingstjenare). Pastorn aflönas vanligen genom
frivilliga bidrag; i små församlingar sköter han ofta
äfven ett yrke, hvarmed han försörjer sig. Diakonerna
äro inskränkta till vården om de fattige samt till
andra ekonomiska bestyr (Ap.-g. 6). Vanligen hafva
församlingarna dessutom en kassaförvaltare och en
sekreterare.
Hvad troslärorna vidkommer, öfverensstämma baptisterna
i allmänhet med de öfriga evangeliska bekännelserna;
men de fasthålla, att bibeln ensam är rättesnöret
för lära, lefverne och församlingsskick, hvarför
de ej tillerkänna de första kyrkomötena någon
myndighet och ej känna sig bundna af ordalagen i
symboliska skrifter. - Vidkommande återlösningen
omfatta de fleste Calvins lära om en särskild Guds
utkorelse till frälsning. Dessa hafva derför i England
blifvit kallade partikular-baptister, till skilnad
från general-baptister (uni-versal-baptister),
enligt hvilka Guds frälsande nåd är verksam på
alla menniskor. De sistnämnde bilda i England
ett slutet samfund, liksom de dem motsvarande
"free-will-bap-tists" i Amerika. I England börjar
dock skiljaktigheten i afseende på denne läropunkt
allt mer utplånas-, "the baptist union" är en 1813
stiftad förening, till hvilken höra engelska baptister
af alla slag. Deremot har en annan fråga orsakat stor
spänning, i synnerhet under detta århundrade. Under
det nämligen alla baptister äro ense derom, att inga
andra än de, som äro omvända och bevisa sin tro med
sina gernin-gar, äro berättigade till ledainotskap i
församlingen och deltagande i nattvarden, uppställa
många derjämte såsom vilkor i dessa fall ett
dop. som är öfverensstämmande med baptisternas lära. I
Amerika är sistnämnda åsigt vida öfvervägande1,
i England åter hafva de flesta församlingar "öppen
kornmunion", i det de antingen - såsom fallet är
med några få - upptaga främmande trosbekännare
till medlemmar eller - och detta gäller om de
fleste - inbjuda sådana såsom gäster. I nästan
alla baptistförsamlingar i Wales brukas "sluten
kom-munion".
I Amerika brukas öppen kommunion af
"f re e -will-baptists" och "old school"
1. "six-principle-baptists" - så kallade, derför
att de fasthålla de sex punkter (six princi-ples),
som uppräknas i Ebr. br. 6: l-3, bl. a. handpåläggning
efter dopet. Ännu längre drifves den öppna kommunionen
af ett samfund (vanligen kalladt "the Christian
society"), som förkastar hvarje annat namn än
"kristna" och som för ledamotskap ej uppställer något
annat vilkor an sann gudsfruktan. Dessa förkasta
äfven treenighetsläran, eller åtminstone de vanliga
uttrycken derför.
I nära öfverensstämmande med de sistnämnde stå
de baptister, som sjelfva kalla sig lärjungar
("disciples"), eljest benämnda camp-belliter, efter
en predikant, som 1839 skilde sig från de öfrige
baptisterna. De lära, att ny födelse meddelas
genom dopet, då den dopsökande förut är väckt
till bekymmer, och liksom "anti-mission-baptists"
ogilla de hednamission. - Winebrennerianerna
("Guds kyrka") utmärka sig derigenom att de hafva
presbyterianskt kyrkoskick. Sabbatarierna 1. sjunde
dags-baptisterna yrka på lördagens firande såsom
hvilodag. Baptisterna räkna äfven mennoniterna
såsom med sig beslägtade, ehuru dessa afvika från
en af baptisternas grundsatser, i det de vid dopet
begjuta fullvuxna personer med vatten. Dessutom vägra
mennoniterna att göra krigstjenst och ogilla edgång,
hvilket ej under de senare århundradena varit ett
utmärkande drag hos baptisterna, ehuru enskilda
delat mennoniternas åsigt i detta fall. T un k er s,
gamla tyska utvandrare till Amerika, öfva vid dopet
tredubbel nedsänkning. I olikhet med andra baptister
hafva de biskopar till församlingsföreståndare.
Baptisterna leda sitt ursprung från England. Spår
af dem finnas från 1500-talet. Ar 1607 finner
man i London en baptistförsamling, som hade till
lärare en John Smith, hvilken under landsflykt i
Holland hade kommit till den öfvertygelsen om dopet,
hvilken nu är baptisternas. Han påstås hafva döpt sig
sjelf. Men emedan han var i vissa stycken påverkad
af armmianismen, sände år 1633 några calvinister,
som annars hyste samma åsigter i dopfrågan som han,
en Eichard Blount till Holland för att der låta
döpa sig. Sålunda uppstod skilnaden mellan general-
och partikular-baptister. Man vet äfven, att flere
baptistförsamlingar funnos på Englands södra kust,
hvilka en längre tid under 1600-talet stodo i liflig
förbindelse med en församling i Amsterdam. Baptisterna
i Wales, hvilka jämförelsevis äro flere än Englands,
påstå sig l1, af va fortlefvat bland sina berg genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
