Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bauer, Wilhelm - Bauernfeld, Eduard von - Bauhin, Kaspar - Bauhinia - Baumann-Jerichau, Elisabeth, dansk målarinna. Se Jerichau - Baumannsgrottan - Baumé, Antoine - Baumeister, Johann Wilhelm - Baumgarten, Nils Krister von - Baumgarten - Baumgarten-Crusius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bauer, Wilhelm, uppfinnare, f. i Bajern 1822, har
egnat sitt lif åt konstruerandet af submarina
förstörelseverktyg. Första försöket var en
under slesvig-holsteinska kriget 1848 för
kustförsvaret konstruerad "branddykare", som
befans oduglig. B. förlorade dock icke modet,
utan sökte, ehuru förgäfves, i Österrike,
Frankrike och England medel att bygga en
dykare efter ny modell. Slutligen anställd i
Ryssland som "submarin-ingeniör", fick han
i uppdrag att bygga en "undervattenskorvett"
äfvensom att upptaga ett sjunket linieskepp,
för hvilka ändamål han konstruerade åtskilliga
dykareapparater (häf-verktyg). B. utträdde
1858 ur rysk tjenst och lefde sedan i Bajern,
der han dog 1875.
Bauernfeld, Eduard von, tysk lustspelsförfattare,
f. i Wien 1802. Flere af hans stycken hafva
blifvit gifna i Sverige, såsom Die bekenntnisse
(1834, "Bekännelserna"), Das tagebuch (1836,
"Dagboken") o. a.
Bauhin, Kaspar, schweizisk anatom och botaniker,
f. 1560 i Basel, d. derstädes 1624 som professor
i medicin och botanik. Hans botaniska verk anses
som de bästa före Linnés tid.
Bauhinia L., bot., växtslägte af
nat. fam. Leguminosae, underf. Caesalpinieae,
kl. Decandria L., innefattar en mängd tropiska,
ofta lianbildande träd eller buskar, med
hela eller tvåflikiga, stundom sammansatta,
tvåbladiga blad samt hvita eller röda, i
klasar sittande blommor. Flere arter odlas i
drifhus. Af bastet i stammarna hos några arter
förfärdigas i Ostindien tågverk och väfnader
af synnerligen stor uthållighet och styrka.
Ldt.
Baumann-Jerichau, Elisabet, dansk målarinna. Se
Jerichau.
Baumanns-grottan, en märklig droppstensgrotta i
Harz, i braunschweigske kretsen Blankenburg, vid
floden Bode. Hon består af 7 hufvudafdelningar
och har en längd af omkr. 280 m. (940 f.). Redan
på 1500-talet omtalas hon under namn af
"Baumannsholl".
Baumé [båme], Antoine, fransk kemist, f. 1728,
d. 1804, var professor vid den farmacevtiska
skolan i Paris. En af honom uppfunnen
areometer (se d. o.) har gjort hans namn allmänt
bekant. Hans Eléments de pharmacie (1762) var ett
för sin tid förtjenstfullt och mycket begagnadt
arbete.
Baumeister, Johann Wilhelm, tysk
veterinär, f. 1804, d. 1846 som professor
vid veterinärskolan i Stuttgart, skref flere
utmärkta arbeten, i synnerhet om husdjursskötsel,
försedda med ypperliga illustrationer efter hans
egna teckningar.
Baumgarten, Nils Krister von (hette först
Baumgart), svensk krigsman, f. 1667 (enligt andra
1674) i Kalmar, d. 1727 i Stockholm, hade redan,
dels i holländsk och dels i svensk krigstjenst,
bevistat fyra fälttåg, då han började en ny
hjeltebana under Karl XII. Han var denne konung
följaktig vid landstigningen på Själland 1700,
i slaget vid Narva s. å., i striden vid Dilna
1701, i slaget vid Klissov 1702. Sedermera
kämpade han vid Pultovsk, Thorn, Lemberg,
Frauenstadt, Holovzin, Horodna och
Pultava samt deltog i den ryktbara kalabaliken
i Bender (1713). År 1715 kom han till Stralsund
och var med i träffningen vid Stressow, der
han lemnade Karl sin häst, sedan konungens
blifvit skjuten. I det norska fälttåget deltog
B. såsom interims-öfverste för adelsfanan. 1712
upphöjdes han i adligt stånd. B. var anspråkslös,
manlig och tapper ända till oförvägenhet
samt en entusiastisk beundrare af Karl XII,
och han verkliggjorde sålunda den allmänna
föreställningen om en äkta karolin.
Baumgarten. 1) Sigmund Jakob B., tysk dogmatiker,
tillhörande den Spener-Franckeska skolan,
f. 1706, d. 1757 som teologie professor i Halle,
sökte använda Wolffs demonstrativa metod på
dogmatiken. – 2) Alexander Gottlieb B.,
den förres broder, tysk filosof och estetiker,
f. d. 17 Juli 1714 i Berlin, d. 1762 som
professor i Frankfurt a. d. Oder. Bland
hans skrifter märkas Metaphysica (1739)
och Aesthetica acroamatica (1750–58),
hvars utgifvande afbröts genom författarens
död. B. var en anhängare af Wolffs filosofiska
skola, hvars läror han i flere punkter sökte
utföra och förtydliga. Sin egentliga och
sjelfständiga betydelse har han såsom den moderna
estetikens fader. Denne vetenskap, af B. för
första gången kallad estetik, får af honom
sin plats inom den filosofiska propedeutiken
vid sidan af den formella logiken, hvilken
af B. kallas gnosologi. All mensklig kunskap
är nämligen enligt Wolffs af B. upptagna lära
antingen intellektuel (d. ä. begreppskunskap)
eller empirisk (d. ä. sinlig kunskap). Liksom
nu gnosologien handlar om den förras, så
sysselsätter sig estetiken med den senares,
eller m. a. o. den sinliga åskådningens,
fullkomlighet eller öfverensstämmelse med sitt
begrepp. Denna det sinligas fullkomlighet är
enligt B. det sköna. Någon mer detaljerad
lära om konsten eller det natursköna
utförde han likväl icke. Huru mycket än
Baumgartens estetiska åsigter, bedömda efter
senare tiders kritiska måttstock, må lemna
öfrigt att önska, äro de dock förtjenta af
uppmärksamhet både såsom det första försöket
i nyare tider att göra det sköna till föremål
för sjelfständiga undersökningar och för
det stora inflytande, som de utöfvat såväl
på Kant som på dennes närmaste efterföljare.
L. H. Å.
Baumgarten-Crusius. 1) Detlev Karl Wilhelm B.,
tysk filolog och pedagog, f. 1786 i Dresden,
d. 1845 som rektor i Meissen, ifrade varmt för
fosterlandets befrielse 1813–14, hvarom hans
då utgifna Vier reden an die deutsche jugend
über vaterland, freiheit etc. bära vittne. Hans
största förtjenst ligger dock i hans filologiska
och pedagogiska verksamhet samt i de skrifter,
som härflutit ur denna. Särskildt må nämnas
hans upplaga af Homers "Odyssée" (1822–24). –
2) Ludvig Friedrich Otto B., den förres broder,
teolog, f. 1788, d. 1843 som professor i Jena,
intog såsom teolog en sjelfständig ställning både
gent emot den stela ortodoxien och den vulgära
rationalismen. Af hans många skrifter äro de
vigtigaste egnade dogmatiken, såsom Grundriss der
evangelisch-kirchlichen dogmatik (1830),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
