- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
465-466

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Biberg, Nils Fredrik - Bibesco, Barbo-Demetrius - Bibesco, Georg - Bibiena, da, italiensk konstnärsfamilj. Se Galli - Biblia pauperum - Bibliofil (af Grek. biblion, bok, och filos, vän), bokälskare, bokvän - Bibliofobi (af Grek. biblion, bok, och fobos, fruktan), bokskygghet, bokhat. Jfr Bibliomani - Bibliognosi - Bibliograf - Bibliografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dock, genom att skarpare betona vissa högre
tendenser hos denna teori, i viss mån gått
utöfver densamma. Utgör staten ett organiskt
helt, så måste straffet fattas såsom en
verksamhet från statens sida, hvarigenom denne ställer
en af sina lemmar i ett rätt förhållande till sig;
och detta sker derigenom, att det partiella
upphäfvande af rättsordningen, som brottet
innebär, i och genom straffet återfaller på den
brottslige sjelf. Men den rättsförlust, som
straffet innebär, får likväl aldrig tänkas såsom
gränslös. Fastmer är brottslingen, efter utståndet
straff, åter försonad med samhället.

Bland B:s skrifter må nämnas: Grekernas
episka och tragiska skaldekonst, sedd ur dess
religiösa synpunkt
(inträdestal i Vitt. hist. o.
ant. akad.; infördt i d. X af dess handl. 1816),
Om falsk och sann liberalism ("Svea" 1823),
Om falsk och sann liberalism. Ytterligare
upplysningar af tidskr. Sveas redaktion
(1824). För
öfrigt utgaf han några disputationer (på latin).
Samlade skrifter (3 dlr, utg. af C. O. Delldén
1828–30) innehålla bl. a. föreläsningar,
hufvudsakligen i filosofisk rätts- och samhällslära,
samt Lärobok i den filosofiska kriminalrätten
(3:dje delen), säkerligen det i sitt slag
fullständigaste arbete den svenska literaturen eger.
Dessutom efterlemnade han en stor mängd ännu
otryckta manuskript. (Jfr E. Widmark,
"Historisk öfversigt af Fichtes naturrätt och Bibergs
kritik deraf". 1854, samt A. Nyblaeus, "Den
filosofiska forskningen i Sverige".) L. H. Å.

Bibesco. 1) Barbo-Demetrius B., genom
adoption furst Stirbey, hospodar af Valakiet,
f. 1801, tog 1821 del i Alexander Ypsilantis
resning och var en verksam medlem af den
grekiska hetairian. Under den ryska provisoriska
förvaltningen af Valakiet var han
inrikesminister, och under hospodaren Ghikas styrelse
några år justitieminister. Under sin broders
regering (se nedan) var han, 1844–47, åter chef
för inrikes-departementet. 1849 utnämndes han
af sultanen till hospodar af Valakiet för den
tid af sju år, för hvilken detta lands författning
hade blifvit suspenderad. Genom förträfflig
förvaltning återställde han ordningen i landet,
upphjelpte finanserna och förbättrade
undervisningsväsendet. När ryssarna 1853 marscherade in i
Valakiet, lemnade han Bukarest och begaf sig
till Wien, men återvände efter deras aftåg, 1854.
Efter nedläggandet af sitt hospodarskap (1856)
invaldes han i divanen i Bukarest, hvilken skulle
rådslå om de två rumänska furstendömenas
ställning, och förklarade sig för bådas förening
under en utländsk furste. Död i Nizza 1869.
– 2) Georg B., den förres broder, hospodar
af Valakiet, f. 1804, trädde i valakisk tjenst
och blef under den ryske generalen Kisselevs
styrelse understatssekreterare i
justitie-departementet samt derefter statssekreterare för utrikes
ärenden. Sedan han 1834 tagit afsked,
uppehöll han sig i Wien och Paris till 1841. Vid
sin återkomst valdes han till medlem af
landtdagen och trädde i afgjord opposition mot furst
Ghikas regering, efter hvars störtande (1842)
han sjelf blef vald till hospodar (1843), hvilket
val fick Portens bekräftelse. Landet gjorde
under B:s styrelse betydliga framsteg. Böndernas
hofveri förminskades, klostrens slafvar
(zigenare) frigåfvos, handelsfördrag afslötos med
Turkiet och Österrike, tullgränsen mellan
Valakiet och Moldau upphäfdes, vägar byggdes,
och andra offentliga arbeten företogos.
Derjämte upprättades en högskola med franska
lärare. Sin förkärlek för fransk bildning
visade B. ock derigenom, att han 1847 förbjöd
det rumänska språkets begagnande i
gymnasierna och andra högre läroanstalter samt
befallde, att i stället det franska skulle införas.
1848 dukade han under för en nationel
opposition, som kräfde frigörelse från de båda
skyddsmakterna Turkiet och Ryssland samt en
liberal författning. Han nedlade sitt ämbete
och begaf sig till Wien. 1851 återvände han
till sitt fädernesland, invaldes 1857 i divanen
i Bukarest och röstade då, i likhet med sin
broder, för unionen. Död i Paris 1873.

Bibiena, da, italiensk konstnärsfamilj. Se
Galli.

Biblia pauperum (Lat, "de fattiges bibel"
eller "munkbibeln") är namnet på en samling
bilder, hvilka framställa de vigtigaste af de
tilldragelser, som omtalas i Gamla och Nya
testamentet, samt äro försedda med korta förklaringar
och bibelspråk, mest på latin. Hon leder sitt
ursprung från 13:de årh. och fick sitt namn af
munkarna, hvilka älskade att kalla sig sjelfva
"pauperes" (de fattige). En utvidgning af dessa
bibeltaflor i afseende på såväl bilder som text
var det med utförliga rimmade berättelser
försedda s. k. Speculum humanae salvationis
(frälsningsspegelen). Bägge dessa voro före
reformationen – i synnerhet bland
predikarebröder och franciskaner – den hufvudsaklige
ledtråden vid predikningars författande. De
ifrågavarande bilderna upprepades tidigt i
skulpturer samt vägg- och glasmålerier och blefvo
derigenom af stor betydelse för medeltidens
konsthistoria. Af dessa bilder eger man, utom
handteckningar (med eller utan handskrifven
text), äfven tafveltryck från träsnideriets äldsta
tid, särdeles i Tyskland och Holland, äfvensom
typografiska tryck på latin och tyska. De
äldsta bland dessa utgingo från Bamberg. Jfr
Boktryckare-konst.

Bibliofil (af Grek. biblion, bok, och filos,
vän), bokälskare, bokvän.

Bibliofobi (af Grek. biblion, bok, och fobos,
fruktan), bokskygghet, bokhat. Jfr Bibliomani.

Bibliognosi (af Grek. biblion, bok, och gnosis,
kunskap, kännedom), bokkännedom. –
Bibliognost, bokkännare.

Bibliograf (af Grek. biblion, bok, och grafein,
skrifva) betydde i forntiden en afskrifvare af
böcker. Efter boktryckerikonstens uppfinning
fingo boktryckare detta namn, men sedermera
blef det benämning på personer, som förstodo
att uttolka och läsa gamla handskrifter. I
midten af 1700-talet fick ordet i Frankrike sin
nuvarande bemärkelse af bokkännare. B. L.

Bibliografi (af Grek. biblion, bok, och grafein,
skrifva), egentl. bokbeskrifning, bokkännedom,
nyttjas såsom benämning såväl på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:40:11 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free