- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 2. Barometer - Capitularis /
999-1000

(1878) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bourgraves, "borggrefvar", sedan 1849 vedernamn på en politisk förening af legitimister och orleanister - Bourguignon, fransk målare. Se Courtois - Bourguignons, politiskt parti - Bourignon, Antoinette - Bourke, Jean Raimond Charles - Bourmont, Louis Auguste Victor de Gaisne - Bournonville, Antoine - Bournonville, Anton August - Bourrasque, meteor. Se Burrask - Bourre l. Burr, Fr., stopphår - Bourrée, Fr., musikt.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Montalembert, Berryer, Falloux och
Larochejacquelin.

Bourguignon [-ginjå’ng], fransk målare. Se
Courtois.

Bourguignons [-ginjå’ng], politiskt parti, som
under de inre oroligheterna i Frankrike under
första hälften af 15:de årh. uppträdde mot
armagnakerna (se d. o.). Partiet fick sitt namn
deraf att hertigarna af Bourgogne vanligen stodo
i spetsen för detsamma.

Bourignon [-rinjå’ng], Antoinette, fransk
religiös svärmerska, f. i Lille 1616, tillegnade
sig tidigt, genom läsningen af mystiska böcker,
en mängd öfverspända idéer och rymde ett
par gånger från föräldrahemmet. 1653–62
förestod hon en flickskola i Lille. Efter
föräldrarnas död kom hon i besittning af en större
förmögenhet och blef direktris för ett hospital i
nämnde stad. Men snart tröttnade hon vid
denna sysselsättning och började ett
kringflackande lif. 1667 samlade hon genom föregifna
uppenbarelser och djefvulsbesvärjningar omkring
sig en mängd anhängare i Amsterdam, och när
hon 1671 måste fly derifrån, slog hon sig ned
på ön Nordstrand. Äfven derifrån blef hon
förvisad och begaf sig då till Ostfriesland, der
hon dog 1680. Hennes med hänförande
vältalighet affattade skrifter utgåfvos 1679–84 (ny
uppl. 1717) och utöfvade länge ett stort
inflytande i pietistiska kretsar.

Bourke [bourk], Jean Raimond Charles,
grefve de B., fransk militär, f. 1773 i Lorient
(depart. Morbihan) af engelska föräldrar, blef
1787 löjtnant och 1803 öfverste samt deltog som
Davousts adjutant i 1805–09 års fälttåg. Vid
Wagram (1809) befordrades han till
brigadgeneral, och såsom sådan förde han 1810
befäl i Spanien. 1813 utnämndes han till
divisionsgeneral och sedan till generalinspektör öfver
kavalleriet. 1823 anförde han en division i
Spanien. Död 1847 som pär af Frankrike.

Bourmont [-må’ng], Louis Auguste Victor
de Gaisne,
grefve de B., fransk militär, f. 1773,
utvandrade vid revolutionens utbrott 1789 och
kämpade sedan i Vendée (1794–96 och 1799)
bland insurgenterna. Sedan Napoleon kommit
till makten, slöt han sig till denne, men
misstänktes för att hafva varit delaktig i attentatet
med helvetesmaskinen (1803) och blef till följd
deraf kastad i fängelse. Han rymde emellertid
1804 och undkom till Portugal. Sedan
försonade han sig åter med Napoleon och deltog i
tåget till Ryssland (1812) samt i fälttågen
1813–14, hvarunder han befordrades till
divisionsgeneral; men straxt derefter öfvergick han till
bourbonerna och fick befäl öfver en
militärdivision. Under "de hundra dagarna" slöt han
sig åter till Napoleon och fick ett kårbefäl af
denne. Men efter det han aftonen före slaget
vid Ligny (d. 14 Juni 1814) deltagit i det
afgörande krigsrådet och således var underrättad
om Napoleons planer, öfvergick han på natten
förrädiskt till de allierade. Han verkade sedan
ifrigt för Neys domfällande. 1823 utmärkte han
sig i spanska fälttåget och blef pär, men måste
hemkallas till följd af sin stränghet. 1829 blef
han krigsminister, och 1830 anförde han

expeditionen till Alger, hvars hufvudstad han snart
eröfrade. Till belöning derför blef han
marskalk, men nedlade denna värdighet efter
Juli-revolutionen (1830) och begaf sig till England,
till den fördrifna konungafamiljen. 1832
utströks han från pärlistan, emedan han vägrat
Ludvig Filip trohetsed. 1833 var han en kort
tid befälhafvare öfver dom Miguels trupper i
Portugal. Död 1846 i Frankrike.

1. Bournonville [-nångvi’l], Antoine,
dansör, f. i Lyon 1760, lärjunge af Noverre, blef
förste dansör vid k. teatern i Stockholm 1782
och vid k. teatern i Köpenhamn 1792 samt
direktör för dansen vid sistnämnde teater 1816.
Död 1843. "Hans yttre framställde bilden af
en sannskyldig Apollo. Dertill egde han i alla
slag af teaterdans en utomordentlig virtuositet,
hvilken han använde med den finaste smak."
Han uppträdde äfven såsom skådespelare,
sångare och ballettförfattare. A. L.

2. Bournonville [-nångvi’l], Anton August,
den förres son, dansk ballettmästare, f. 1805 i
Köpenhamn, blef 1815 elev vid k. balletten
derstädes, 1823 dansör och, sedan han 1824–29
studerat för Vestris i Paris, 1830 ballettmästare.
1849 tog han afsked, men var sedermera i
egenskap af komponist och instruktör föreståndare
för balletten. 1861–64 var B. intendent för k.
scenen i Stockholm. Derefter återvände han
till sin förra post i Köpenhamn. Såsom
ballettförfattare torde B. vara samtidens förnämste.
Fullföljande den sant konstnärliga riktning, på
hvilken Noverre och Galeotti hade slagit in (se
Ballett), har han höjt den pantomimiska
balletten nästan till drama och lyckats att "göre
dybe og poetiske tanker dandsende". Han hade
dervid den förmånen att understödjas af goda
kompositörer. Särskildt J. P. E. Hartmanns
musik sammansmälter med B:s balletter till en
harmonisk enhet, i synnerhet i fornnordiska ämnen.
De förnämste frukterna af bådas förenade
verksamhet äro Valkyrien (uppf. 1861) och
Trymskviden (1868). Utom dessa räknas såsom de
bästa bland B:s stycken: Fantasiens ö (musik
af Hartmann m. fl.), Et folkesagn (musik af
Hartmann och Gade) och Valdemar (musik af
Fröhlich). B:s senaste arbete är Fra Siberien til
Moskva
(1877). I Stockholm äro uppförda 15
balletter af honom, bl. a. Festen i Albano,
Sylfiden
och La ventana. B. har äfven uppträdt
som författare, genom det intressanta arbetet
Mit theaterliv (1848–77). A. L.

Bourrasque [-ra’sk], meteor. Se Burrask.

Bourre [bourr] l. Burr (af Lat. burra, tofs,
tott), Fr., stopphår; för-laddning; affall af ull
eller silke; flocksilke; ett slags halskrås för
fruntimmer. – Bourre de soie [-dö såa’],
florettsilke; tunt, nästan genomskinligt sidentyg. –
Bourre de Marseille, ett slags vattradt
sidentyg.

Bourrée [-re], Fr., musikt., en gammal fransk
dans, i hvilken 4/4 takt förherskar och hvars
alla perioder börja med upptakt. Den har en
munter karakter och är beslägtad med
gavotten, om den ock stundom mer påminner om
den moderna polkan. Såsom dess ursprungliga
fädernesland nämna några Auvergne, andra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:11 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfab/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free