Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boydell, John - Boye, svensk och finsk adlig slägt. Se Boije - Boye, Birgitte Katrine - Boye, Adolf Engelbert - Boye, Kaspar Johannes - Boyen, Leopold Hermann Ludvig von - Boyer, Jean Pierre - Boyer, mera känd under pseudonymen F. Partout, fransk vådevilldiktare - Boyle, Roger - Boyle, Robert - Boyleske lagen, fys. Se Mariotteske lagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blef utan inflytande på den romantiska
riktningen inom konsten. Det utgjordes af en
serie målningar (till störste delen utförda af
den tidens mest framstående engelske målare,
några af B:s son Joshua), med ämnen ur den
store skaldens arbeten. Samlingen utgafs
1803–05 i ett praktverk af 80 gravyrer i stor fol.
(ny uppl. i fotografiskt tryck 1873). De
politiska förvecklingarna i Frankrike ruinerade B.,
och efter hans död skingrades
Shakspearegalleriet genom lotteri.
Boye, svensk och finsk adlig ätt. Se Boije.
Boye, Birgitte Katrine, född
Johansen, dansk skaldinna, f. 1742, d. 1824. I
sitt andra gifte var hon förenad med
justitierådet H. Boye. Hon författade flere skådespel
och åtskilliga psalmer, af hvilka några äro
uppbyggliga och poetiska. Fru B. utgaf äfven en
fri öfversättning af Davids psalmer (1781–85).
Boye. 1. Adolf Engelbert B., dansk
skriftställare, f. 1784. d. 1851 som tjensteman i
finansdeputationen, utgaf skalderna Storms,
Vessels och Holbergs verk samt Holbergiana,
småskrifter af og om Ludvig, friherre af Holberg
(1832–35). Derjämte öfversatte han några af
Shakspeares skådespel och flere af Coopers
romaner. Under pseud. Peter Wegner deltog han
i den Öhlenschläger-Baggesenska fejden såsom
en af Öhlenschlägers ifrigaste försvarare. –
2. Kaspar Johannes B., den förres kusin,
dansk skald, född 1791 i Kongsberg i Norge,
tog 1816 prestexamen i Köpenhamn och blef
sedan lärare vid Jonstrups seminarium. Från
1819 till 1826 uppträdde han med framgång
som dramatisk författare i Öhlenschlägersk
riktning och stil. De bästa af hans sceniska
alster äro sorgespelen Juta (1824), Svend Grathe
(1825), Erik den syvende, konge af Danmark
(1827) och skådespelet William Shakspeare
(1826). Från 1826, då han blef prest i
Sölleröd, sysselsatte han sig nästan uteslutande
med psalmdiktning. Hans Andelige digte og
sange utkommo 1833 (ny uppl. 1847–54
under titeln "Psalmer"). Det är väsentligen vid
detta religiösa skaldskap, som nutiden fäster
B:s namn. De mest kända bland hans öfriga
dikter äro nationalsången Der er et land, dets
sted er höit mod norden och Kirkeklokken i
Farum. Hans Udvalgte poetiske skrifter
utgåfvos 1850–51. B. dog 1853 som kyrkoherde
i Helsingör. C. R.
Boyen, Leopold Hermann Ludvig von,
preussisk general, f. 1771, ingick 1784 i armén
samt blef 1807 major och medlem af komitén
för arméns omorganisering. 1812 tog han
afsked, emedan han icke ville tjena under
Napoleon, och begaf sig till Ryssland. 1813
ingick han åter i preussisk tjenst. och 1813–14
var han stabschef under Blücher. Såsom
krigsminister (1814–19) genomdref han flere
härordningslagar och inlade särskildt stora
förtjenster om ordnandet af den allmänna
värnepligten och landtvärnet. 1840 trädde B. åter
i aktiv tjenst. 1841–47 var han för andra
gången krigsminister. Död 1848.
Boyer [båaje], Jean Pierre, mulatt,
president öfver republiken Haiti, föddes 1776 i Port
au Prince, men fick europeisk bildning i
Frankrike. 1793 deltog han i striden mot
engelsmännen, under deras anfall på San Domingo,
som då var en fransk koloni; sedermera
kämpade han mot negrerna under Toussaint
l’Ouverture, men blef öfvervunnen och måste 1801 fly
till Frankrike. S. å. återvände han dock med
general Leclercs expedition; men då han såg,
att det var fransmännens mening att åter
införa slafveriet, skilde han sig från dem. Han
understödde likväl ej Dessalines, som
upphäfde sig till sjelfständig regent öfver en del
af ön, utan medverkade tvärtom till att störta
denne despot (1806) och biträdde Péthion vid
stiftandet af en mulattrepublik i den södre delen
af ön. 1818 valdes han till president i denne
fristat, hvars finansväsende och förvaltning han
ordnade och förbättrade. Sedan Dessalines
efterträdare, Christophe, aflidit (1820), förenade
B. den monarkiske delen af ön med
republiken. 1821 intog han det spanska området, och
1825 utverkade han, att Frankrike förklarade
den unge staten oafhängig. 1843 framkallade
hans sympatier för de färgade ett uppror,
hvilket tvang honom att lemna ön. Han begaf sig
då till Jamaica, der han formligen abdikerade.
Död i Frankrike 1850.
Boyer [båaje], mera känd under pseudonymen
F. Partout, fransk vådevilldiktare, d. 1862. Af
hans stycken, som han vanligen författade i
förening med någon medarbetare, hafva flere
blifvit uppförda i Sverige: L’omelette
fantastique (1842; "Omeletten"), La rue de la lune
(1843; "En trappa högre upp") m. fl.
1. Boyle [båjl], Roger, engelsk statsman, f.
1621, bistod Karl I ända till hans afrättning,
verkade derefter i tysthet för Stuartarnas återkomst,
men förmåddes af Oliver Cromwell att träda i
revolutionens tjenst och var sedermera denne
behjelplig att kufva Irland. Af Richard
Cromwell inkallades han i hemliga rådet, men
uppträdde icke dess mindre för Karl II, hvilken
1660 gjorde honom till earl af Orrery och
lord-domare öfver England. Under de senare åren
af sitt lif sysselsatte sig B. mest med literära
arbeten: romanen Parthenissa (1665), State
letters (1742) och flere sorgespel. Död 1679.
2. Boyle [båjl], Robert, den förres broder,
engelsk naturforskare och fysiker, f. 1627, d.
1691 såsom president i Royal society i
London. Den af honom förbättrade Guerickeska
luftpumpen och hans undersökningar om luftens
elasticitet, hvilka han offentliggjorde i New
experiments pliysico-mechanical (1660), väckte
stort uppseende och ledde till flere vigtiga
upptäckter. B. uppträdde kraftigt mot de
traditionella teorierna om kropparnas urämnen och gaf
det första uppslaget till en förklaring öfver
orsakerna till endemiska och epidemiska
sjukdomar. En samling af alla hans skrifter
utgafs 1744. De motsägelser han upptäckte
mellan vetenskapen och den kristna trosläran
drefvo honom till ifriga studier af de religiösa
källskrifterna, och frukterna deraf visa sig i
flere betraktelser och "essays" af
moralisk-religiöst innehåll.
Boyleske lagen, fys. Se Mariotteske lagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
