Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Brant (Brandt), Sebastien - Branting, Lars Gabriel - Brantôme, Pierre de Bourdeille de - Branäs ö, fordom namn på Djurö i Bråviken. Se Djurö - Braschi, Giovanni Angelo, påfve. Se Pius VI - Brasidas, spartansk fälthärre i Peloponnesiska kriget - Brasilianska literaturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den tidens laster och dårskaper. Dikten, som
länge var en äkta folkbok, imiterades ofta
fordom och har blifvit öfversatt på många språk.
Branting, Lars Gabriel, gymnast, föddes
i Grödinge socken i Nyköpings län d. 16 Juli
1799. Fastän mycket sjuklig, väckte han såsom
helt ung Lings uppmärksamhet genom sin
liflighet och sitt "rörelsesinne" samt antogs vid
17 års ålder af honom såsom biträde, och efter
några få år blef han äfven använd såsom
biträdande lärare i gymnastik och fäktning vid
Karlberg. Liksom sin föregångare egnade han
sig till en början åt gymnastikens helhet i
praktisk och teoretisk bemärkelse – den enda form,
hvari gymnastiken eger rättmätigt anspråk på att
vara eller kunna blifva en vetenskap. För att det
skulle beredas honom utväg att förvärfva
sakkunskap i de teoretiska läror (anatomi, fysiologi
m. m.), som måste grundlägga en blifvande
gymnastikmetod, fick han på Lings förord tillstånd
att under några år studera vid Karolinska
institutet och Serafimerlasarettet. Anders Retzius
afgaf vid den tiden ett fördelaktigt yttrande
om hans skicklighet såsom anatom. Ehuru
redan öfveransträngd till kropp och själ, blef
han småningom genom gymnastik, kallbad och
den strängaste lefnadsordning mindre sjuklig
och utnämndes 1839 på den döende Lings förord
till dennes efterträdare såsom föreståndare för
Gymnastiska centralinstitutet, hvilken befattning
han bibehöll till 1862. År 1837 fick han
professorstitel. Hans lifsgerning är egentligen
sjukgymnastikens närmare utveckling. Genom
mångåriga försök, trefvande i djupaste mörker
och under svårigheter, hvilka de nuvarande
handhafvarna af sakens olika grenar ej mera
kunna rätt tydligt inse, lyckades Ling att efter
hand framställa de första erfarenhets-lagarna,
som bestämma valet och formen, bereda
enkelhet och s. k. "individualisering". B. har
ännu fullständigare och formsträngare bestämt
valet i sjukgymnastiken. I det tekniska ansågs
han öfverdrifva noggranheten. Emellertid har
han tydligare än Ling utredt den länge och
ifrigt bestridda grundläran för hela
gymnastiken, att många aktiva och passiva rörelser
hafva en framstående "specifik" verkan, att den
bestämmande principen för valet och för
rörelsernas indelning icke hvilar på yttre,
godtyckliga schematiseringar, icke på redskap, ej
häller på ledernas förmåga af flere eller färre
"kombinationer", icke ens på "muskellifvet"
ensamt o. s. v., utan förnämligast på utvägarna
att verka "genom kärl och nerv", medelbart
eller omedelbart, tillförande eller frånförande,
aktivt eller passivt. Detta hans åskådningssätt
mötte starkt motstånd och ansågs innebära en
öfverdrift. Utomlands voro läkarnas meningar
derom mycket delade i flere afseenden. Från 1849
uppträdde flere, som ansågo hans
förklaringsgrund ohållbar och spådde dess snara undergång.
Den tyske fysiologen Ludwigs och den
holländske läkaren Metzgers nyare erfarenheter tala
dock annorlunda. Öfverallt, hvarest
sjukgymnastik förekommer, följas samma förråd af rörelser
och samma grunder för dess användning, som
begagnades af B.; endast namnen afvika litet.
Äfven den tekniska noggranheten anses numera
vara så väsentlig, att man på sistone i
Frankrike och Sverige uppfunnit dyrbara
konstmaskiner i afsigt att öka den "vetenskapliga
korrektheten". B:s på vetenskapliga
erfarenheter grundade sträfvan efter bestämdhet och
enkelhet i valet och formen börjar äfven att
inverka på de andre gymnastikgrenarna, och man
har i flere land redan utmönstrat en massa
godtyckliga bruk. B. har ej sjelf framställt sin
metod i skrift. Bland hans lärjungar redogöra
tvänne läkare, tysken Neumann och
engelsmannen Roth, utförligast för densamma. – B. är
äfven musikaliskt bildad och har komponerat
sånger i strängt flerstämmig stil, bl. a. till ord
af Stagnelius och Ling. Jfr
Sjukgymnastik. H. F. L.
Brantôme, [brangtåm], Pierre de
Bourdeille de, fransk memoarförfattare, f. omkr. 1540,
d. 1614, stred 1562 mot hugenotterna och sedan
i Afrika mot morerna och turkarna. Efter en
broders död fick han af Karl IX abbotstiftet
B. Bland hans skrifter märkas Vie des hommes
illustres et grands capitaines (1666) och Vid
des dames illustres et galantes (s. å.) Hans
arbeten utgöra en liflig, naiv och åskådlig
skildring af den tidsålder, då de författades, och
äro af stor vigt för det sextonde århundradets
historia. De bästa upplagorna af hans Oeuvres
utgåfvos 1822–24 (af Monmerqué) och
1858–60 (af Mérimée och Lacour). F. B.
Branäs ö, fordom namn på Djurö i Bråviken.
Se Djurö.
Braschi [-ski], Giovanni Angelo, påfve.
Se Pius VI.
Brasidas, spartansk fältherre i
Peloponnesiska kriget (431–404), sändes 424 till
Chalcidice och Macedonien för att bringa
dervarande kolonier till affall från Athen och slog
422 den atheniensiska hären vid Amphipoli.
Vid detta tillfälle blef han svårt sårad och dog
straxt derefter. Sparta hedrade honom som en
heros, och hans minne firades årligen derstädes
genom offentliga täflingslekar, kallade
brasideia.
Brasilianska literaturen var ursprungligen
endast en gren af den portugisiska och lefde i
början med svagt lif, men utvecklade sig allt
mer och har i våra dagar nått en viss
sjelfständighet. De första fröen till en literär kultur
öfverfördes, kort efter landets kolonisation, af
jesuiterna. De förste inhemske skalderna voro
bröderna Eusebio och Gregorio Mattos (i
senare hälften af 17:de årh.), hvilka, ehuru de
mest följde spanska och portugisiska förebilder,
i enskilda stycken behandlade rent fosterländska
ämnen. Näst satiren var det egentligen dramat,
som med färkärlek odlades. Sedan Bahia blifvit
vice-konungens säte (1720), bildade sig
derstädes, efter tidens sed, lärda föreningar och
literära akademier (den första, "Academia
brazilica dos esquecidos", grundades 1724), genom
hvilka den literära produktionen fick en
öfvervägande akademisk och panegyrisk karakter.
Från 1763 blef Rio de Janeiro medelpunkten för
den uppblomstrande odlingen, och den
derstädes inrättade akademien "Arcadia ultramarina"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
