Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bukarest (Rum. Bukurescht), hufvudstad i furstendömet Rumania - Bukarest-ringen är en ryktbar, stor, gyllene halsring, som tillsammans med några andra guldsaker 1838 blef funnen i Valakiet - Bukariet, kanat i Central-Asien. Se Bokhara - Bukefala, fordom stad i Indien. Se Bucephala - Bukefalos, Alexander den stores lifhäst. Se Bucephalus - Bukett, blomsterqvast - Bukfeniga fiskar, zool. Se Abdominales - Bukfenor, Pinnæ ventrales, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
furstens residens (i en ingalunda monumental
stil); teatern; det gamla Coltsa-hospitaiet (med
ruinerna af ett torn, som hade blifvit uppfördt
af Karl XII:s krigare); palatsen Brankovano och
Ghika. Som trakten ofta hemsökts af häftiga
jordstötar (starkast 1793 och 1802), hafva alla
hus fått en ringa höjd. Flere allmänna platser
äro försedda med planteringar. I omgifningarna
ligga slotten Colentina, Magourelly, det
slottslika klostret Vakarescht m. fl. vackra byggnader.
– Befolkningen, som 1873 uppgick till 221,805
personer, är till större delen af den
grekisk-katolska bekännelsen och rumanisk nationalitet.
I B. finnas omkr. 38,000 katoliker, 9,000
prote-stanter, 21,000 judar, 1,500 armener och ett
litet antal turkar. Dödlighetsprocenten är
mycket stor. – B. är säte för regeringen, senaten
och representantkammaren, Rumanias primas,
tre högre domstolar och alla de centrala
ämbetsverken i landet samt en mängd
undervisningsanstalter, bl. a. ett universitet (grundlagdt 1864),
utan teologisk fakultet (de förmögnares söner
afsluta vanligen sina studier i utlandet,
särdeles i Frankrike), krigsskola, landtbruks-institut,
musik-konservatorium, skola för bildande konst
m. m. B. har äfven flere sjukhus. – Industrien
är obetydlig (handtverkarna äro till störste delen
tyskar, ungrare eller fransmän), men handeln,
som företrädesvis är i händerna på judar, greker
och armener, är deremot liflig.
Historia. Enligt sagan grundlades B. af en
herde, Bukur. Det namnes i krönikorna redan
på 1200-talet. 1595 intogs det, efter
hospodaren Mikaels affall från Porten, af Sinan
Pascha och stacks då i brand, men reste sig
sedermera å nyo. 1698 förlade Valakiets furste,
Konstantin Brankovanu, sitt residens till B.,
hvars folkmängd det oaktadt ansenligt min-
skades under den följande oroliga tiden. 1716
plundrades det af serber. Under Alexander
Ypsilantis tid (1774–82) förskönades staden
mycket. 1789 intogs den af österrikarna och
1807 af ryssarna. Mellan de sistnämnde och
turkarna afslöts d. 28 Maj 1812 i B. en fred,
i hvilken Turkiet till Ryssland afträdde
Besarabien och en tredjedel af Moldau jämte
fästningarna Choczin, Akjerinan, Bender, Ismail och
Kilia samt lofvade Rysslands bundsförvandter,
serberna, full amnesti, egen inre förvaltning och
rätt att sjelfva verkställa uppbörden af skatten
till Porten – vilkor, som serberna dock
sedermera förkastade. 1821 besattes B. af turkarna,
1828 af ryssarna. Från freden i Adrianopel
(1829) daterar sig dess senare blomstring. Ett
uppror mot furst Bibesko 1848 kallade både
turkar och ryssar till staden, hvilken 1853–54
åter hölls besatt af ryssarna och 1854–57 af en
österrikisk garnison. 1861 blef B. Rumanias
hufvudstad, och genom ett upplopp derstädes
1866 blef det nya furstendömets förste regent,
Kusa, störtad från sin tron.
Bukarest-ringen är en ryktbar, stor, gyllene
halsring, som tillsammans med några andra
guldsaker 1838 blef funnen i Valakiet. Den
har en kort runinskrift, sannolikt på gotiska
språket. Inskriften börjar med goternas namn,
och runorna tillhöra det äldsta, samgermanska,
runalfabetet. Ringen finnes afbildad i
guldtryck i G. Stephens "The old-northern runic
monuments of Scandinavia and England". Jfr
Charnay-spännet.
Bukariet, kanat i Central-Asien. Se
Bokhara.
Bukefala, fordom stad i Indien.
Se Bucephala.
Bukefalos, Alexander den stores lifhäst Se
Bucephalus.
Bukett, blomsterqvast. – Den motsvarande
franska formen, bouquet [bouke], förekommer
äfven i betydelse af "blomma", egendomlig doft
på vällukter, ädla viner o. d.
Bukfeniga fiskar, zool. Se Abdominales.
Bukfenor, Pinnae ventrales, zool., det bakre
paret af fiskarnas lemmar, motsvarande de högre
djurens bakfötter (ben), men, liksom
bröstfenorna, af en för fiskarna egendomlig byggnad.
På de äldre, mera ursprungliga fisktyper, som
ännu lefva qvar i broskfiskarnas, ganoidernas
(t. ex. störarnas) och lungfiskarnas ordningar,
hafva bukfenorna ungefär samma betydelse och
oftast i det väsentliga samma byggnad som
bröstfenorna; men i den yngre fisktypens
utveckling, i benfiskarnas ordning, hafva de
förstnämnda fenorna i allmänhet icke någon annan
uppgift än att vara balanserings-organ, och de
hafva derför blifvit reducerade i afseende på
sin byggnad. Äfven hafva de fått sin plats
på kroppen förändrad, så att de, från att
ursprungligen vara verkliga baklemmar och sitta
mer eller mindre långt bakåt på buken (på de
s. k. bukfeniga, pisces abdominales, t. ex.
våra karpfiskar, laxfiskar, sillar och gäddor),
kommit fram i trakten under bröstfenorna (på
de s. k. bröstfeniga, pisces thoracici, t. ex.
våra spiggar, makrilar, simpor, gnodingar,
abborrar, bergfiskar) eller flyttats ännu mera fram
(på de s. k. halsfeniga, pisces jugulares, t.
ex. åtskilliga af våra torskfiskar, långbarn,
fjersing), eller hafva de t. o. m., åtminstone till
det yttre, försvunnit (på de s. k. fotlösa,
pisces apodes, t. ex. ålar, tobis, kantnålar,
hafkatt, svärdfisk). På dessa olikheter grundade
Linné sin indelning af fiskklassen. Men ehuru
denna indelning, äfven beträffande benfiskarna,
i de flesta fall är ett uttryck för
utvecklingsgraden inom de särskilda
utvecklingsriktningarna, måste den likväl öfvergifvas, då man
funnit, att nämnda olikheter utmärka endast
förändringar, utvecklingar af en och samma form
eller ett och samma slägte. De bukfenige
benfiskarna (abdominales) hafva dock bibehållits
såsom en naturlig grupp äfven i de nyaste
systemen, liksom ålarna, under namn af Apodes,
vanligen uppföras vid sidan af dem såsom
en särskild grupp af Physostomi. Antalet
strålar i bukfenorna har en ofta användbar
betydelse för systematiken, t. ex. i fråga om de
flesta taggfenstråliga fiskar, på hvilka
bukfenorna hafva en taggstråle och fem mjuka strålar
(med undantag af Beryx, som har tio). På
smörbultarna samt ännu mera på stenbitarna och
lumpfiskarna äro bukfenorna förenade med
hvarandra och förvandlade till trattlika häft-organ,
eller redskap att hämma farten framåt. F. A. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
