Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrekt Engelbrektsson - Engelbrektsholmen - Engelbrekts-visan - Engelbreth, Wolf Frederik - Engelhard, Friedrich Wilhelm - Engelhardt, Georg von - Engelhardt, Johann Georg Veit - Engelhardt, Konrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förhoppning blef sviken, började han vid midsommartiden
1434 befrielsekriget. Inom tre månader var landet
fritt: rådet hade blifvit tvunget att sluta sig
till det fosterländska partiet, och konung Erik
hade förklarats afsatt. I Januari 1435 blef E. vald
till rikets höfvidsman. Hans välde blef af kort
varaktighet, ty man lyssnade åter till konung Eriks
löften om en förbättrad regering, löften, som ej
blefvo hållna. När man hade fått klart för sig, att
af konungen intet godt kunde väntas, voro emellertid
förhållandena förändrade. Sverige hade en drots och en
marsk, tillsatta af konung och råd, och dem tillkom
det, i kraft af deras ämbeten, att i första hand
taga ledningen af rikets angelägenheter. Engelbrekt,
som vid denna tid endast beklädde befattningen af
slottsherre på Örebro med underliggande län, kunde
dock ej sitta stilla. På hans uppmaning bröt en här
upp mot Stockholm, som ännu höll med konungen af
fruktan för den danske höfdingen på slottet. Sjelf
deltog E. jämte marsken Karl Knutsson i detta
härtåg. Då med detta företag kriget uppblossade på
nytt, måste man välja en ny höfvidsman för riket. Vid
valet erhöll E. allenast tre röster af trettio; de
fleste röstade på den högättade marsken. E. hade
dock ännu så stort inflytande, att man ej vågade
lemna utan afseende hans missnöje öfver valets
utgång. Han erhöll derför i uppdrag att, för andra
gången, befria landet från utländska slottshöfdingar,
och på mindre än fyra månader var detta hans uppdrag
i det närmaste fullbordadt. Han belägrade Axevall,
men måste begifva sig derifrån för att i hemmet
på Örebro slott söka bot för en sjukdom. Trots denna
sysselsatte han sig der med offentliga angelägenheter,
och när han erhöll kallelse till ett rådsmöte, bröt
han upp, ehuru så matt, att han icke kunde stiga
till häst. Han ämnade fara sjöledes till Stockholm,
men hann ej längre än till en holme i Hjelmaren,
i närheten af Göksholms den tiden befästa gård. På
denna holme blef han, aftonen d. 27 April 1436, på
ett lömskt sätt mördad af väpnaren Måns Bengtsson
(af ätten Natt och Dag). Dennes fader, riddaren
Bengt Stensson, hade som slottsherre på Telje hus
uppbränt ett lybskt fartyg, ehuru Sverige hade
fred med Hansan. E. hade straffat detta brott och
derigenom fått Bengt till fiende. De hade dock,
ett par dagar före mordet, ingått förlikning tills
vidare. E. begrofs i Örebro kyrka. – Han var en modig
och oförsagd man, som med framgång ledde den svenska
hären genom landet och intog det ena fästet efter det
andra. Men han var något vida mer än krigare. Han
sökte stärka det svenska frihetspartiets ställning
genom underhandlingar med utländska makter. Han
visade sig stå långt framom sina samtida derigenom
att han ersatte herredagarna, som det aristokratiska
statsskicket hade infört, med riksdagar, vid hvilka
äfven det lägre presterskapet, städerna och allmogen
voro representerade. För öfrigt hade han öppet öga
för hvarjehanda gagneliga företag, hvilket han visade
t. ex. genom sin plan att vid Södertelje medelst
en kanal förena Mälaren och Östersjön. – E:s staty
(brons), modellerad af Qvarnström, aftäcktes i Örebro
1865. Hd.
Engelbrektsholmen, holme i Hjelmaren, Stora Mellösa
socken, Örebro län, midt emot Göksholm, har sitt
namn efter Engelbrekt, som mördades derstädes d. 27
April 1436 af Måns Bengtsson Natt och Dag. 1818
restes på platsen en minnessten, med denna inskrift:
"Här föll Engelbrecht Engelbrechtsson, svenska
frihetens värn. Gustaf Vasas efterdöme. Offer för
ett nidingsmord d. 27 Apr. 1436. Minnet hade lefvat
382 år innan minnesmärket restes af Göksholms ägare
G. M. von Rehausen".
Engelbrekts-visan ("Thet war en man, han heet
Engilbrikt" o. s. v.), en fosterländsk dikt om
frihetshjelten Engelbrekt, i folkvisans tonart,
författad af Strengnäs-biskopen mäster Thomas
(d. 1443). Den är intagen bl. a. i "Sveriges
historiska och politiska visor", utg. 1853 af
G. O. Hyltén-Cavallius och G. Stephens.
Engelbreth, Wolf Frederik, dansk teolog, f. 1771,
studerade 1790–95 i Göttingen och Rom, i hvilken stad
han väckte uppseende genom sin lärdom i österländska
språk och arkeologi. 1795 blef han kyrkoherde
i Lyderslev på Syd-Själland, 1798 tillika prost
och 1845 teologie hedersdoktor. 1859 nedlade han
sitt ämbete. Död 1862. I striden mellan Grundtvig
och Clausen ställde sig E. på den förres sida och
författade mot Clausen ett par dogmatiska flygskrifter
(1825 och 1834). E. Ebg.
Engelhard, Friedrich Wilhelm, tysk bildhuggare,
f. 1813, studerade hos Thorvaldsen i Köpenhamn
och hos Schwanthaler i München, vistades derefter
några år i Rom och kallades derifrån af Georg V till
Hannover. Han tillhör den romantiska konstriktningen
och är begåfvad med en särdeles rik fantasi. Bland
hans verk må nämnas en Edda-fris (i slottet
Marienburg vid Hannover), Kurfurstinnan Sofia
(sittande marmorstaty, i Herrenhausens park) och
Psyche i begrepp att döda den sofvande Amor. E. har
jämväl öfvät målarekonsten med framgång.
Engelhardt, Georg von, rysk skriftställare, f. i
Riga 1775, tjenade först i hären samt derefter i
utrikesministeriet, utnämndes af Alexander I till
understatssekreterare i riksrådet, öfvertog 1811
direktörskapet för pedagogiska institutet och var
1816–25 föreståndare för lyceet i Tsarskoje-Zelo
samt den i förening med detta stående pensionen. Död
1862. – E. författade värdefulla arbeten rörande
Rysslands geografi och utgaf, efter Wrangels
egenhändigt förda dagbok, Reise längs der nordküste
von Sibirien und auf dem Eismeer (1839). 1838–52
var E. redaktör för den ryska "Landwirthschaftliche
zeitung".
Engelhardt, Johann Georg Veit, tysk teolog,
f. 1791, d. 1855, blef 1822 teologie professor
i Erlangen. Resultaten af hans forskningar,
som omfattade den första kristna tidens och
medeltidens dogmhistoria, föreligga i Handbuch der
kirchengeschichte (1834) och i Dogmengeschichte
(1839).
Engelhardt, Konrad, dansk fornforskare, f. 1825,
var 1852–64 adjunkt vid Flensborgs lärda skola och
intendent för fornsakssamlingen derstädes. 1858–63
ledde han gräfningarna i tvänne mossar i
Angel-Thorsbjerg och Nydam samt beskref sedermera
(1863 och 1865) de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
