Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Erik, danska prinsar. 1. E., hertig af Sönderjylland - Erik. 2. Langben, hertig af Langeland - Erik. 3. E. II, hertig af Sönderjylland - Erik. 4. E. Kristoffersson - Erik Håkonssön, vanligen kallad Erik jarl - Erik jarl, norsk jarl. Se Erik Håkonssön - Erik Johansson, riksråd, Gustaf I:s fader. Se Vasa-ätten - Erik Röde, Grönlands upptäckare - Eriksberg. 1. Frälse säteri i Stora Malms socken och Oppunda härad - Eriksberg. 2. Socken i Vestergötland - Eriksberg. 3. Egendom i Stockholm - Eriksboda. Se Eringsboda - Eriksgata, enl. J. Ihres förklaring, "väg genom allt riket"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik, danska prinsar:
1) E., hertig af Sönderjylland 1259–72,
konung Abels yngre son, låg i ständig strid med
sin länsherre, den danske konungen. 1259 följde
han sin svärfader, Jarimar, furste af Rügen, på
dennes tåg till Själland och deltog i det blodiga
slaget vid Nästved. I förening med holsteinarna
vann han 1261 slaget på Loheden samt tog hade Erik
Glipping och hans moder, drottningen-regentinnan,
till fånga. (De återvunno emellertid året derefter
friheten.) I ett nytt krig mot konungen (1271)
förlorade E. nästan hela Sönderjylland. Han dog 1272.
E. Ebg.
2) E. Langben, hertig af Langeland, den förres
son, låg i ständig strid med konung Erik Menved,
oaktadt han af denne fått Langeland i förläning.
1292 mördade han, i konungens närvaro, en af rikets
förnämsta män, drottsäten Skjalm. Död 1310.
E. Ebg.
3) E. II, hertig af Sönderjylland 1312–25,
son till hertig Valdemar IV och brorson till den
föregående, låg 1313–17 i fejd med Erik Menved.
Han var gift med den holsteinske grefven Geerts
syster Agnes och var fader till Valdemar,
Kristoffer II:s motkonung i Danmark
1326–30, samt till Valdemar Atterdag gemål, Helvig.
E. Ebg.
4) E. Kristoffersson, äldste son till Kristoffer
II, blef 1321 vald och 1324 krönt till konung
(tronföljare), men tillfångatogs 1326 af de
upproriske adelsmännen och insattes i hårdt fängelse
på Haderslevs slott, hvarifrån han frigafs först
1329, då slottet intogs af hans faders anhängare.
E. äktade 1330 den holsteinske grefven
Geerts syster Elisabet, men försköt henne
redan 1331, då krig å nyo utbröt mellan konungen
och hennes broder. I slaget på Loheden (1331)
led E. ett nederlag och sårades svårt, men undkom
till Kiel, der han dog ett par månader derefter
(1332). E. Ebg.
Erik Håkonssön, vanligen kallad Erik Jarl, norsk
jarl, var son till den bekante Håkon Ladejarl. I
slaget vid Svolder (1000) var han en af anförarna på
deras sida, som kämpade mot Olof Tryggvesson, och
sedan denne stupat, blefvo E. och hans broder Sven
Norges egentliga styresmän, ehuru de på visst sätt
ej voro annat än den svenske och den danske konungens
vasaller. De förde en mild regering, och i olikhet
med Olof Tryggvesson, hvilken ihärdigt arbetat på
kristendomens införande, läto de hvar och en hafva
den tro han ville. Under det att E. deltog i Knut den
stores härnadståg till England och qvarlemnat sin
sjuttonårige son Håkan som Norges regent, under Einar
Tambaskälfvers förmynderskap, kom Olof Haraldsson,
sedermera kallad Olof den helige, till Norge, tog
Håkan till fånga och slog Sven i drabbningen vid
Nesjar (1015). E. stannade qvar i England och dog
der, 1024. Y. N.
Erik jarl, norsk jarl. Se Erik Håkonssön.
Erik Johansson, riksråd, Gustaf I:s fader. Se
Vasa-ätten.
Erik Röde, Grönlands upptäckare, föddes i Norge,
omkr. 940, utvandrade till Island och gjorde derifrån
en resa vesterut, under hvilken han upptäckte
Grönland. Från 985 var han sjelf bosatt i sistnämnda
land, på Brattelid. Y. N.
Eriksberg. 1. Frälse säteri i Stora Malms socken
och Oppunda härad, Södermanlands största herregods,
beläget i en härlig natur vid Eriksbergssjöns södra
strand. Stället, der E. nu ligger, kallades i forna
tider Pinntorp l. Pinnatorp och nämnes bl. a. år
1508, då väpnaren Knut Nilsson till Bosgård sålde det
till riddaren Erik Erikssons (Gyllenstierna) enka,
fru Anna Karlsdotter af Vinstorp. Godset stannade
derefter inom Gyllenstiernska ätten och öfvergick
slutligen genom arf och lösen till riksrådet Erik
Karlsson Gyllenstierna, gift med Beata von Yxkull, den
i folksägnerna beryktade "Pinntorpafrun". Under dessa
makars tid erhöll gården sitt nuvarande namn, och
då uppfördes (af Tessin d. ä.) grundstommen till det
nuvarande slottet. Genom arf och köp öfvergick godset
på 1730-talet till ryttmästaren D. H. Hildebrand,
som betydligt förökade det och 1778 gjorde det, jämte
en del af det nu s. k. Bondeska palatset i Stockholm,
till fideikommiss för sin son. Genom testamentariskt
förordnande tillföll fideikommisset 1808 dennes
systerson Karl Karlsson Bonde, hvars äldste son,
friherre Karl Jedvard Bonde, sedan 1854 är dess
innehafvare. – Sjelfva E. med utgårdar, tillsammans
30 3/4 mtl, var 1876 taxeradt till 587,700 kr.,
hvarjämte i Stora Malms och andra socknar inom
länet 36 3/8 mtl, s. å. taxerade till 949,120
kr., höra till fideikommisset, hvars sammanlagda
egovidd utgör 16,282 har (33,026 tnld). Slottet,
som först under den nuvarande innehafvarens tid nått
sin fulländning, utgöres af ett tre våningar högt
stenhus, utom jordvåningen, samt fyra utspringande
flyglar. Rummen, stora och praktfulla samt prydda
med flere plafondmålningår af Ehrenstrahl, innehålla
dyrbara samlingar af böcker (biblioteket, omkr. 10,000
bd, är i afseende på nordens historia ett af de
fullständigaste i riket), taflor, mynt, medaljer,
handskrifter och autografer. – Innehafvaren af
E. eger sedan 1777 patronatsrätt till Stora Malms
pastorat. – 2. Socken i Vestergötland, Elfsborgs län,
Gäsene härad. Arealen 2,966 har (6,008 tnld). 688
innev. (1879). E. utgör med Broddarp och Mjeldrunga
ett konsistorielt pastorat af 3:dje kl., Skara stift,
Ås kontrakt. – 3. Egendom i Stockholm, tillhörande
Timmermansorden. Se Timmermansorden och Stockholms
teatrar.
Eriksboda. Se Eringsboda.
Eriksgata, enl. J. Ihres förklaring, "väg genom
allt riket", enl. andre forskare, "allherskarens,
den öfver hela riket herskande konungens väg", en
hyllningsresa, som den svenske konungen efter gammal
sedvänja företog genom rikets landskap, sedan han på
Mora äng vid Upsala blifvit af Uplands innevånare
vald, svurit inför dem sin konungaed och blifvit,
i äldre tider af Tiunda och sedan 1296 af Uplands
lagman, "till konungs dömd", d. v. s. bekräftad i
ämbetet. Konungen företog denna rundresa för att
aflägga sin ed inför de olika landskapen, bekräfta
deras lag och mottaga deras hyllning. Sedan ombud
för rikets samtliga landskap började deltaga (första
gången 1319) i valet på Mora äng samt konungen inför
dem aflagt sin ed, och sedan landskapslagarna fått
vika för en Allmän landslag (omkr. 1350), förlorade
eriksgatan sin betydelse. Enligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
