Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eschke, Wilhelm Bejamin Hermann, tysk landskaps- och marinmålare - Eschricht, Daniel Frederik, dansk naturforskare - Eschscholtz, Johann Friedrich, rysk naturforskare och resande - Eschscholtzia - Eschwege - Eschweiler - Escobar y Mendoza, Antonia, spansk jesuit, lärd - Escoiquiz, Don Juan, spansk statsman - Escompte. Se Diskont. - Escorial - Escorialfår. Se Får. - Escosura, Patricio de la, spansk statsman och författare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eftersökt som lärare. Han väljer med förkärlek sina motiv
från de nordiska hafskusterna, hvilkas natur han
studerat under resor. (Ön Neuwerk vid Elbemynningen,
Storm på öppna sjön, Blå grottan på Capri m. m.).
Eschricht, Daniel Frederik, dansk naturforskare,
f. i Köpenhamn d. 18 Mars 1798, blef 1829 lektor
och 1836 professor i fysiologi och anatomi vid
Köpenhamns universitet. Död d. 22 Febr. 1863. E. hade
ett aktadt namn som fysiolog och i synnerhet som
jämförande anatom, i hvilket sistnämnda hänseende
det var hans studier öfver hvalarna och salperna,
som förnämligast gjorde honom ryktbar. Han var
icke allenast en skarpsinnig naturforskare, utan
äfven en utmärkt lärare, som i hög grad förstod
att göra sin vetenskap fattlig och tilldragande för
alla klasser af sina åhörare. Han skref Håndbog i
physiologien (1834–41; ny, omarbetad uppl. 1851),
Tolv foredrag over lären om livet (1850; "Det physiska
lifvet, framstäldt i populära föreläsningar", 1858),
Folkelige foredrag (1855–59) och en afhandling
om Kaspar Hauser (1858), i hvilken han sökte visa,
att H. var en idiot, hvarjämte han i "Det k. danske
videnskabernes selskabs" handlingar offentliggjorde
sina undersökningar om hvalarna (8 afhandl. 1843–62)
och om salperna (1841). E. Ebg.
Eschscholtz, Johann Friedrich, rysk naturforskare och
resande, f. 1793, d. 1831 som professor i Dorpat,
medföljde som skeppsläkare Otto v. Kotzebue på
dennes upptäcktsresor 1815–18 och 1823–26. Utom
beskrifningar öfver sina resor och entomologiska
skrifter utgaf han System der akalephen (1829) och
Zoologischer atlas (1829–33). Chamisso uppkallade
växtslägtet Eschscholtzia (se d. o.) efter honom.
Eschscholtzia Cham., bot., växtslägte af
nat. fam. Papaveraceae, underfam. Papavereae,
kl. Polyandria L., ordn. Monogynia. Slägtets
mest utmärkande kännetecken är att foderbladen
sammanhänga och i form af en mössa affalla från
den utvidgade blombottnen. Dit höra 4–5 arter –
alla från Kalifornien –, glatta, blåaktiga örter
med mångflikiga blad och gula, långskaftade
blommor. E. californica Cham. (med varieteterna
crocea, rosea m. fl.) är en välbekant, enårig
trädgårdsväxt. Mindre ofta odlas E. tenuifolia
Benth., som till alla delar är spädare än den
föregående. Ldt.
Eschwege, stad i preussiska prov. Hessen-Nassau,
regeringsområdet Kassel, vid Werra. 7,724
innev. (1875). Till följd af sin lifliga handel
och industri kallas E. stundom "det hessiska
Elberfeld". De förnämsta industrigrenarna äro
läderfabrikation samt tillverkning af linne- och
yllevaror, maskiner, lim och såpa.
Eschweiler, stad i preussiska regeringsområdet
Aachen (Rhenprovinsen), vid Inde. 15,540
innev. (1875). Jernverk, bly-, koppar- och
zinkhyttor. Stenkolsgrufvor. Flere fabriker.
Escobar y Mendoza [-var i-], Antonio, spansk
jesuit, lärd, f. 1589, d. 1669, författade en mängd
arbeten, bland hvilka de mest kända äro Summula
casuum conscientiae och Libri theologiae moralis
XXIV (1650), hvilka ofta blifvit omtryckta och
öfversatta. De moraliska lärdomar
han predikade, och särskildt hans lära om viljans
verksamhet utsatte honom för hånfulla anfall af
Pascal, Molière, Boileau, La Fontaine m. fl. Af
hans namn hafva fransmännen skapat ordet escobarder,
med betydelsen slugt utlägga, förtyda o. s. v.
Escoiquiz [-kis], Don Juan, spansk statsman,
f. 1762, var lärare för prinsen af Asturien och
blef vid dennes tronbestigning, såsom Ferdinand
VII, statsråd (1808). På hans inrådan företog
Ferdinand den ödesdigra resan till Bayonne s. å.,
der Napoleon beröfvade honom krona och frihet. Längre
fram var E. en af de ifrigaste kämparna för Spaniens
befrielse från Napoleons välde och för bourbonernas
återuppsattande på tronen, men föll det oaktadt i
onåd och förvisades slutligen till Andalusien. Död
1820. Sina politiska mått och steg sökte han
rättfärdiga i Idea sencilla etc. (1808).
Escompte. Se Diskont.
Escorial (Sp. El Escorial), "slagg-grufvan"
köping i spanska prov. Madrid, 48 km. (6,5 mil)
n. v. från Madrid. Omkr. 2,000 innev. Invid denna
köping och benämndt efter densamma ligger, 1,130
m. (3,805) f. öfver hafvet, det praktfulla slottet
och hieronymit-klostret El real monasterio de
San Lorenzo del Escorial. Det påbörjades 1563 af
Juan de Toledo och fulländades af dennes lärjunge
Juan de Herrera. Anledningen till dess uppförande
var ett löfte, som konung Filip II gjort i slaget
vid S:t Quentin (S:t Laurentii dag, d. 10 Aug.,
1557). Byggnaden, som är uppförd uti italiensk
renaissancestil, har en längd af 240 m. (808
f.) och grundplanen bildar en 190 m. (640 f.) bred
rektangel. Den är utförd i väldiga granitqvadrer
af gulaktig, föga angenäm färg; det hela har en
allvarlig, nästan dyster karakter. Från början var
byggnaden afsedd att vara både kloster och slott, men
klostercellerna äro nu för länge sedan utrymda. Den
praktfulla, efter mönstret af Peters-kyrkan i Rom
byggda kyrkan är prydd med härliga, af italienska
mästare utförda fresker. På ömse sidor om högaltaret
befinna sig tvänne kolossala bedjande grupper af
förgylld brons, föreställande Karl I (V) och Filip
II med gemåler och fränder. Under högaltaret ligger
konungagriften, i hvilken de flesta spanska konungar
efter Karl I äro begrafne. Biblioteket, som en tid
var ett af de rikaste i Europa, men som sedermera
blifvit dels härjadt af den stora eldsvåda, som 1671
i flere dagar rasade i slottet, dels plundradt, eger
nu endast omkr. 5,000 handskrifter, mest arabiska,
och omkr. 40,000 band äldre (i synnerhet historiska)
verk. Det kungliga palatset, som bildar en flygel
af byggnaden, är icke stort, men ytterst praktfullt
smyckadt och rikt på konstskatter. 1808 plundrades
slottet af fransmännen under Houssaye, och d. 1
Okt. 1872 förstördes en stor del genom eldsvåda. Den
då lidna skadan har dock sedan blifvit nästan
fullständigt afhjelpt.
Escorialfår. Se Får.
Escosura, Patricio de la, spansk statsman och
författare, f. 1807, blef 1829 officer, men lemnade
1836 krigarebanan och blef 1838 civil tjensteman. 1840
försvarade han Guadalaxara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
