Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fabricius, Jakob, poet - Fabricius, Johann Christian, berömd dansk entomolog - Fabricius, Jens Skou, norsk amiral - Fabrik - Fabriksdomstolar - Fabriksguld. Se bladguld. - Fabrikslagstiftning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Amaranther en del af honom författade andliga
poem och rimmade tillfällighetsvers samt en
moralfilosofisk dikt på prosa, kallad Vänskapsväg.
Hans dikter finnas i Hansellis "Samlade
vitterhetsarbeten af sv. förf. från Stjernhjelm
till Dalin", XXII (1878). – Jfr Nordenflycht,
H. Ch.
Fabricius, Johann Christian, berömd dansk
entomolog, f. 1748, d. 1808 som professor i
Kiel, studerade bland annat i Upsala under
Linné, hvars grundsatser och metoder han
fullständigt tillegnade sig. Hans skrifter bröto
en ny bana för entomologien och hafva haft ett
stort inflytande på dess utveckling. F:s tvänne
förnämsta skrifter äro Entomologia systematica
(1775) och Philosophia entomologica (1778).
Fabricius, Jens Skou, norsk amiral, f. 1758
i Laurvik, d. 1841 i Porsgrund, blef 1801
kommendant i Fredriksvärn. 1814 var han medlem
af riksförsamlingen på Eidsvold, utnämndes
s. å. till chef för Sjökrigskommissariatet (sedermera
benämndt Sjökrigskollegiet, indraget d. 31
Mars 1815) samt till konteramiral och blef vice
amiral 1821.
Y. N.
Fabrik (Lat. fabrica, verkstad, af faber,
timmerman, smed), industriel anstalt, i hvilken
varor (fabrikat) tillverkas medelst användande
af maskiner och apparater. Jfr Industri. –
Fabricera, tillverka på fabriksmassigt sätt. –
Fabrikant, fabrikör, person, som idkar
fabriksrörelse. – Fabrikation, tillverkning af
fabriksvaror.
Fabriksdomstolar, jur. I åtskilliga af Frankrikes
och Belgiens större fabriksstäder finnas
s. k. fabriksdomstolar, conseils de prud’hommes,
hvilka i afseende på industri-idkarnas och
de industriella arbetarnas inbördes förhållande
ega att utöfva den myndighet, som eljest
tillkommer fredsdomarena. Conseils de prud’hommes
tillkommer det sålunda att vare sig genom
förlikning eller såsom domstolar i första instansen
afgöra smärre tvister emellan fabrikanter och
deras arbetare, eller emellan dylika arbetare
inbördes, i fråga om arbetslön, verkstäldt arbete
eller andra dermed sammanhängande frågor.
Ledamöterna i dessa domstolar väljas af
fabrikanterna och fabriksarbetarna till hälften bland
de förra och till hälften bland de senare.
Ordföranden och vice ordföranden kunna dock
utses utom de valberättigades krets. (Jfr för
Frankrike lagen d. 1 Juni 1853 och för
Belgien lagen d. 7 Febr. 1859).
L. A.
Fabriksguld. Se Bladguld.
Fabrikslagstiftning, jur., omfattar i sin
vidsträcktaste bemärkelse ej allenast de regler,
hvilka gälla för sjelfva anläggandet af fabriker,
utan äfven dem, som afse att skydda
kringboende för det men, som för deras helsa eller
egendom kan uppstå genom tillverkningarnas
beskaffenhet eller genom det sätt, hvarpå de
åstadkommas. Fabrikslagstiftningen omfattar vidare de
regler, som äro gifna för att skydda de i fabriken
anställda arbetarna emot skadliga inflytanden
från de i fabriken förarbetade ämnen eller
emot skada från de derstädes använda maskiner,
vidare de regler, som äro stadgade för
användningen af barn och minderåriga personer
till arbete i fabrikerna, samt slutligen, i fråga
om den äldre tiden, vidlyftiga förordnanden
om sjelfva sättet för varornas tillverkning och
undersökning af samt intyg om deras beskaffenhet.
– I Sverige uppstod genom lagstiftningen
en bestämd skilnad emellan handtverk å ena
sidan samt fabriker och manufakturer å den andra,
i det att rättigheten att idka de båda sistnämnda
undantogs från de till skråförfattningen hörande
reglerna, och deras idkare i stället sattes under
Hallrätt. Det hette nämligen i
Manufakturprivilegierna 29 Maj 1739, § 4, att alla,
såväl inhemska som främmande, hvilka efter dessa
privilegier ville drifva manufakturier och handtverk
i riket, skulle anmäla sig hos vederbörande
hallrätt, eller i de städer, der inga
hallrätter voro, hos magistraten och dennas
samtycke sig dertill förskaffa, hvarefter ärendet
skulle anmälas hos Kommerskollegium, hvilket
det ålåg att granska ansökningen. Oaktadt
sålunda manufakturister och fabrikanter blifvit
stälda utom skråförfattningen, fordrades dock af
den, som ville drifva fabrik eller manufakturi,
att han skulle förete bevis om sin skicklighet
och derjämte förskaffa sig burskap. Hallrätternas
befattning med dessa anläggningar bestod
ej allenast i att bevilja tillstånd till deras
bedrifvande, utan äfven i att afdöma tvister emellan
fabrikanten eller förläggaren och mästarna
samt emellan mästarna och deras arbetsfolk,
derjämte i att verkställa besigtning af varorna
och deras beskaffenhet. Någon skilnad emellan
fabriker och manufakturer fanns så litet i 1739
års författningar (Hallordningen och
Manufakturprivilegierna), att i dem talades om
manufaktur-varor, som blifvit tillverkade vid inrikes
jern-, stål- och metallfabriker, äfvensom om
väfverimanufakturaror, som vid inrikes fabriker
tillverkas. Med tiden uppkom dock en sådan
skilnad. Sedan det genom Resolutionen på
städernas besvär 1752, § 53, blifvit förklaradt,
att fabriksidkare ej kunde tvingas att taga
burskap, blef i Hallordningen 2 Apr. 1770, art.
V, § 1 och 2, skilnaden emellan fabriker och
manufakturer bestämd på sådant sätt, att
fabrikörer voro de, som med vederbörliga privilegier
hade inrättat ordentliga manufakturier, och
manufakturister samt mästare de, som sitt handtverk
lärt och efter vunnt burskap drifva detsamma,
d. v. s. att den, hvilken som fabrikant egde att
drifva ett yrke, var i och för rättigheten
att utöfva detta, fri från hvarje annan
förpligtelse än att söka tillstånd dertill hos
Kommerskollegium, hvilket var det ämbetsverk,
som då, enligt Resolutionen på städernas besvär
1752, § 6, gaf tillstånd till anläggande af
såväl fabriker som manuakturer. Hvilka slags
yrken voro att anse såsom fabriker var väl på
sätt och vis genom lag bestämdt, men i uttryck
som voro högst sväfvande. (Jfr Hallordningen
1739, art. 2, § 1, Hallordningen 1770, art. 2,
§ 1, och Kommerskoll. kungörelse 6 Nov.
1821). Fabriks- och handtverksordningen 22
Dec. 1846, hvilken utvidgade näringsfriheten,
hänförde till fabrikerna äfven de yrken, hvilka
förut ansetts såsom manufakturer. Rättigheten
att idka fabrik (manufaktur) blef nu beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
