Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Filippiker l. Filippiska tal - Filippin - Filippinerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fjerde, oäkta), hvilka bära öfverskriften "Mot
Filip", finnas bland Demosthenes’ statstal
bevarade åtskilliga andra, hvilka behandla samma
ämne och derför stundom äfven räknas till de
filippiska talen. Namnet filippiker öfvergick
sedermera på fjorton af Cicero, efter samma
mönster, författade tal, i hvilka han sökte afslöja
och omintetgöra Antonius’ ärelystna och
samhällsvådliga planer. Ännu betecknar man stundom
med detta namn hvarje häftigt och angripande
strafftal i politiska ämnen.
A. M. A.
Filippin (Fr. philippine, förvrängdt af T.
vielliebchen, eg. hjertevän), ett slags vad, som
ingås på det sättet att tvänne personer (vanligen
en herre och ett fruntimmer), sedan en af dem
i en krakmandel, en nöt e. d. anträffat tvänne
kärnor, uppäta hvar sin af dessa och dervid
öfverenskomma, att den, som, då de nästa gång
(eller efter en viss förfluten tid) råkas, först
ropar "filippin", vinner, hvaremot den andre
förlorar.
Filippinerna (Sp. Islas Felipinas), nordöstligaste
ö-gruppen i ostindiska arkipelagen, mellan
Stora oceanen och Södra kinesiska hafvet, från
5° till 21° n. br. samt från 117° 16’ till 126°
53’ ö. lgd (fr. Gr.). Öarnas antal uppskattas till
omkr. 1,200, arealen (med inberäkning af
Sulu-öarna, hvilka 1878 afträddes till Spanien) till
omkr. 300,000 qvkm. Den egentliga kärnan i
ögruppen bilda Luzon, 110,940 qvkm., och
Mindanao, 84,730 qvkm. De största af de öfriga
öarna äro Samar, Masbate, Leyte, Panay,
Negros, Cebú, Bohol, hvilka tillsammans med
Mindoro och ett stort antal smärre öar bilda
Bissayas-gruppen; vidare Calamianes-gruppen jämte
Palavan; Babuyanes-öarna och Batanes-öarna.
Samtliga öarna äro bergiga, från norr till söder
genomdragna af betydliga bergskedjor; dessutom
hafva de många dels ännu verksamma, dels
overksamma vulkaner samt äro ofta utsatta för
jordbäfningar. Man särskiljer tre årstider: den
torra och kalla, som inträder i Nov., då
nordöst-monsunen börjar blåsa, den varma, som
börjar i Mars, och regntiden, som börjar i
sydvestra arkipelagen i Maj och Juni samt varar
till Sept. eller Okt., då det börjar regna i
norra och östra arkipelagen. Sydvest-monsunen
börjar blåsa i Juni och upphör i Sept.
eller Okt. De norra öarna äro ofta, de
södra mera sällan utsatta för fruktansvärda
cykloner. Marken är utomordentligt fruktbar och
gör arkipelagen till det nästan mest produktiva
land i Asien. Hufvudprodukter äro ris, sockerrör
och tobak. Mindre allmänt odlas hvete och
kakao; deremot mycket kaffe, af utmärkt
beskaffenhet. Bananen lemnar den bekanta
manilahampan; bomullsbusken och ramie odlas
såsom beklädnadsväxter. Andra kulturväxter äro
kanel, peppar, indigo och kokospalmer. Urskogar
af jättelika träd intaga en stor del af öarnas
inre, och bergen äro ända till topparna
klädda af evig grönska. Tillgången på metaller
är ofantligt stor, men ligger nästan obegagnad.
Guld och jern finnas flerstädes, det förra i
synnerhet på Mindanao, i prov. Camarines (södra
delen af Luzon) samt på Cebú. Äfven stenkol,
svafvel, qvicksilfver, cinober, alun och karneol
förekomma. Djurverlden är hufvudsakligen
representerad af införda husdjur. Af rofdjur
förekomma endast vildkattor. Apor, kajmaner,
sköldpaddor, ormar m. fl. finnas liksom på alla
östasiatiska öar. Tillgången på höns, dufvor,
papegojor, men i synnerhet på skogsfogel, är
ovanligt stor. – Innevånarnas antal kan ej bestämdt
uppgifvas. Enligt A. B. Meyers beräkning 1872 utgjorde
det omkr. 7,450,000. En senare, 1876, verkställd
folkräkning, hvilken sannolikt icke sträckte sig till
alla af spanska kronan oberoende öar, gaf 6,173,632,
hvaraf skattskyldige 5,501,356, klerus 1,962, civila
tjenstemän 5,552, andra spaniorer 13,265, skattefria
infödingar 602,853, kineser 30,797, andra främlingar
378; armén räknade 14,545 och marinen 2,924 man. Af
infödingarna kan man särskilja två hufvudstammar:
negritos, som anses vara den äldsta befolkningen,
och tagaler (af spaniorerna kallade indios), ett
folk af malajisk stam, som undanträngt negritos
till bergstrakterna. De senare (30–35,000), äfven
kallade aita l. ita, äro fullkomligt svarta,
men hafva en mindre utpräglad negerfysionomi
än de afrikanska negrerna. En stor del af dem
har blifvit oberoende och lefver i stammar med
särskilda namn; i allmänhet sammanfattas de under
benämningen "infieles" (otrogne). De tagaler, som
underkastat sig spaniorerna, tillhöra romersk-katolska
kyrkan. De äro ytterst händiga och läraktiga; deras
väfnader af manilahampan och deras smidesarbeten
äro beundransvärda. – Handeln är visserligen
icke obetydlig, men motsvarar ingalunda ögruppens
rikedom. Grosshandeln innehafves af främlingar,
hufvudsakligen engelsmän och amerikaner. Utförseln,
som väsentligen består af socker (70 mill. kg.), ris,
hampa (30 mill. kg.), tobak (90 mill. kg.), indigo,
guldstoft, sköldpadd m. m., uppgår till omkr. 70
mill. kr.; 2/3 af exporten går till England och
Nord-Amerika. Ända till 1858 var endast Manila öppet
för handel med främlingar, men sedan dess hafva äfven
några andra hamnar öppnats för export. Den spanska
andelen af F. är indelad i 42 provinser, af hvilka
24 komma på Luzon och närbelägna öar, 11 på Mindoro,
Bissayas- och Calamianesöarna samt 7 på Mindanao och
den söder derom belägna ön Basilan. I spetsen för
förvaltningen står en af Spanien på sex år utnämnd
generalkapten, som i sin person förenar den militära
och civila makten och som äfven presiderar i Real
audiencia (högsta domstolen) i Manila. I spetsen
för kyrkan stå en ärkebiskop (i Manila) och tre
biskopar. Ehuru F. genom sin produktionskraft samt
genom sitt läge kunde bilda en af de vigtigaste
punkterna för den östasiatiska handeln, har den
spanska regeringen gjort så godt som ingenting
för deras utveckling. Statsinkomsterna utgöras af
personliga afgifter af infödingarna (spaniorer och
främlingar äro skattefria), tobaksmonopol, in-
och utförseltullar, afgifter för försäljning af
palmvin samt för tillåtelse att hålla offentliga
tuppfäktningar, ett nöje, hvaråt befolkningen
lidelsefullt hängifver sig. Inkomsterna uppgingo
1876 till 53 mill. kr., utgifterna till 55,3
mill. Hufvudstad är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
