Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fiss dur - Fissil - Fississ - Fiss moll - Fissur - Fistel - Fistulina - Fistulös - Fit - Fitch, John - Fitchburg - Fitger, Arthur - Fitja - Fituna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fiss dur, den durtonart, som har fiss till grundton
och företecknas med sex #, nämligen för f, c, g, d,
a och e. A. L.
Fissil (Fr. fissile, af Lat. findere, klyfva),
klyfbar.
Fississ. Se Fiss.
Fiss moll, den molltonart, som har fiss till grundton
och företecknas lika med sin paralell, a dur, med #
för f, c och g. A. L.
Fissur (Lat. fissura, spricka, af findere,
klyfva), med., kirurgernas benämning på sår, hvilka
hafva form af smala sprickor, vanligast iakttagna å
benen och huden. Sprickor i benen kunna vara enkla
eller sammansatta (multipla); de uppkomma genom
yttre våld af alla slag, stötar, inverkan af kulor,
fall o. s. v. Ett bland de vanligare ställena, der de
visa sig, är hufvudskålen i hela dess utsträckning,
således äfven dess bas, för öfrigt de platta liksom
de rörformiga benen. Om huden öfver dem är oskadd,
kunna fissurerna vara ganska svåra att med bestämdhet
igenkänna, särdeles om ej stycken eller skifvor
af benet blifvit verkligen lösgjorda. Behandlingen
sammanfaller med den af andra benbrott, till hvilka
de ofta sälla sig. Endast sprickorna på hufvudskålen
kunna i vissa fall nödvändiggöra särskilda och
mera ingripande åtgärder, såsom trepanation. –
Fissurerna å huden hafva vanligen sitt säte i
kanterna på mynningarna för de inre håligheterna,
således i läpparna, näsborrarna samt tarmkanalens,
urinrörets och slidans mynningar. Dessa fissurer äro
väl ej sällan följder af yttre våld, men hvilket visst
icke behöfver vara synnerligen stort; ofta uppkomma de
sjelfständigt. De äro i allmänhet ganska svårläkta,
synnerligen om de bero på allmänna sjukdomar, och de
framkalla vanligen krampaktiga samt ytterst smärtsamma
sammandragningar i den muskelring, som omgifver de
flesta af dessa mynningar. Mest känd är den kramp i
ändtarmens mynning, som ofta beror på dylika fissurer,
och som utgör ett mycket svårt lidande för dermed
behäftade patienter. Lyckligtvis är hjelpen att vinna
på ett sätt, som är på en gång alldeles ofarligt och
nästan fullständigt säkert, en oblodig operation. Rsr.
Fistel (Lat. fistula, rör), med., egentligen ett
rörformigt sår, som förbinder en naturlig eller
tillfällig hålighet med den yttre verlden. Dylika
sår kunna förekomma hvar som hälst på kroppen;
utgångshålan kan vara såväl hjernkaviteten som någon
af de andra, större eller mindre hålorna, tårsäcken,
munnen, tandhålorna, bröstet (lungsäcken och lungan),
buken (magsäcken och tarmarna, särskildt ändtarmen),
urinröret o. s. v. Från en tillfällig hålighet, en
abscess, synnerligast om sjukt ben finnes i dess
botten, kan en lång och smal kanal leda ut till den
yttre öppningen, hvilken, då den blifvit gammal och
visar ringa eller intet anlag för läkning, visserligen
ock kallas fistel. Slutligen kallas fistlar eller
fistelgångar sådana kanaler, som både börja och sluta
i huden, men emellan sina båda öppningar hafva en
lång och smal väg att gå. Fistlarnas allmänt kända
svårläklighet härrör deraf att främmande ämnen från
utgångshålorna ständigt passera igenom
dem: luft, tårar, spott, var, födoämnen, exkrement,
urin o. s. v., hvarigenom deras väggar slutligen
blifva förtjockade. Till sist kan t. o. m. i vissa
fall den onaturliga utgångskanalen, fisteln,
helt och hållet öfvertaga den normalas rol; så
är t. ex. ej sällan fallet vid tår-, spott- och
urinfistlar. Ofta kan en fistelgång bringas till
läkning derigenom att en i dess botten befintlig
främmande kropp (ett dödt benstycke, en tand)
uttages; understundom är det nog att återställa den
naturliga utförsgångens ränna, om den är förträngd
eller helt och hållet tilltäppt. Vissa fistlar låta
utan svårighet läka sig genom att man uppskär dem
i hela deras längd (de vanliga "fistelgångarna",
ändtarmsfistlar); men för många fordras mycket
komplicerade operationsmetoder. Ordet fistel
utgör för öfrigt hos en viss del af den "lidande
menskligheten" en källa till förskräckelse,
som oftast är obefogad, alltid öfverdrifven.
Rsr.
Fistulina. Se Oxtungsvamp.
Fistulös (Fr. fistuleux), fistelartad. Se Fistel.
Fit, Fornsv., jordremsa, särdeles utmed vatten;
strand. Jfr Agnefit.
Fitch, John, nordamerikansk tekniker, f. 1743
d. 1798, nämnes som konstruktör af det första
ångfartyget i Amerika. På 1780-talet sysselsatte
han sig med utarbetandet af en karta öfver de stora
vildmarkerna i norra vestern, och under de resor
han för detta ändamål företog på floderna vaknade
först hos honom den tanken att dessa skulle kunna
befaras medelst ånga. Sedan han förgäfves hos de
särskilda staternas styrelse sökt erhålla medel för
tillämpande af denna sin idé, hvilken dessutom gjordes
honom stridig af en viss James Rumsey, lyckades det
honom ändtligen att 1786 i Filadelfia bilda ett bolag,
för hvars räkning en af honom byggd liten ångbåt, med
en utlofvad hastighet af 8 miles (14,8 km.) i timmen,
kort derefter lopp af stapeln och verkligen någon tid
fraktade passagerare på Delaware, men med förlust,
så att bolaget 1790 måste upplösas. 1793 begaf han
sig till Frankrike, men hans försök att der göra
uppfinningen gällande misslyckades.
Fitchburg, stad i nord-amerikanska staten
Massachusetts. Omkr. 12,000 innev. Betydande
fabriksverksamhet i papper, bomull, maskiner och
jernvaror.
Fitger, Arthur, tysk målare, f. 1840, gjorde sina
grundläggande studier i München, Antwerpen och
Paris, vistades 1863–65 i Rom och är sedan 1869
bosatt i Bremen. Han målar både taflor (Barbarossas
uppvaknande, 1870, m. fi.) och väggmålningar af
dekorativ och monumental art. F. är tillika diktare
och har författat sorgespelen Adalbert von Bremen
(2:dra uppl. 1875) och Die hexe (s. å.) samt
åtskilliga festspel för konstnärsföreningen i
Bremen. 1875 utgaf han en diktsamling med titeln
Fahrendes volk.
Fitja, socken i Upsala län, Lagunda härad. Arealen
1,237 har. 320 innev. (1880). Enl, k. br. 1866
sammanslogos F., Hjelsta, Holm och Kulla, hvilka förut
utgjort fyra församlingar, till en enda kyrksocken,
Hjelstaholm.
Fituna, säteri i Sorunda socken, Sotholms härad,
Stockholms län (Södertörn), vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
