Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flachsenius, Johannes - Flacius (Vlacich), Matthias - Flackarp - Flackvall - Flacon - Flacourt, Etienne de - Fladderhundslägtet - Fladdermina - Fladdermöss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åbo, filosofie magister 1661, matheseos professor
1669 och slutligen ordinarie teologie professor 1692
(i Åbo). Död 1708. Bland hans arbeten må nämnas
Almanackor för åren 1672 och 1674, en Relation
om kometen 1680–81 och ett Algebrae compendium
(1692). G. E.
Flacius (Vlacich), Matthias, efter sitt hemland,
Illyrien, kallad Illyricus, luthersk teolog,
föddes 1520 och blef 1544 professor i hebreiska
i Wittenberg. Han var utrustad med en förvånande
lärdom, energisk och vältalig, men lidelsefull
och fanatisk. Då Melanchthon och hans lärjungar
tillstyrkte antagandet af det s. k. Augsburger-interim
uppträdde F. så våldsamt emot dem (jfr
Adiatora), att han till följd deraf måste nedlägga
sin professur. 1557, blef han professor i teologi
i Jena. Der bekämpade han den s. k. synergismen
(läran om den menskliga viljans medverkan med den
gudomliga nåden vid omvändelsen) och utverkade,
att hans ämbetsbroder Strigel blef häktad, emedan
han försvarade nämnda åsigt. I sitt försvar för den
lutherska läran om arfsynden gick F. slutligen
så långt, att han (1560) förklarade arfsynden
ej vara något i menniskans natur tillfälligt
(accidentelt), utan tvärtom något för henne
väsentligt (substantielt). För dessa åsigters skull
anklagades han för manikeism och fördrefs från
Jena, 1562, samt vandrade derefter en tid omkring
med sin talrika familj under tryckande ekonomiska
förhållanden. Slutligen fann han en stadigvarande
vistelseort i Frankfurt am Main, der han dog
1575. F. har skrifvit bl. a. Catalogus testium
veritatis (1556), Clavis scripturae sacrae (1567) och
(jämte Vigand, Basilius Faber m. fl.) det bekanta
kyrkohistoriska arbetet Centuriae Magdeburgenses
(se d. o.).
Flackarp, socken i Malmöhus län, Bara härad. Arealen
786 har. 231 innev. (1880). F. har efter 1864 i
kyrkligt hänseende gått upp i Stora Uppåkra, Lunds
stift, Bara kontrakt.
Flackvall, befästningsk., ett långsluttande
jordbröstvärn, hvars krön är utdraget, tills det
träffar marken. Flackvall nyttjas vid fältbefästningar
endast undantagsvis i ojämn mark, men ingår
nästan alltid som en beståndsdel i en fästnings
profil och kallas då fältvall. Se Fästning.
O. A. B.
Flacon [-kång], Fr. flaska. Jfr Fiasco.
Flacourt [flakour], Etienne de, fransk militär,
f. 1607, blef 1648 kommendant i fort Dauphin
å Madagaskar, vid hvilken ös genomforskande han
inlade stor förtjenst. 1649 tog han i besittning ön
Bourbon, som af honom erhöll sitt namn. Han fläckade
sin förvaltning genom grymhet och trolöshet mot de
infödda. F. drunknade, på återfärden från ett besök i
hemlandet, 1660. Han utgaf Dictionnaire de la langue
de Madagascar (1658) och Histoire de la grande isle
de Madagascar (s. å.).
Fladderhundslägtet. Se Flyghundslägtet.
Fladdermina. Se Fältmina.
Fladdermöss, Chiroptera, zool., oegentligt benämnda
flädermöss, utgöra en ordning ibland däggdjuren
(Mammalia). Till följd af en för dem egendomlig
inrättning kunna de fortskaffa
sig i luften på ett sätt, som icke obetydligt liknar
flygt. Mellan de ansenligt förlängda fingrarna på de
främre extremiteterna är nämligen utspänd en hud, som
äfven sträcker sig utefter kroppens sidor, ända ut på
svansen och gör tjenst som vingar. Fladdermössen äro
merendels i rörelse under skymningen eller om natten,
då de, med ledning af den utomordentligt fina hörseln,
fånga insekter, som flyga omkring vid denna tid. Af
denna anledning äro deras ytteröron synnerligen
starkt utvecklade. Vintern tillbringa de ofta i ett
slags dvala eller vintersömn, på undangömda ställen,
ihåliga träd o. s. v. Åtskilliga fladdermöss äro
af stor nytta för skogar, trädgårdar o. s. v., enär
de bortsnappa en oräknelig mängd skadliga insekter,
af hvilka de lefva. Fladdermössen, hvilka förekomma
talrikast i de varmare trakterna af jorden, indelas
uti:
I. Fruktätande (Frugivora), som utmärka sig genom
sin vanligen spetsigt utdragna nos. De lefva af
frukter och tillhöra de heta landen i gamla verlden.
Slägtena Pteropus, Harpyia m. fl. höra hit.
II. Insektätande (Insectivora), hvilka hafva kort
nos, lefva af insekter samt förekomma öfver nästan
hela jordklotet. De kunna fördelas i 2:ne
afdelningar:
1. Bladnosar (Istiophora), försedda med ett
hudbihang på nosen och omfattande slägtena Vampyrus,
Phyllostoma, Glossophaga, Rhinopoma, Megaderma,
Rhinolophus m. fl., och
2. Fladdermöss i inskränkt bemärkelse (Gymnorhina),
hvilka sakna nämnda skinnflik. Af de i Skandinavien
förekommande slägtena inom denna senare afdelning
lemnas här en öfversigt:
A. Öronen sammanvuxna med hvarandra på
pannans midt.
a. Kindtänderna i underkäken på hvardera
sidan sex. – 1. Plecotus.
b. Kindtänderna i underkäken på hvardera sidan fem. –
2. Synotus.
B. Öronen skilda från hvarandra.
a. Kindtänderna i öfverkäken på hvardera
sidan fyra till fem. – 3. Vesperugo.
b. Kindtänderna i öfverkäken på hvardera sidan
sex. – 4. Vespertilio.
Till det långörade fladdermus-slägtet (Plecotus),
hvars medlemmar hafva en något spenslig kropp, med
ganska breda vingar, och ganska långsam flygt, hör
den från Skåne ända långt upp i Norrland tämligen
allmänna P. auritus, ofvan gråbrunaktig och inemot
5 cm. lång. – Hos barbastell-slägtet (Synotus) hafva
vingarna ungefär samma form som hos det föregående,
men flygten är betydligt snabbare. Sällsynt och funnen
endast i Skåne och Bleking är S. barbastellus. –
Det tjockörade fladdermus-slägtet (Vesperugo),
utmärkt genom en starkare kroppsbyggnad samt en
snabbare och lättare flygt, hyser inom Skandinavien
5 arter. Bland dem märkas den nordiska fladdermusen,
V. borealls, som mäter omkr. 4 cm. i längd, är till
färgen gråbrunaktig med något mörkare bottenfärg och
förekommer mycket allmänt från Skåne till Lappland,
samt dvärgfladdermusen, V. pipistrellus, den minsta
och den allmännaste af Skandinaviens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
