Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flaggdragare - Flaggduk - Flaggen - Flaggjunkare - Flaggkapten - Flaggkonstapel, sjöv. Se Flaggunderofficer - Flagglina - Flaggman - Flaggskepp, sjöv. Se Amiralsskepp. - Flaggskeppare, sjöv. Se Flaggunderofficer. - Flaggspel - Flaggstyrman, sjöv. Se Flaggunderofficer. - Flaggtafla - Flaggunderofficer - Flagrant - Flahault, Aufuste Charles Joseph, grefve af F.-Billarderie, fransk diplomat och general - Flajani, Giuseppe, framstående italiensk läkare - Flakeberg - Flakkebjerg - Flamael, B. Se Flemalle. - Flaman l. Flamand, A. Se Flamen. - Flamberge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sköter denne, som i allmänhet är af kaptens grad,
flaggkaptenens åligganden, ehuru han ej är stabschef.
O. E. G. N.
Flaggdragare, sjöv., kallades förr på svenska
örlogsfartyg de sjömän, som hade att vårda flaggorna,
hissa och nedhala dessa, verkställa signaler
samt hålla utkik. Numera benämnas de "signalmän".
O. E. G. N.
Flaggduk, sjöv., glest ylletyg,
hvaraf flaggor tillverkas.
O. E. G. N.
Flaggen, sjöv., benämning på "högste befälhafvares"
stabsexpedition i flotta, eskader eller afdelning. Jfr
Stab. O. E. G. N.
Flaggjunkare, sjöv., ursprungligen underofficer
vid arméns flotta, som aflagt officersexamen och
erhållit rättighet att, i likhet med underofficer
vid Svea lifgarde, bruka officers fälttecken. Vid
brist på officerare kunde flaggjunkare,
enl. k. brefvet d. 6 Okt. 1796, beordras att förrätta
officerstjenst. 1799 utsträcktes denna värdighet
äfven till örlogsflottan. Vid sammanslagningen af
arméns flotta och örlogsflottan, enl. k. brefvet d. 2
Nov. 1824, stadgades, att flaggjunkaretiteln ej mer
finge utdelas. O. E. G. N.
Flaggkapten, sjöv., officer, vanligen af
kommendörkaptens grad, kommenderad såsom "högste
befälhafvares" stabschef. Är denne flaggman,
förer flaggkaptenen, såsom befälstecken, den för
"eskaderchef" föreskrifna standerten, i annat
fall förer han den för "afdelningschef" bestämda
galjadetten. Enligt före 1875 gällande reglemente
var flaggkapten en officer af flaggmans eller
regementsofficers grad, kommenderad till biträde
åt chefen för en flotta af minst sex linieskepp,
fregatter eller bataljonsskärgårdsfartyg. O. E. G. N.
Flaggkonstapel, sjöv. Se Flaggunderofficer.
Flagglina, sjöv., fall, hvarmed flaggor och signaler
hissas och nedhalas. Jfr Sejnfall. O. E. G. N.
Flaggman, sjöv., amiral eller annan officer, som
på toppen af det örlogsfartyg, på hvilket han i
tjensten och till följd af sitt ämbete färdas, förer
svensk örlogsflagg. Jfr Amiral och Amiralsflagg.
O. E. G. N.
Flaggskepp, sjöv. Se Amiralsskepp.
Flaggskeppare, sjöv. Se Flaggunderofficer.
Flaggspel, sjöv., stång, på hvilken flaggor,
befälstecken och signaler hissas; det vanligast
förekommande flaggspelet är det akterut befintliga
för nationalflaggen. O. E. G. N.
Flaggstyrman, sjöv. Se Flaggunderofficer.
Flaggtafla, sjöv., plansch l. tafla, hvarpå
flaggor eller signaler äro afbildade och på hvilken
tillhörande förklaringar finnas. O. E. G. N.
Flaggunderofficer, sjöv., underofficer af
äldsta graden vid svenska örlogsflottan. Graden
inrättades 1761 och bestod då af k. flaggstyrmän,
k. flaggkonstaplar och k. flaggskeppare. Den
upphäfdes 1824, men återupprättades 1841. Sedan
d. 1 Okt. 1875 äro flaggunderofficerarna indelade
i fyra stater: styrmans-, artilleri-, skeppare-
och ekonomistaten. Flaggunderofficerarnas
antal är för närvarande 23.
O. E. G. N.
Flagrant (Lat. flagrans, af flagrare, brinna),
brinnande, tydlig, uppenbar. – In flagranti
(crimine), Med.-Lat, under utöfningen, på bar
gerning.
Flahault [flaå], Auguste Charles Joseph, grefve af
F.-Billarderie, fransk diplomat och general, f. 1785,
d. 1870, vann under Napoleon I:s krig snabb befordran,
var kejsarens adjutant under fälttåget 1812–13, blef
divisionsgeneral på slagfältet vid Leipzig (1813)
och utnämndes kort derefter till grefve. Under "de
hundra dagarna" (1815) skickades han till Wien för att
söka underhandla, men blef anhållen i Stuttgart och
återsänd till Paris, der Napoleon gjorde honom till
pär. Efter att tappert hafva kämpat vid Waterloo
verkade han ifrigt för att häfda Napoleon II:s
rätt. Han lemnade sedermera frivilligt Frankrike,
men återkom efter Juli-revolutionen (1830), blef å nyo
pär och divisionsgeneral samt användes i diplomatiska
beskickningar. Efter statskuppen 1851 blef han medlem
af författningskommissionen och 1853 af senaten. 1860
–62 var han ambassadör i England. F. anses allmänt
hafva varit drottning Hortenses älskare och far
till hertigen af Morny, hvilken erhöll sin första
uppfostran hos F:s moder.
Flajani, Giuseppe, framstående italiensk läkare,
f. 1741, studerade i Rom och blef 1772 förste kirurg
och professor i kirurgi samt erhöll anställning
såsom lifkirurg hos påfven Pius VI. Han utmärkte sig
särskildt för sina blåse-stenoperationer och utgaf
flere medicinska arbeten. Han var en af de förste,
som anställde iakttagelser öfver den s. k. basedowske
sjukdomen (se d. o.). Död 1808.
Flakeberg, socken i Skaraborgs län, Viste
härad. Arealen 1,600 har. 824 innev. (1880). Annex
till Särestad, Skara stift, Väne kontrakt.
Flakkebjerg, by på Själland, s. om Slagelse. På
en till denna by hörande gård upprättades 1836 af
"Comiteen till moralsk fördärfvede personers,
men isär den opvoxende ungdoms forbedring" en
uppfostringsanstalt för vanartiga gossar från hela
landet. Anstalten egde d. 1 Dec. 1880 omkr. 36,5
har jord, ett kapital af 70,606 kr. samt 32,142 kr. i
legat. Statskassan tillskjuter årligen 1,600 kr. Sedan
åtskilliga utvidgningar visat sig vara otillräckliga i
förhållande till det årligen växande antalet elever,
köptes i Aug. 1867, för anläggning af en filial,
egendomen Landerupgård i södra Jylland, hvilken
efter ytterligare inköp numera eger en areal af 141
har. Till denna anstalt, hvilken, liksom den på F.,
hufvudsakligen underhålles af enskildes bidrag,
lemnar konungen årligen 300 kr. och statskassan
2,400 kr. Till d. 1 Dec. 1880 hafva i anstalterna
upptagits 1,030 elever, af hvilka 140 då funnos qvar,
53 på F. och 87 på Landerupgård. Af de 890 utgångna
hafva omkr. 10 proc. åter beträdt brottets väg;
några af dessa hafva dock å nyo blifvit upprättade,
så att antalet af verkliga brottslingar kan reduceras
till 5 proc.
Flamael, B. Se Flemalle.
Flaman l. Flamand [-mang], A. Se Flamen.
Flamberge (flangbersj; ordets härledning omtvistad),
ett namn, som en och annan gång i riddaresagorna
gifves åt paladinen Rolands svärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
