Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flaubert, Gustave - Flauto - Flavescera - Flavianus - Flavianus, den helige - Flavigny, M. C. S. - Flavin - Flavio-Biondo - Flaviska teatern - Flavius, slägt - Flavius, Cneius - Flaxman, John - Flebile - Flebit - Flebolit - Flèche, La
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nämnas L’éducation sentimentale, Ilistoire d’un
jeune homme (1869), en skildring af det franska
landsortslifvet och den omotståndliga dragningskraft,
som Paris utöfvar på provinsboarna; feeripjesen Le
château des coeurs (s. å.), som rönte en glänsande
framgång på Châtelet-teatern; Tentation de S:t
Antoine (1874), hvilket väl vittnar om snille, men
allt igenom är konstrueradt, belastadt med en tung
lärdomsapparat och i sin innersta kärna onaturligt,
samt Trois contes (1877), hvilka konstaterade på
samma gång F:s snille och stilistiska konst som hans
otvetydiga lutning åt manierism. Död d. 9 Maj 1880 i
Croisset, nära Rouen. – En viss sträfvan efter en icke
alltid fullt äkta originalitet och efter öfverraskande
effekter kan ej frånkännas F. Hans skildringar af
menskliga karakterer tyckas snarare vara präglade
af naturforskarens intresse för och noggrannhet i
iakttagelsen, än af den verklige skaldens deltagande
kärlek för allt menskligt. Emellertid intager
han genom allvaret af sina studier, sin kärlek
till sanningen och en beundransvärd teknik ett
framstående rum bland Frankrikes nyare författare.
A. F.
Flauto, musikt., italiensk benämning
på flöjten. F. piccolo, liten flöjt (se
Flöjt). F. traverso, tvärflöjt (se Flöjt-travär).
Flavescera (Lat. flavescere, af flavus, gul), gulna. –
Flavescent, gulnande, gulaktig.
Flavianus, namn på åtskilliga patriarker. 1. F.,
patriark i Antiokia, f. omkr. 320, d. 404, lyckades
genom sin vältalighet förmå kejsar Theodosius att
gifva amnesti åt dem, som 387 framkallat ett stort
uppror i Antiokia. – 2. F., patriark i Konstantinopel,
presiderade på det kyrkomöte i nämnda stad, hvilket
afsatte Eutyches (448), men afsattes sjelf 449 af
kyrkomötet i Efesus. F. skall hafva dött till följd af
en örfil, som patriarken i Alexandria, Dioscurus, vid
detta tillfälle gaf honom. Kyrkomötet i Chalcedon
kanoniserade honom såsom martyr, och äfven den
latinska kyrkan erkände honom såsom sådan. – 3. F.,
patriark i Antiokia, tillträdde sitt ämbete 498. Han
försökte bilägga den genom chalcedonska kyrkomötets
beslut uppkomna striden, men lät af kejsaren förmå
sig att antaga det s. k. henotikon. Oroligheter i
Antiokia gåfvo anledning till hans afsättning och
förvisning till Petra, der han dog 518. Han upptogs
efter sin död bland grekiska kyrkans helgon och blef
sedermera äfven upptagen bland den latinska kyrkans.
Flavianus, den helige. Se Fabianus.
Flavigny, M. C. S. de.Se d’Agoult.
Flavin kallas ett gult färgämne, hvilket erhålles
ur qvercitron, som är barken af den nordamerikanska
färg-eken (Quercus tinctoria). Flavin, som kommer
i handeln i form af ett fint citrongult pulver, är
egentligen ej annat än icke fullt ren quercetin. Se
Qvercitron. S. J-n.
Flavio-Biondo, italiensk arkeolog, f. 1388, d. 1463,
upptäckte i Milano Ciceros skrift "Brutus", hvilken
offentliggjordes genom en mängd afskrifter. F. var
sekreterare hos flere påfvar, och Pius II hade
honom till medarbetare vid alla sina historiska
och arkeologiska arbeten. F:s förnämsta skrifter,
affattade på en barbarisk
latin, Romae instauratae libri III (1482) och
Romae triumphantis libri X (s. å.), öfverflöda af
värderika iakttagelser öfver det gamla Roms topografi,
institutioner, förvaltning, seder och bruk.
Flaviska teatern. Se Colosseum.
Flavius, romersk slägt, till hvilken bl. a. hörde
Vespasianus, som 69 blef romersk kejsare och stamfader
för Flaviernas dynasti. Denna regerade 69–96,
och af denna dynasti voro Vespasianus, Titus och
Domitianus. Äfven de romerske kejsarna Konstantins
Chlorus och Konstantin den store buro namnet F.
Flavius, Cneius, var skrifvare hos Appius
Claudius. Med dennes hjelp och på hans föranstaltande
offentliggjorde han kalendern öfver dies fasti
(se Fasti) samt processformulären. År 304
f. Kr. beklädde han det kuruliska edilsämbetet.
R. Tdh.
Flaxman, John, engelsk bildhuggare, född i York
d. 6 Juli 1755, femton år efter Sergel, två år före
Canova och femton år före Thorvaldsen, var jämte
de nämnde konstnärerna en af dem, som bidragit att
pånyttföda den antika plastikens stil. Särskildt
har han förtjenst om den antika reliefstilen,
hvilken han sökte tillegna sig hufvudsakligast
genom studium af vasmålningar. På 1790-talet,
då redan Sergel och Canova begynt pånyttfödelsens
verk, befann F. sig i Rom och sysselsatte sig der
med studier, hvilkas resultat blefvo de enkelt,
men med storartad uppfattning och i renaste stil
utförda konturteckningar till scener ur Homerus,
Hesiodus, Aeschylus och Dante, hvilka förnämligast
bevarat hans namn åt efterverlden. Bland hans öfriga
arbeten, som bestå af grupper och enkla stoder,
reliefer och grafvårdar, berömmes särskildt hans
efter årslångt arbete år 1818 färdiga återgifning
af Achilles’ sköld, efter Homerus’ beskrifning
i Iliadens 18:de sång. Skölden, som var 2,7 m. i
omkrets och med outsäglig flit och skicklighet
utarbetad, köptes af ett par guldsmeder i London för
620 pd st. (1 pd st. ungefår = 18 kr.) och afgöts i
flere exemplar af förgyldt silfver. Bland dess bilder
berömmes främst Apollo på sin vagn i midten af skölden
samt derjämte ett förträffligt behandladt angrepp af
lejon på en oxhjord. F. dog i London d. 7 Dec. 1826.
C. R. N.
Flebile, Ital., musikt., klagande.
Flebit (af Grek. flebs, ven), med., inflammation
i en ven eller ett blodkärl, som förer venöst
blod. Vanligen bildas i det inflammerade kärlet en
fibrinpropp (tromb), som sammanväxer med kärlväggen
(adhesiv flebit), eller som ryckes med blodströmmen
och blir en embolus (se d. o.). Stundom bildar
sig var (isuppurativ flebit), som kan föras
med blodströmmen och förorsaka varförgiftning
(piyemi). Stundom förvandlas fibrinproppen till
kalk och bildar då en ven-sten eller flebolit.
F. B.
Flebolit. Se Flebit.
Flèche [fläsch], La, stad i franska depart. Sarthe,
vid Loir. Omkr. 9,500 innev. Berömd militärskola
("Prytanée", ursprungligen ett af Henrik IV 1607
anlagdt jesuit-kollegium), med ett bibliotek af
20,000 bd. På Place du Pilori
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
