Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fluorvätesyra l. Fluss-spatsyra - Fluss - Flussfeber - Fluss-spat - Fluss-spatsyra. Se Fluorvätesyra - Fluta-fä - Flux de bouche - Fluxion - Flückiger, Friedrich August - Flüe, Nikolaus von der, egentl. Löwenbrügger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
denna orsak nyttjas syran till etsning. Fluorvätesyran
kan af samma anledning ej förvaras i glaskärl, utan
blott i flaskor af platina, bly eller guttaperka.
P. T. C.
Fluss (T. fluss, af fliessen, flyta). 1. Med.,
flytning, en serös, stundom varblandad afsöndring
från vissa slemhinnor och andra yttre delar af
kroppen, liktydigt med det mera moderna ordet katarr
(se d. o.). Förr kallade man en katarral affektion
af ögonens bindehinna för ögonfluss, flytning ur
örat öronfluss, katarr i svalget halsfluss, katarr
i vagina hvit fluss, ett hudekzem, som rikligt
utgjuter vätska, saltfluss, den stundom åtföljande
lindriga febern flussfeber (numera katarralfeber)
o. s. v. – 2. Metall. kem. Vid smältning af metaller
tillsätter man ofta lättsmälta ämnen, hvilka allt
efter sin beskaffenhet antingen tjena till att
bilda ett skyddande slagg-öfverdrag, som hindrar den
smälta metallen från att angripas af luftens syre,
eller ock hafva en bestämd kemisk inverkan (afgifva
syre eller svafvel till metaller, borttaga syre ur
metalloxider o. s. v.). Sådana ämnen kallas med ett
gemensamt namn flusser eller flussmedel.
Såsom exempel på det förra slaget af flusser
kunna anföras fluss-spat, borax, koksalt och slagger
i allmänhet. Dessa ämnen tillsättas äfven ofta vid
smältning af malm, hvarur metall skall reduceras; de
bidraga då att göra malmen smältbarare och underlätta
derigenom metallpartiklarnas afskiljande och förenande
till en massa (regulus). Bland flusser med kemisk
inverkan må nämnas svart fluss, som erhålles genom
upphettning af 1 del salpeter med 2 till 3 delar
vinsten och består af en blandning af kaliumkarbonat
och fint fördeladt kol (den har till följd af sin
kolhalt reducerande verkan och nyttjas vid omsmältning
af metaller); hvit fluss, som fås genom sammansmältning
af lika delar salpeter och vinsten samt utgör en
blandning af kaliumkarbonat och salpeter, nyttjas
till att delvis oxidera den smälta metallen; Baumés
snällfluss, som är en blandning af 3 delar salpeter, 1
del svafvel och 1 del hartsrik sågspån, och hvari man
med stor lätthet kan smälta silfver och koppar, emedan
dessa metaller förena sig med svaflet och dervid
gifva upphof till lättsmält svafvelsilfver eller
svafvelkoppar o. s. v. Någon bestämd gräns mellan de
ofvan anförda båda klasserna af flusser kan för öfrigt
icke uppdragas. 1. F. B. 2. S. J-n.
Flussfeber. Se Katarralfeber.
Fluss-spat, miner., ett i malmförande gångar
förekommande, utomlands mycket vanligt, i kuber
eller oktaedrar kristalliserande mineral, som utgöres
af fluorkalcium. Namnet har afseende på mineralets
användning som flussmedel eller tillsats vid vissa
smältprocesser (se Fluss 2.). Mineralet är oftast
genomskinligt, stundom färglöst, men vanligast rödt,
gult, violett eller grönt. I Sverige är F. sällsynt
och har påträffats vid Gladsax i Skåne, vid några
grufvor i Värmland, vid Grängesberget o. s. v. –
I England arbetas F. till dosor, vaser m. m. Dess
hufvudsakliga användning är som tillsats i
vissa emaljer och glasyrer. Äfven nyttjas F. vid
nedsmältning af koppar- och silfvermalmer.
P. T. C.
Fluss-spatsyra. Se Fluorvätesyra.
Fluta-fä, kamer., en statsinkomst i äldre tider,
bestående af målsegares ej inom bestämd tid lyftade
depositioner i dråp- och såramål. Kbg.
Flux de bouche [fly dö bousch], Fr., egentl. flytning
från munnen, salivafsöndring; ordsvall, lätthet att
finna ord, svada.
Fluxion, matem., kallade Newton den hastighet,
hvarmed en föränderlig storhet i hvarje ögonblick
tillväxer eller aftager. På modernt matematiskt språk
skulle fluxion återgifvas med "derivata i afseende
på tiden" (jfr Derivata). Sjelfva den föränderliga
storheten kallades af Newton fluent (af Lat. fluere,
flyta, förändras). Då fluxionen var proportionel
mot storhetens oändligt små tillväxter (af Newton
kallade momenta, momenter), kunde den i kalkylen
ersätta dessa och gjorde således samma tjenst som
en differential (se Differentialräkning). Newton
betecknade fluxionerna med punkter ofvanför sjelfva
storheten, så att t. ex. fluxionen af x tecknades
[x.], fluxionen af [x.], eller andra fluxionen af x,
på samma sätt [x..] o. s. v. Både termen och tecknet
äro numera alldeles bortlagda. – Fluxionsräkning
l. Fluxionskalkyl kallades metoden att ur en
fluent finna dess fluxion, och tvärtom, samt
tillämpningen deraf vid lösningen af matematiska
problem. Fluxionsräkningen, som i sak sammanfaller med
differentialräkningen, uppfanns af Newton i senare
hälften af 1600-talet, men lyckades på grund af sin
mindre tillfredsställande metod aldrig vinna någon
egentlig spridning utom England och eger numera
blott historiskt intresse. Bland framställningar
af fluxionsräkningen må nämnas Maclaurins
"Treatise on fluxions" (1742; ny uppl. 1801).
G. E.
Flückiger, Friedrich August, tysk farmakognost,
f. 1828 i Schweiz, var 1857–66 president i den
schweiziska apotekareföreningen och redigerade 1872
"Pharmacopaea helvetica". Han blef 1861 docent i
farmakognosi vid universitetet i Bern, professor
derstädes 1870 och professor i farmakognosi vid
universitetet i Strassburg 1873. F. har genom sina
undersökningar och skrifter i hög grad befordrat
sin vetenskaps utveckling och gäller som en af
de förnämsta auktoriteterna på farmakognosiens
område. Utom en mängd uppsatser i tyska och
engelska facktidskrifter har han utgifvit Lehrbuch
der pharmakognosie des pflanzenreichs (1867),
Grundlagen der pharmaceutischen waarenkunde (1873),
Pharmacographia, a history of the principal drugs
of vegetable origin met with in Great Britain and
British India (1874; i förening med Hanbury) m. m.
Flüe, Nikolaus von der, egentl. Löwenbrügger,
schweiziskt helgon, föddes i kantonen Unterwalden
1417. Han visade redan i ungdomen benägenhet för
ett kontemplativt lif, men tog sedermera på ett
verksamt sätt del i de allmänna angelägenheterna såsom
krigare, ländtrad och domare. 1468 tog han afsked af
sin hustru och sina tio barn och drog sig tillbaka
till en ödemark, der han sedan lefde såsom eremit,
känd under namnet brodern Klaus och vördad såsom ett
helgon. Då schweizarna i Stans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
