- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt /
117-118

(1883) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Grünhagen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Grågås (Isl. Grágás) är den vanliga benämningen på
isländarnas lagbok under fristatens tid, d. v. s. från
omkr. 930, då Ulftjut skall hafva stiftat alltinget
och infört de första för hela landet gällande lagarna,
till fristatens undergång 1262-64, då isländarna
underkastade sig Norges konung. G:s lagbestämmelser
äro upptecknade i flere särskilda handskrifter, med
olika anordning och äfvenledes med något skiljaktigt
innehåll. Af dessa handskrifter, äro två membraner de
fullständigaste och att anse såsom hufvudcodices för
lagbokens text; den ena är Codex regius, eller den
s. k. Konungsboken, förvarad i kungliga biblioteket
i Köpenhamn; den andra är en Codex arnamagnaeanus,
vanligen kallad Stadarholsboken, förvarad på
universitetsbiblioteket i nämnda stad. Dessa bägge
handskrifter äro tämligen olikartade i anseende till
texten, synnerligast derigenom att konungsboken
emellan de olika lagbalkarna inskjuter en mängd
bestämmelser af vexlande innehåll. Men oaktadt dessa
olikheter finnes det äfven öfverensstämmelse mellan
de nämnda handskrifterna, och detta icke blott i
en eller annan enskildhet, utan i det stora hela
och i hufvudsak, så att de såväl till innehåll som
framställningssätt kunna sägas harmoniera. De äro
visserligen icke helt enkelt olika upplagor af en och
samma lagbok, utan utgöra inbördes sjelfständiga
samlare-arbeten, men de hafva öst ur gemensamma
källor, och öfverensstämmelsen dem emellan har derför
blifvit i allt det väsentliga bevarad. Grågåsen
är icke någon af vederbörande myndighet stadfäst
kodifikation af lagstadganden. Visserligen blefvo
efter alltingets beslut fristatens lagar under
vintern 1117-18 upptecknade i den s. k. Hafliðaskrá,
men ingen af Grågåsens redaktioner kan anses vara
identisk med nämnda uppteckning. Både Konungsboken
och Stadarholsboken äro på privat väg åstadkomna
samlingar af de på alltinget antagna lagarna och
hafva sannolikt tillkommit på föranstaltande af några
lagsagomän. Dessa skulle, som bekant är, på alltinget,
hvar och en under sin tjenstetid, d. v. s. inom
tre år, föredraga alla gällande lagbestämmelser;
och ehuru det var maktpåliggande att deras föredrag
stod i så ordagrann öfverensstämmelse som möjligt
med den formulering, som lagarna hade erhållit på
alltinget, måste dock en viss frihet antagas hafva
medgifvits lagsagomännen med hänseende både till
sjelfva ordalagen och till den ordning, i hvilken
lagsamlingens olika balkar blefvo för tingsmenigheten
föredragna. Derigenom förklaras ock möjligheten
af att den enskilde samlarens individualitet har
kunnat trycka sin prägel äfven på skrifter med ett
sådant innehåll som Grågåsens, der materialet dock
är detsamma i de olika redaktionerna. Mot den af
utmärkte forskare hyllade meningen, att Grågåsen
skulle innehålla icke blott allmänna lagbestämmelser,
utan ock enskilda uppteckningar om prejudikat och
praxis vid domstolarna, har lagbokens förtjenstfulle
utgifvare, Vilh. Finsen, uppställt den på goda
skäl grundade åsigten att innehållet verkligen
utgöres af vederbörligen antagna lagar och att
lagstiftningsverksamheten

på Island under fristatens tid var så stor, att det
icke var rum för någon rättsutveckling på annat
sätt, vare sig genom utbildning af sedvanerätten
eller genom domstolarnas praxis. – Utarbetandet af
Konungsboken kan förläggas till åren 1258-62 och af
Stadarholsboken till åren 1262-71. Liksom Grågåsen
till omfånget öfvergår alla andra skandiska lagböcker
från medeltiden, är den äfven den främsta bland
dem med hänsyn till stil, systematisk anordning,
fullständighet och skarpsinne i definitioner. I
sådant afseende kan Grågåsen sägas vara ett värdigt
motstycke till den berömda Romerska rätten och är ett
af den nordiska kulturens märkligaste alster. – Namnet
Grågås är icke användt på den isländska fristatslagen
förrän i slutet af 16:de eller början af 17:de årh.,
då man antog, att lagsamlingen hade sitt upphof
från en af norske konungen Magnus den gode utgifven,
på detta sätt benämnd lagbok,. hvars tillvaro dock
är mycket problematisk. Benämningen skulle hafva
uppkommit antingen deraf att handskriften till
den norska lagboken varit bunden i gåsskinn eller
nedskrifven med gåsfjäder, eller ock har, enligt
någras antagande, namnet varit en symbolisk beteckning
af lagens höga ålder. Numera bör namnet bibehållas,
sedan det vunnit trehundraårig häfd och icke kan
gifva anledning till missförstånd. – Konungsboken
är utgifven 1852 och Stadarholsboken 1879, bägge af
Vilh. Finsen. Th. W.

Grågås. Se Gåsslägtet.

Gråhaj. Se Hajfiskar.

Gråheden. Se Graaheden.

Gråkalk, en till kritformationen hörande kalksten.

Gråmanstorp, socken i Kristianstads län, Norra Åsbo
härad. Arealen 4,335 har. 2,415 innev. (1880). G. med
Vedby utgör ett regalt pastorat af 2:dra kl., Lunds
stift, Norra Åsbo kontrakt.

Gråmesen l. Talltitan, Parus borealis, zool., en
till mesfoglarnas familj bland tättingarna hörande
fogelart, som har hjessän och halsryggen svarta, utan
glans, örontrakten rent hvit, ryggen och vingtäckarna
grå med knappt märkbar olivfärgad anstrykning, halsen
och strupen svarta, nedtill med grå fjäderkanter,
öfriga undre delar hvita, stötande i grått, ving-
och stjertpennorna gråbruna, med hvitgrå kanter,
hvilka äro betydligt ljusare än ryggen, stjerten
tvär, med de yttersta pennorna betydligt kortare
än de inre. Längd 120 mm. – Gråmesen häckar i
hela Sverige, allmännast dock i dess nordligare
delar. Från entitan eller kärrmesen, med hvilken
denna art länge förblandats, skiljer han sig genom
sitt skarpare, sträfvare och mera långdragna läte
samt derigenom att han vistas endast bland barrträd.
C. R. S.

Gråmunkeholmen. Se Riddareholmen.

Gråpäron. Se Päron.

Gråsalva l. Qvicksilfversalva, Unguentum hydrargyri
Ph. Su., med. farm., är en så noggrant sammanrifven
blandning af metalliskt qvicksilfver (9 delar) med
skirad talg och skiradt ister (18 delar af hvardera),
att icke ens den minsta kula af qvicksilfver är synlig
för blotta ögat. I svenska militär- och äfven

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:20 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfaf/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free