Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gyllenborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
armé till Tyskland. 1633 återförde han till
fäderneslandet konungens lik. Sin tillgifvenhet
och trohet mot Gustaf Adolf öfverflyttade G. på
hans dotter och var 1633-44 en af hennes fem
förmyndare. Något verksamt inflytande utöfvade ej G. i
rådet, och äfven flottans styrelse öfverlemnade han
åt sin närmaste man, den nitiske Klas Fleming. G. dog
på Karlbergs slott d. 17 Mars 1650 och ligger
begrafven i Strengnäs domkyrka, der de bojor han så
länge och tåligt burit ännu (1882) förvaras. Utom
ofvannämnda skrifter författade G. Nosce te ipsum (en
avtobiografi på vers) samt berättelser om Sigismunds
ankomst till Sverige, hertig Karls infall i Finland,
slaget vid Kockenhausen och belägringen af Wolmar.
O. E. G. N.
4. Gyllenhjelm, Elisabet, dotter till hertig Karl
Filip och Elisabet Ribbing, hvilka d. 5 Mars 1620
ingått hemligt äktenskap, föddes efter faderns död,
1622. Antagen till "kammarjungfru" vid hofvet, erhöll
hon af drottning Kristina 1644 Tynnelsö och Selaön i
förläning. 1655 blef hon hofmästarinna hos drottning
Hedvig Eleonora. Hennes dödsår är okändt. Hon var gift
1) med Axel Turesson Natt och Dag (d. 13 Nov. 1645)
och 2) med Baltasar Marskalk (efter 1647).
Gyllenkrook (Gyllenkrok), svensk adlig ätt, härstammar
från assessoren i Åbo hofrätt Anders Krook (f. 1622,
d. 1683, son af biskop Nicolaus Gudmundi Krook i
Vexiö), hvilken 1674 adlades med namnet G. En gren
af ätten fick med Anders G:s son Axel (se nedan G. 1)
1727 friherrlig värdighet.
1. Gyllenkrook (skref sig Gyllenkrok),
Axel, friherre, krigare, född i Åbo d. 18 Aug. 1665,
gick tidigt i krigstjenst och var 1696 kapten vid
lifgardet. Vid öfvergången af Düna (1701)
utmärkte sig G., hvarför han s. å. befordrades
till generalqvartermästare-löjtnant. I de
polska fälttågen deltog han samt utnämndes 1707
till öfverste och generalqvartermästare.
Efter nederlaget vid Pultava följde han Karl XII
till Bender, men skickades derifrån med en mindre
truppstyrka till polska gränsen för att upprätthålla
förbindelsen mellan den i Polen stående svenska
armékåren och konungen. Han blef emellertid på vägen
tillfångatagen af ryssarna vid Caruovitz i Moldava
(d. 24 Sept. 1709) samt förd först till Moskva, sedan
till Vosresensky. 1722 återkom han till Sverige,
utnämndes s. å. till generallöjtnant och 1723
till landshöfding i Göteborgs och Bohus län.
1727 upphöjdes han i friherrligt stånd. Död på
Svenstorp i Odarslöfs socken, Malmöhus
län, d. 17 Sept. 1730. G. efterlemnade
en värdefull Berättelse om Karl XII:s uppbrott utur
Saxen samt hvad under hans fälttåg till Poltava,
jemväl hvad i dess belägring och derefter uti
Poltava batalj förefallit (tryckt i Fants "Handlingar
till upplysning af sv. historien").
2. Gyllenkrook, Axel Gustaf, friherre, mecenat,
den föregåendes sonsons son, föddes på Björnstorps
sätesgård, Gödelöfs socken, i Malmöhus län, d. 14
Juli 1783. I öfverensstämmelse med tidens sed,
i fråga om adlig yngling, fick han redan vid 5 års
ålder fullmakt som löjtnant vid Bohusläns dragoner.
1795 blef han kadett
vid Karlberg, 1800 löjtnant vid Södra skånska
kavalleriregementet och 1802 ryttmästareiarmén. 1805
öfvertog han det gyllenkrookska fideikommisset,
blef s. å. kammarherre, tog 1807 afsked ur
krigstjensten samt blef 1818 hofmarskalk och 1837
öfverstekammarjunkare. 1810 började G. den verksamhet
såsom mecenat och menniskovän, som förvärfvade honom
en så rättvis ära. En af hans första åtgärder var att
enskifta det stora stamgodset Svenstorp med dess 40
hela hemman. Sjelf bosatte han sig på Björnstorp,
der han anlade storartade zoologiska samligar
(förnämligast af snäckor och foglar), hvilka såväl
genom sitt omfång som genom exemplarens dyrbarhet
voro af mycket stort värde. Äfven förskaffade han
sig ett stort antal lefvande djur af sällsynta
arter. Med råd och dåd understödde han börjande
naturforskare. Så har den svenska vetenskapen honom
att tacka för att B. F. Fries egnade sig åt zoologien;
dennes och Zetterstedts resor till olika delar af
Sverige skedde på G:s bekostnad, likaså Mellerborgs
till Java och C. J. Sundevalls till Bengalen. –
År 1828 valdes G. till ordförande i direktionen för
Malmöhus läns lasarett och inlade såsom sådan stora
förtjenster om förbättringen af Lunds lasarett,
till hvilket han öfverlemnade betydliga gåfvor,
och hvars patienter han kraftigt hjelpte. Under
en för sjuklighet företagen utländsk resa besökte
G. äfven den i Hamburg under namnet "Das rauhe haus"
kända inrättningen för varnvårdade barns förbättring
och beslöt då att äfven i Sverige inrätta ett dylikt
institut. Resultatet blef Räddningsinstitutet för
gossar på Råby, nära Lund (1840) hvilket af honom
doterades med stora fonder och till sist i testamente
af honom erhöll allt, hvaröfver han egde rätt att
förfoga. Sina zoologiska samlingar skänkte han till
Lunds universitet 1845, och kort derefter stiftade han
derstädes ett par stipendier. Efter sin hustrus död
inrättade han (1863) till hennes minne ett för flickor
afsedt annex till Råby institut: Malin Gyllenkrooks
vårdanstalt för fattiga flickor, och egnade slutet
af sitt lif nästan uteslutande åt den ömmaste vård om
dessa anstalter. Död i Lund d. 18 Maj 1865. 1830 blef
G. ledamot af Vetenskapsakademien. Såsom till sina
anlag hufvudsakligen en handlingens man efterlemnade
han inga frukter af skriftställareverksamhet.
Gyllenlack l. Lackviol. Se Cheiranthus.
Gyllenläder. Se Tapeter
Gyllenroth, Anders. Se Stobée, L. K.
Gyllenstierna, svensk adlig ätt, härstammar från den
danska ätten Gyldenstjerne (se d. o.) och inkom till
Sverige med danska riksrådet Erik Nielssön G:s son,
Erik Eriksson d. ä., hvilken 1449 var riddare och
Svea rikes råd samt höfvitsman på Borgholm, konung
Karl Knutssons hofmästare 1450, rikshofmästare samt
lagman i Tiohärads lagsaga 1456-75. Han gifte sig 1446
med konung Karl Knutssons dotter Kristina och afled
1477. Hans son Erik Eriksson d. y., Svea rikes råd,
blef 1502 ihjälslagen af vestgötabönder, emedan han,
en ifrig anhängare af Danmark, såsom höfvitsman på
Öresten och Elfsborg förrädiskt öfverlemnat dessa
fästningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
