Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 6. Grimsby - Hufvudskatt / 527-528 (1883) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hakeldama (Hebr. Chakeldema, blodsåker) kallades i Nya testamentet det jordstycke - Hakemörsare, krigsv., små mörsare för kastning af handgranater - Hakeskytt, krigsv., kallades under 15:de och 16:de årh. den med hakebössa beväpnade fotsoldaten - Hakili l. Ehkili, ett i södra Arabien taladt semitiskt språk (jfr Himjaritiska språk) - Hakim, Arab., läkare - Hakimbaschi, öfverläkaren i seraljen - Hakimefendi, sultanens förste lifmedikus - Hakim, Arab., domare - Hak-ka l. Hok-kin, den i Hongkong brukliga dialekten af det kinesiska talspråket - Hakkorset l. Tetraskele är i sin enklaste form ett kors med lika långa och rätvinkligt böjda armar - Hakluyt, Richard - Haklöh ("högländare"), det inhemska namnet på den del af Kambodjas urinnevånare, khamen - Hakodadi l. Hakodate, sjöstad på södra kusten af japanska ön Jesso - Hakon. Se Håkan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hakeldama (Hebr. Chakaldema, blodsåker) kallas i Nya
testamentet det jordstycke, som, enligt en uppgift,
det judiska rådet (sanhedrin) köpte för de 30 siklar,
som det gifvit Judas i lön för hans förräderi, men
hvilka han efter sin ånger skall hafva återlemnat
(Matt. 27: 3–10). Enligt en annan uppgift skall Judas
sjelf hafva köpt åkern och sedermera (då han ångrade
sig) på densamma hängt sig (Ap. gern. 1: 16–19).

Hakemörsare, krigsv., små mörsare för kastning af
handgranater. Likasom hakebössorna voro de försedda
med en hake eller tapp för att fästas vid bröstvärnet.
H. W. W.

Hakeskytt, krigsv., kallades under 15:de och 16:de
årh. den med hakebössa beväpnade fotsoldaten. Han bar
ett bandoler öfver venstra axeln eller kring lifvet
samt fängkrutsflaska och kulpung; kring bandoleret
eller på en särskild luntgaffel var luntan lindad. Vid
bandolerremmen voro krutladdningarna fästa i små
trä- eller bleckdosor. En hakeskytt kunde icke lossa
flere än 10 à 12 skott i timmen. H. W. W.

Hakili l. Ehkili, ett i södra Arabien taladt semitiskt
språk (jfr Himjaritiska språk). Det studerades
först af Fresnel. Se "Journal Asiatique", 1838.
H. A.

Hakim, Arab. (egentl. vis), läkare Hakimbaschi,
öfverläkaren i seraljen. Hakimefendi, sultanens
förste lifmedikus.

Hakim, Arab., domare.

Hak-ka l. Hok-kin, den i Hongkong brukliga dialekten
af det kinesiska talspråket. Den har blifvit
bearbetad af Medhurst, i "Dictionary" (Macao 1839).
H. A.

Hakkorset l. Tetraskele (Grek., af tettares, fyra,
och skelos, lår, ben) är i sin enklaste form ett
kors med lika långa och rätvinkligt böjda armar;
åtskilliga variationer eller biformer af detsamma



hafva uppkommit genom bågformig böjning af korsets
armar, genom insättning af en, någon gång fyra
kulor i midten af tecknet o. s. v. Hakkorset är
af rent ariskt ursprung och härstammar från tiden
före vest-ariernas skilsmässa från öst-arierna
och utvandring till Europa, som antages hafva egt
rum omkr. 3000 år f. Kr. Det var ursprungligen en
figur, sammansatt af fyra böjda menniskoben, och
symboliserade antingen gudomligheten såsom den kraft,
af hvilken hela verlden röres, eller ock solens gud,
såvida man hänför det i figuren uttryckta kretsloppet
till solen ensam. Hos de germanska folken, således
också hos våra hedniska förfäder, var hakkorset en
sinnebild för Odin och står i närmaste sammanhang
med denne guds namn, ty namnet Odin är af samma
rot som verbet vada, hvilket nu betyder gå fram
genom ett hindrande ämne (vatten eller sand), men
fordom betecknade all hastig rörelse, både kroppslig
och andlig. Det är således oriktigt att, såsom det
skett i norden, kalla detta kors "Tors hammaremärke"
l. "Torsmärke". Ur hakkorsets betydelse af en religiös
eller helig sinnebild uppkom föreställningen om dess
magiska kraft såsom ett skyddande eller

lyckobringande tecken, hvadan det kom att brukas
såsom amulett. Slutligen ser man det ock begagnas
såsom ett personligt emblem eller märke (sigill,
myntmästaretecken o. s. v.) samt helt enkelt såsom
ornament. Hakkorset förekommer uti Indien, från
det 4:de årh. f. Kr. till det 5:te årh. e. Kr. och
äfven senare, på de små kopparplåtar, som i
äldsta tider brukades till mynt, på mynt och bland
stenskulpturer. Det heter på Sanskr. svastika
(af su asti, "det är val") och ingick äfven i den
buddhistiska religionens symbolik. På persiska mynt
förekommer det å vidt skilda tider, på achaemenidernas
tid, på arsacidernas tid (andra årh. e. Kr.) och
ännu senare, under sassanidernas regering. Det
finnes dessutom anbragt på gamla mynt och andra
fornsaker (kärl, smycken, grafstenar o. s. v.),
som träffats på de grekiska öarna och i de flesta
europeiska land. Till norden har det förmodligen från
de asiatiska land, der de ariska folken hade sitt
hemvist, på en sydvestlig väg blifvit fördt genom
Donaulanden till Schlesien och derifrån vidare genom
norra Tyskland till andra sidan af Östersjön. Det ses
i norden på enstaka bronsföremål, t. ex. på bottnen
af hängkärl af brons, på hällristningar, men
vida oftare å fornsaker från jernåldern, graf kärl,
vapen, beslag, spännen, guldbrakteater, mest från
denna periods tidigare del, till och med å svenska
runstenar, som tillhöra den första kristna tiden.
– Jfr L. Müller: "Det s. k. hagekors’ anvendelse
og betydning i oldtiden" (1877). A. B. B.

Hakluyt [häcklejt], Richard, engelsk geograf,
f. 1553, åtföljde 1583 såsom kaplan engelska
sändebudet sir Edward Stafford till Paris, utnämndes
1590 till kyrkoherde i Witheringset-cum-Brockford
(Suffofk) och valdes 1603 till ärkedjekne i
Westminster. Död 1616. Han egnade sitt lif åt studiet
af de geografiska upptäckternas historia och framlade
resultatet af sina forskningar i flere arbeten, bland
hvilka märkas Divers voyages touching the discoverie
of America (1582) och hans hufvudarbete The principal
navigations, voyages, traffiques and discoveries of
the english nation (1598–1600; ny uppl. 1809–12),
"den moderna engelska nationens prosa-epos".
– 1846 stiftades i London ett efter H. uppkaladt
sällskap, Hakluyt-society, hvilket gjort till
sin uppgift att utgifva äldre resebeskrifningar.

Haklöh ("högländare"), det inhemska namnet på den
del af Kambodjas urinnevånare, khamen, hvilken bebor
skogshöjderna söder om floden Batta-bong och vester
om sjön Bien-ho. H. A.

Hakodadi l. Hakodate, sjöstad på södra kusten af
japanska ön Jesso. Omkr. 30,000 innev. H. är bygdt
på en klippig udde vid Sangarsundet. Hamnen, som är
rymlig och djup och tillgänglig för de största fartyg,
öppnades genom fördrag 1854 för nord-amerikanerna,
1858 för alla sjöfarande nationer. Den begagnas mest
såsom proviantplats för hvalfångare och vinterhamn
för ryska fartyg. Handeln är obetydlig. Utförseln
består af fisk och skinn af hafsuttern. I närheten
finnas bly- och Stenkolsgrufvor samt svafvelkällor.
S. A. L.

Hakon. Se Håkan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>