Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hamder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillstånd i slutet af 18:de årh., 1791), Algemeene
kerkelijke geschiedenis (allmän kyrkohistoria, 1799
–1816), det förnämsta af hans arbeten, Kort begrip der
algemeene geschiedenis (1802), ett brukbart compendium
i allmänna verldshistorien, och en Geschiedenis der
joden (judarnas historia, 1805). För öfrigt utgaf han
öfversättningar af en mängd utländske, i synnerhet
tyske, författares arbeten. H:s skrifter utmärka sig
genom grundliga källstudier, omsorgsfull utarbetning
och god framställning.
Hamerling, Robert, tysk-österrikisk skald,
f. 1830 i Kirchberg am Wald i Nedre Österrike, blef
1855 lärare vid gymnasiet i Triest, fick 1866 på
grund af sjuklighet afsked från denna befattning
och har sedan dess lefvat i Graz, uteslutande
sysselsatt med poetisk verksamhet. Redan vid sexton
års ålder hade han skrifvit åtskilliga dramer. Hans
förnämsta diktskapelser äro följande: det lyriska
eposet Venus im exil 1858; 4:de uppl. 1873),
den lyriska diktsamlingen Sinnen und minnen (1860;
5:te uppl. 1875), elegien Schwanenlied der romantik
(1862; 4:de uppl. 1873), den patriotiska kanzonen
Germanenzug (1864; 4:de uppl. 1873), eposet Ahasver
in Rom (1866; 15:de uppl. 1875), eposet Der könig
von Sion (1869; 6:te uppl. 1874), tragedien Danton
und Robespierre (1871; 3:dje uppl. 1873), komedien
Teut (2 uppl. 1872), kantaten Die sieben todsünden
(1873; 4:de uppl. 1876) och kärleksromanen Aspasia
(1875; "Aspasia", 1881). H. har äfven utgifvit
en förträfflig tysk öfversättning af Leopardis
dikter. Hans största styrka ligger i formen, som är
ovanligt fulländad. Hans lyrik eger mycken lyftning,
och hans episka dikter utmärka sig genom vexlande
situationer och liflig kolorit.
Hamerton [hämertön], Philip Gilbert, engelsk
etsare och författare, f. 1834, har skrifvit
åtskilliga goda uppsatser för "Fine arts quarterly
review" och "Saturday review" samt är grundaren af
den särskildt för raderingskonsten vigtiga journalen
"The portfolio", i hvilken många af hans bästa
literära arbeten blifvit införda. Han har utgifvit
bl. a. A painter’s camp in the highlands (1862),
Etching and etchers (1868; ny uppl. 1876), Painting
in France och Contemporary french painters. H. är
jämväl landskapsmålare (Öfverfart öfver Loch Awe,
Floden Yonne m. m.).
Hami l. Khamil, stad i vestra Mongoliet, på södra
sluttningen af Tian-sjan och vid norra kanten af
Gobi-öcknen. Den har bördiga omgifningar och är
genom sitt läge af stor vigt för handeln mellan Kina
och vestern. Richthofen anser, att vägen mellan
Singanfu, H. och Kuldsja är den lämpligaste linien
for anläggning af en jernväg från Kina till Europa.
Hamilkar, namn på flere kartaginenser. Namnkunnigast
af dem är H. Barkas l. Barak (blixten), fader till
den store Hannibal. När det första puniska kriget
(264–241) hade rasat i sjutton år, återstod för
kartaginenserna blott en obetydlig del af Sicilien. Då
sändes H. (247 f. Kr.) dit. Föga understödd
från hemmet, förstod han genom sin personliga
öfverlägsenhet att bibehålla sin ställning och med
framgång kämpa mot romarna. Han besatte först berget
Eirkte (nu Monte Pellegrino vid Palermo) och sedan
Eryx. Från dessa fasta punkter förde han med stor
skicklighet det lilla kriget och fäste småningom
trupperna vid sig. Hans kapare ströfvade kring haf
och kuster, och sjelf underhöll han sjöförbindelse
med Kartago. Slutligen blef dock Kartago, efter
nederlaget vid de Egatiska öarna, tvunget att sluta
fred. – Efter återkomsten till Kartago fick H. en
svår uppgift att lösa. Ett fruktansvärdt uppror
utbröt nämligen bland legokrigarna, hvilka ryckte
libyerna med sig och hotade Kartago med undergång,
till dess slutligen H. med stor skicklighet, slughet
och kraft kufvade de affälliga. Derefter vände
han sina tankar åt annat håll. Det var uppenbart
för de klarsynta, att den senaste freden med Rom
blott var en vapenhvila och Kartagos fall endast
en tidsfråga, om man ej i tid rustade sig till att
å nyo upptaga striden med Rom. I staden funnos två
partier, krigspartiet och fredspartiet. I spetsen
för det förra stod H. Fredspartiet hade sitt stöd
hos de styrande myndigheterna. För att försvaga
deras inflytande lagade H., att han blef utnämnd till
öfverbefälhafvare i Afrika för obestämd tid, fritagen
från styrelsens uppsigt och ställd omedelbart under
folkförsamlingen. Nu utförde han sin plan att skaffa
Kartago nya krafter. I denna afsigt öfvergick han till
Spanien, begagnade der med sin vanliga skicklighet
splittringen mellan stammarna och eröfrade en stor del
af landet. År 228 föll han i en drabbning. H. hade
ej nöjt sig med att underkufva folken, utan med
verklig statsmannaklokhet sökt att gifva fasthet
och stadga åt Kartagos välde genom en ändamålsenlig
organisation af det eröfrade landet. Också uträttade
han der så stora ting att efter åtskilliga
tiotal af år den bekante Cato kunde säga, att
ingen konung var värd att nämnas vid sidan af H.
R. Tdh.
Hamilton [hämiltön]. 1. Stad i
skotska grefskapet Lanark, vid Avon,
nära dess förening med Clyde. 11,590
innev. (1871). Musslinsväfverier. Straxt ö. om staden
ligger hertigarnas af Hamilton praktfulla slott,
Hamilton palace, med värdefulla konstsamlingar,
hvilka sommaren 1882 skingrades genom försäljning. –
2. Stad i Canada, prov. Ontario vid vestligaste
viken af sjön Ontario, hvilken bildar en af de bästa
hamnarna vid denna sjö. 35,961 innev. (1881). Säte
för anglikanska biskopen af Niagara och en romersk
katolsk biskop. Liflig industri och handel. –
3. Stad i nord-amerikanska staten Ohio, vid Miami
(en biflod till Ohio) och Ohio-Erie-kanalen. 12,122
innev. (1880). Liflig industri.
Hamilton, svensk adlig ätt, är en gren af den
urgamla engelsk-skotska slägten H. Halfbröderna
Hugo och Ludvig H., söner till ärkebiskop Malcolm
H. i Cashel på Irland (d. 1629), trädde i förra
hälften af 1600-talet i svensk krigstjenst och
blefvo naturaliserade svenske adelsmän samt 1654
upphöjde i friherrligt stånd, friherrliga ätten H. af
Deserf. Hugo H. återvände, sedan konung Karl II af
England 1660
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
