Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herakleios ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herapathit. Se Herapath, W. B.
Herat, hufvudstad i kanatet af samma namn i
vestra Afganistan, i Heri-ruds genom storartad
konstgjord bevattning fruktbara dal, omkr. 5
km. n. om floden. Staden bildar en något aflång
fyrkant och försvaras af en 12–18 m. hög jordvall
jämte en mur med omkr. 150 torn samt på norra sidan
af tvänne citadell. Den har fem portar och fyra
hufvudgator, hvilka utgå från midten af hvarje sida
och sammanlöpa i en öppen fyrkant midt i staden. Nära
denna midt ligger en ofantlig vattenreservoar, som
uppgifves rymma ett vattenförråd tillräckligt för
staden ett helt år. Den enda märkliga byggnaden
för öfrigt är den stora, fordom praktfulla, nu
förfallna moskén Mesjid-i-Juma, som uppfördes i
slutet af 1400-talet. Med undantag af de nämnda fyra
hufvudgatorna, der en liflig trafik råder, har staden
ett dystert utseende, med i hög grad smutsiga gator
och en mängd i ruiner fallande hus. H:s omnejd,
med dess många storartade ruiner (bl. a. Mosellas
moské, de kungliga palatsen Bagh-i-sjah och
Takht-i-Sefer), vittnar dock om stadens forna
storhet, då den enligt flere samtidas intyg
skall hafva haft 1,5 mill. innev. Vid 1800-talets
början hade H. omkr. 100,000 innev., men torde nu
hafva endast 30,000. Dessa äro till största delen
sjiiter och jämväl till språket mera beslägtade med
perserna än med afganerna. Staden betraktas såsom
nyckel till den enda vägen, som leder från Persien
genom Afganistan till Indien, och är af stor vigt i
såväl kommersielt som strategiskt hänseende. Såsom
medelpunkt för karavanhandeln mellan Indien,
Afganistan och vestra Asien har den af gammalt varit
en oumbärlig stödjepunkt för alla eröfrare, som vester
ifrån inträngt uti Indien. – H. (Fornpers. Haroyu,
l. Hariwa, Grek. Aria metropolis) spelade under
medeltiden från Muhammeds tid en stor rol i de
krig, som då upprörde Central-Asien. Vid Persiens
eröfring genom kaliferna i 7:de årh. kom H. jämte
hela Korassan Under kalifatet, genomgick sedan
vexlande öden under många dynastier samt intogs
1220 af Djingis kan och 1398 af Timur, hvilka båda
anställde grufliga blodbad i staden. Under Timurs
efterföljare uppblomstrade H. åter samt blef ett hem
för konst och vetenskap; under den tiden uppfördes
de flesta af de praktbyggnader, hvilkas ruiner
ännu qvarstå. 1510–1749 tillhörde H. Persien,
eröfrades sistnämnda år af afganerna och blef 1823
jämte område ett sjelfständigt kanat. 1862 förenades
detta åter med Afganistan. Under engelsmännens krig
i Afganistan (1878–81) sökte emirens son Ejub kan,
som våren 1879 blifvit insatt till guvernör i H., icke
blott att göra sig oberoende, utan äfven att uttränga
den af engelsmännen erkände emiren Abd-ur-Rahman samt
uppsvinga sig till herre öfver hela Afganistan. Han
tillfogade engelsmännen d. 27 Juli 1880 ett svårt
nederlag vid Maiwand, v. om Kandahar, och besatte
d. 30 Juli 1881 denna stad, Emiren Abd-ur-Rahmans
segrar på hösten nödgade dock Ejub att fly till
Persien. H. intogs och förenades åter med Afganistan.
Heraud [herråd l. herrå], John Abraham, engelsk
skald, f. 1799, uppfostrades för affärslifvet,
men egnade sig, ehuru fullständig autodidakt, åt
literaturen, lemnade bidrag till "Quarterly review"
och andra tidskrifter samt var tre år medredaktör af
"Fraser’s magazine". Sedermera utgaf han "Monthly
magazine" och "Christian’s monthly magazine". Såsom
epiker debuterade han 1820 med Tottenham och Legend
of S:t Loy. Bäst lyckades han i de båda på skönheter
rika, ehuru något tröttande episka dikterna The
descent into hell (1830) och The judgment of the flood
(1834), hvilka många år senare utgåfvos förändrade
och tillökade. I tragedierna Videna (1854), The
roman brother, Salvator, or the poor man of Naples
m. fl. gaf han prof på sin dramatiska förmåga. Af
hans prosaverk må nämnas The life and times of
G. Savonarola samt Shakspere, his inner life as
intimated in his works (1865).
Hérault [erå]. 1. Flod i södra Frankrike, upprinner
på Aigoual i Cevennerna, flyter i sydlig riktning
och faller ut i Medelhafvet nedan om Agde. Straxt
före sitt utlopp skär den Canal du Midi. Längd
164 km. – 2. Departement i södra Frankrike,
vid Medelhafvet. Areal 6,217 qvkm. 441,527
innev. (1881). Norra delen genomstrykes af Cevennernas
förgreningar, af hvilka de s. k. Montagnes noires
utgöras af ödsliga, med hedar klädda kalkberg; i
v. höjer sig landet mot Monts Garrigues. I s. utbreda
sig sandiga och träskfyllda slätter, hvilka genom
talrika försteningar och musselbankar röja, att de
fordom stått under Medelhafvets vatten. Strandbältet
är på en sträcka af 60 km. uppfyldt af laguner
("étangs"), vid hvilka en omfattande saltberedning
drifves. De förnämsta vattendragen äro floderna
H., Vidourle, Orbe, Mosson och Livron samt Canal
du Midi och Canal des étangs, hvilken senare
förenar strandsjöarna mellan Aigues-Mortes och
Cette. Sädesodlingen, mest hvete och hafre, sträcker
sig öfver 16 proc. af arealen och lemnar i vanliga
år något öfverskott. Med afseende på vinlandets
relativa utbredning intager H. med 27 proc. första
rummet bland departementen. Medelskörden har under en
följd af år utgjort omkr. 3 mill. hl. År 1877 steg den
till 6,8 mill. hl. De mest bekanta vinsorterna äro de
röda S:t Georges och Viragues samt de hvita Frontignan
och Lunel. Af råsilke uppgick afkastningen 1878
till 158,000 kg.; af vax och honung är den likaledes
ganska betydlig. Mineralriket lemnar jern, koppar och
något bly samt stenkol, marmor och gips. Industrien
omfattar tillverkning af ylle- och sidenväfnader,
glas, papper och parfymer samt likörer. Saltberedning
och sardinfiske idkas vid kusten. Departementet
indelas i 4 arrondissement. Hufvudstad: Montpellier.
S. A. L.
Hérault de Séchelles [erå dö sesjell], Marie Jean,
fransk revolutionsman, f. omkr. 1760, tillhörde
en gammal adlig familj samt gjorde sig tidigt
bemärkt såsom advokat och literatör. Han omfattade
med värme revolutionens grundsatser, inskref sig i
nationalgardet och deltog i Bastiljens stormande. Vid
domstolsväsendets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
