Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Holmberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Holmestad, socken i Skaraborgs län, Kinne
härad. Arealen 4,113 har. 1,398 innev. (1881). Annex
till Götene, Skara stift, Kinna kontrakt.
Holmestrand, stad i Jarlsberg og Laurvigs
amt i Norge, har ett särdeles naturskönt
läge vid Kristianiafjorden, under en brant
fjällvägg. Yppig växtlighet och härlig utsigt. 2,207
innev. (1875). Hufvudnäringar äro sjöfart
och handel, förnämligast med skogsprodukter,
som utskeppas till Holland. 1880 hade H. 40
fartyg, med 10,292 tons drägtighet och 341 mans
besättning. För sina präktiga hafsbad besökes
staden om sommaren af många resande. Sedan
1081 står H. genom jernväg (Jarlsbergs-banan)
i förbindelse med Drammen och Kristiania,
O. A. Ö.
Holmfrid, dotter af Olof Skötkonung och en i krig
tillfångatagen jarladotter från Vendland vid namn
Edla, blef gift med norske jarlen Sven Håkansson.
Th. W.
Holmger, konung Knut långes son, var, enligt det i
Statens historiska museum förvarade broderi, som
legat öfver hans graf, "född af svearnas lysande
konungastam" och tillhörde troligen på mödernet
den vidtutgrenade folkungaätten. Han anstiftade
i Upland ett uppror mot konung Erik Eriksson,
men Uplandsbönderna blefvo 1247 i grund slagna
vid Sparrsätra, nära Enköping. Kort tid derefter
blef H. tillfångatagen i Gestrikland samt 1248
halshuggen. Han begrofs i Sko klosterkyrka i Upland,
och underverk sades ske vid hans graf.
1. Holmgren, Hjalmar Josef, matematiker, född i
Vestra Ny socken i Östergötland d. 22 Dec. 1822,
blef student i Upsala 1838, filos. doktor 1845 och
docent i matematik 1847. 1847–50 var han lärare vid
Upsala lyceum. Såsom bysantinsk stipendiat företog
H. 1850–53 en vetenskaplig resa till Tyskland,
Frankrike, England och Italien, förestod derefter
någon tid den matematiska professuren i Upsala och
mottog 1855 förordnande såsom lärare i matematik
och mekanik vid Teknologiska institutet i Stockholm
samt utnämndes 1857 till ordinarie professor i
mekanik derstädes. Sedan 1878 har han derjämte,
med ett kortare afbrott, haft förordnande såsom
lärare vid Stockholms högskola och der föreläst dels
mekanik dels ren matematik. 1866 blef H. medlem af
Vetenskapsakademien och 1870 af Vetenskapssocieteten i
Upsala. Under en lång följd af år har H. varit censor
vid de årliga mogenhetsexamina och nyttjats i flere
praktiska värf, bl. a. 1870–79 såsom fullmäktig i
Riksgäldskontoret. – Såsom vetenskaplig författare
har H. nästan uteslutande sysselsatt sig med den
rena matematiken. Bland hans afhandlingar torde i
främsta rummet böra sättas Om differentialkalkylen med
indices af hvad natur som helst (Vet. Akad:s Handl.,
1866). Uppslaget till detta ämne har egentligen först
blifvit gifvet af Liouville, ehuru det ej lyckades
denne att på ett fullt tillfredsställande sätt utreda
frågan, till väsentlig del derför att han ej utgick
från en tillräckligt sträng definition, och äfven
följande författare i detta ämne hafva, särdeles från
formel synpunkt, lemnat åtskilligt öfrigt
att önska. H., som i nämnda arbete å nyo upptog frågan
till behandling, uppställde en alldeles ny definition
och blef derigenom i stånd att på ett enkelt och
strängt vetenskapligt sätt härleda de vigtigaste
formlerna för differentiation med godtyckliga
indices. Såsom en omedelbar tillämpning deraf vid
integration af en anmärkningsvärd differentialeqvation
kan man betrakta afhandlingen Sur l’integration de
l’équation différentielle etc. (Vet. Akad:s Handl.,
1869). Äfven uppsatsen Sur la convergence des séries
trigonométriques procédant suivant les multiples
d’un même arc (Liouvilles "Journal des mathématiques
pures", 1851) och afhandlingen Om multipla integralers
transformation (Vet. Akad:s Handl., 1866) vittna om
stor tankeskärpa. – För öfrigt länder det H. såsom
vetenskapsman särskildt till förtjenst, att han
icke stelt fasthållit vid den äldre riktning inom
matematiken, som herskade ännu under hans studietid,
utan med intresse följt den storartade rörelse, som
gifvit en så karakteristisk prägel åt det matematiska
forskningsarbetet i våra dagar. H:s föredrag utmärker
sig för stor klarhet och reda, vetenskaplig halt
samt förmåga att intressera åhörarna. – Under sina
studieår hade H. med förkärlek vändt sin håg icke
blott åt matematiken, utan äfven åt botaniken, och
först efter lång tvekan beslöt han sig för att välja
den förra vetenskapen såsom hufvudämne. Han har
emellertid fortfarande, såsom dilettant, egnat sina
krafter åt botaniken och företagit flere vandringar,
företrädesvis till Norrland, Lappland och norska
fjällen, samt derigenom varit i tillfälle att i fråga
om sin specialitet, mossorna, fullständiga de nya
upplagorna af Hartmans flora genom angifvande af
nya växtställen. G. E.
2. Holmgren, August Emil, zoolog, den föregåendes
broder, född i Vestra Ny socken i Östergötland d. 10
Nov. 1829, blef 1850 student i Upsala, biträdde
1855–56 vid ordnandet af Riksmuseets entomologiska
samlingar och förordnades 1858 till lärare samt
utnämndes 1871 till lektor i naturhistoria vid
Skogsinstitutet. 1880 blef H. Landtbruksakademiens
på stat anställde entomolog, med åliggande att på
kallelse besöka orter, som hemsökas af insekters
härjningar, och rörande skadeinsekterna meddela
råd och upplysningar. H. blef 1872 ledamot af
"Societas pro fauna et flora fennica" och deltog
1879 i stiftandet af "Entomologiska föreningen"
i Stockholm. H:s zoologiska forskningar, främjade
genom vidsträckta resor i de flesta af rikets
landskap samt i Danmark, Tyskland, Frankrike
och till Spetsbergen (1868), hafva omfattat
företrädesvis insektverlden, särskildt steklarnas
och tvåvingarnas ordningar. Rörande parasitsteklarnas
(ichnevmonidernas) grupp har han utgifvit ett större
arbete, Ichneumonologia suecica (1864), samt ett stort
antal monografier och mindre afhandlingar, meddelade
i Vet. akad:s handl., i Öfversigten af Vet. akad:s
förhandl. och i "Entomologisk tidskrift", hvilka
arbeten gjort hans namn kändt bland vetenskapsmän
i alla land. Genom flere populära afhandlingar: Om
åkerns vanligaste skadeinsekter (1873; prisbelönt
af Patriotiska sällskapet), Om skadeinsekter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
