Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rumford, Benjamin Thompson von - Rûmi, Mevlana Djelâl-ed-dîn Muhammed - Rumilien, Rumelien (Turk. Rum-ili, romarnas, d. v. s. européernas, land), är ett mycket olika definieradt geografiskt begrepp - Rumina (Rumia) var hos de forne romarna namnet på diandets gudinna - Ruminantia. Se Idislare - Rumination (Lat. ruminatio), idisling. Se Idislare och Merycism - Rumjantsev l. Romanzov. 1. Aleksander Ivanovitj R. - Rumjantsev. 2. Petr Aleksandrovitj R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
industriel sysselsättning åt de arbetslöse
och förbättrade de fattiges lifsvilkor genom
införandet af potatesplantan, besparingsugnar och
den s. k. rumfordska soppan (kokt på ben jämte blod
och andra billiga närande ämnen). Under kriget
mellan Franska republiken och Österrike lyckades
R. genom sitt kraftfulla uppträdande bevara Bajerns
neutralitet. Han flyttade 1798 till London, hvarest
han med Jos. Banks 1799 stiftade Royal institution
(för de experimentella vetenskaperna), och 1802
till Paris. Död i Auteuil 1814. I München äro
två minnesvårdar öfver honom resta. – Under hela
sin statstjenstbana sysslade R. oförtrutet med
gagnande vetenskapliga rön, företrädesvis öfver
värmet, ljuset, krutets drifkraft, eldstäders
konstruktion och belysningen. Bl. a. konstruerade
han en fotometer, en kalorimeter för gaser och en
differentialtermometer. R. uppfann och införde
afgörande förbättringar i ugnars och kaminers
konstruktion, hvarigenom bränsleåtgången reducerades
högst betydligt. Äfven ångkokningen härleder sig från
honom. Han först gjorde (1798) den vigtiga upptäckten
att värmet ej är ett materielt fluidum i kropparna,
utan endast en rörelse af deras smådelar. Förutom en
mängd afhandlingar i »Philosophical transactions»
och Nicholsons »Journal» m. m. utgaf R. Essays,
political, economical, and philosophical (4 bd,
1797–1803) och Philosophical papers (1802). Hans
Complete works (4 bd, 1872, ny uppl. 1876) inledas
med en utförlig biografi. Jfr äfven G. Ellis: »Memoir
of Sir Benj. Thompson, Count R.» (1874).
Rûmi, Mevlana Djelâl-ed-dîn Muhammed, persisk skald
och mystiker, född d. 30 Sept. 1207 i Balkh, tillhörde
en gammal förnäm slägt och röjde tidigt sina ovanliga
andliga gåfvor, dels genom brådmogna kunskaper, dels
genom visioner och ekstatiska tillstånd. Han var son
till en utmärkt lärd, som 1212 utvandrade till Mindre
Asien (efter hvilket lands österländska namn, Rûm,
R. tog sitt tillnamn), och der efterträdde han sin
fader såsom skolföreståndare i Konia. Till åminnelse
af sin vän och lärare, mystikern Sjems-ed-dîn från
Tebris, och sin äldste son, hvilka bägge omkommo vid
ett folkupplopp, stiftade R. den berömda Mevlevi-orden
(se d. o.), hvars högsta ledning alltsedan har stannat
inom hans familj. Han dog d. 17 Dec. 1273, af hög och
låg dyrkad såsom helgon. – R. anses för Österlandets
störste mystiker. För Mevlevi-dervischerna diktade
han sina hänförda, af kärlek till det gudomliga
ingifna oden samt det stora verket Mesnevi-l-ma’navi
(Mystiska mesnevi l. dubbelrimdikt), som
i 6 böcker innehåller inemot 40,000 verser med
omvexlande etiska betraktelser och föreskrifter,
berättelser, allegorier, utläggningar af verser i
Koran o. s. v. samt i dityrambiska toner förkunnar
sufismens panteistiska läror. Detta arbete vördas
i Österlandet såsom den yppersta andaktsbok. Det
ställes af de bildade perserna i jämnbredd med Koran,
och genom dess tillegnande med själ och hjerta anser
man sig säker om evig salighet, d. v. s. ett helt uppgående i
gudomen. Arbetet är utg. fullständigt i Bulak
(1835–36), i Bombay (1847) o. s. v., och dess 1:sta
bok finnes öfvers. på tyska af G. Rosen (1849) samt
på engelska af Redhouse (1881). Prof på R:s odelyrik
äro öfvers. på tyska af V. von Rosenzweig (1838).
Rumilien, Rumelien (Turk. Rum-ili, romarnas,
d. v. s. européernas, land), är ett mycket olika
definieradt geografiskt begrepp. I vidsträckt
mening förstodo turkarna dermed alltsedan 15:de
årh. sultanens alla europeiska besittningar, i en
mera inskränkt mening det område, som begränsas i
n. af Bulgarien, i v. af Albanien och i s. af Morea,
således de gamla landskapen Tracien, Tessalien och
Macedonien. Slutligen fästes namnet specielt vid
ett ejalet, som på 1830-talet bildades af mellersta
Albanien och vestra Tracien, med Monastir som
hufvudstad. Vid de förändringar i den administrativa
indelningen, som genomfördes under förra hälften af
1870-talet, försvann namnet R., men återupplifvades
1878, då Öst-Rumilien (se d. o.) konstituerades som
en autonom provins i Turkiska riket.
Rumina (Rumia) var hos de forne romarna namnet
på diandets gudinna (motsvarad af Jupiter Ruminus),
troligen härledt af ruma, spene. Sannolikt stod hennes
dyrkan i samband med en bekant bild af varginnan,
som gaf di åt Romulus och Remus. Denna bild fanns
under det ruminaliska fikonträdet (ficus Ruminalis)
invid Palatinska berget i Rom. R. Tdh.
Ruminantia. Se Idislare.
Rumination (Lat. ruminatio), idisling. Se Idislare
och Merycism.
Rumjantsev [-tså’ff] l. Romanzov. 1. Aleksander Ivanovitj R., grefve,
rysk diplomat och militär, f. 1684, d. 1749,
tjenade sig under Peter den store upp till general,
afgick 1720 på en beskickning till Stockholm och
var 1724–27 sändebud i Konstantinopel. Under
kejsarinnan Annas regering förvistes han för 3 år
till en by vid Kazan. I kriget mot turkarna 1737–39
kommenderade han under Münnich och segrade vid
Gorodisjtje (1739). Derefter var han 1740–42 ryskt
sändebud i Konstantinopel och 1743 fullmäktig vid
fredsunderhandlingarna i Åbo. För deras lyckliga
utgång fick han rika dotationer och 1744 greflig
värdighet. – 2. Petr Aleksandrovitj R., rysk
fältmarskalk, f. 1725, deltog i Sjuåriga kriget,
der han utmärkte sig vid Kunersdorf och intog
Kolberg (1761), förde 1769 under turkiska kriget
en arméafdelning i Ukrajna och fick året derefter
högsta befälet. Efter flere segrar intog han hela
venstra Donaustranden och besatte Giurgevo. Då
öppnade underhandlingar icke lände till önskadt
utslag, gick R. d. 29 Juni 1773 öfver Donau, men
misslyckades i sina företag mot Silistria och Varna
samt inledde underhandlingar. Då icke häller dessa
utföllo gynsamt, gick R. å nyo öfver Donau, den 2
Juli 1774, och inneslöt storvesiren i Sjumla, hvaraf
följden blef freden i Kutsjuk-Kainardje. Till belöning
för sina bedrifter fick han tillnamnet »Zadunaiskij»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
