Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rättstafning, rättskrifning (ortografi), kallas det för ett literaturspråk antagna (konventionella) sättet att i skrift och tryck återgifva talet medelst bokstäfver - Rättsvetenskap (juridik, jurisprudens), vetenskapen om det juridiskt rätta - Rättvik. 1. Socken i Kopparbergs län - Rättvik. 2. Kontrakt i Vesterås stift - Rättviks och Ore tingslag - Rätvingar. Se Orthoptera - Rääf, Leonhard Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såvidt teorien är på det klara med huru de skola
botas (sådana som t. ex. dt, hv, hj, och), blifvit
undanröjda. Lll.
Rättsvetenskap (juridik, jurisprudens), vetenskapen
om det juridiskt rätta. Med afseende på källan till
kunskap om det rätta skiljer man mellan rationel
och positiv rättsvetenskap. Den rationella är
den, som utgör en begreppsmässig utveckling af
rättsgrundsatser ur den i det menskliga medvetandet
gifna idén om rätt. Den positiva åter utgör den
vetenskapliga utvecklingen af de rättsgrundsatser,
hvilka gjort sig i verkligheten gällande i ett
rättssamhälle, vare sig de framträdt omedelbart i
folkets medlemmars handlingar (sedvanerätt) eller
mera medelbart i uttalanden af de organ, hvilka det
i det fullt utvecklade rättssamhället tillkommer
att fastställa hvad som inom detta samhälle skall
gälla såsom rätt (stiftad lag). Vetenskapen om den
vid en viss tidpunkt i verkligheten gällande rätten
brukar man benämna rättsdogmatik, till skilnad från
rättshistoria, som framställer rättsgrundsatsernas
föregående successiva utveckling. Såväl rationel
rättslära som rättshistoria äro oumbärliga för en
riktig uppfattning af den vid en viss tid gällande
rätten. – Med afseende åter på olikheten af de
områden, inom hvilka lefnadsförhållandena af rätten
regleras, har man brukat indela rättsvetenskapen
(l. rätten) i offentlig rätt, d. v. s. systemet
eller sammanfattningen af de rättsgrundsatser,
hvilka äro uppställda från synpunkten af samhällets
intresse, och privaträtt, d. v. s. sammanfattningen
af de rättsgrundsatser, vid hvilka den enskildes
intresse utgör hufvudsynpunkten. Till den förra har
man hänfört stats- l. författningsrätt, innefattande
de allmänna grundsatser, hvilka bestämma formen för
samhällets lif, och förvaltningsrätt, grundsatserna
för förverkligandet af samhällets ändamål i dess
särskilda riktningar, af hvilken senare kriminalrätt,
processrätt, finansrätt m. fl. (något olika
hos olika rättslärare) uppstälts såsom särskilda
afdelningar. Privaträtten åter har man delat i
allmän privaträtt (civilrätt), sammanfattningen af de
grundsatser, som bestämma de enskilde medborgarnas
rättsförhållanden såsom blott sådana, och speciel
privaträtt, sammanfattningen af de grundsatser, som
bestämma de enskilde medborgarnas rättsförhållanden,
såvidt de egnat sig åt särskilda sysselsättningar,
yrken o. s. v. I afseende på denna rättens indelning i
offentlig rätt och privaträtt, hvilken förskrifver sig
redan från den romerska rätten (jfr Jus publicum),
kan emellertid den anmärkningen göras, att å ena
sidan i fråga om all rätt samhällets intresse måste
vara en väsentlig synpunkt, å andra sidan all rätt kan
betraktas ur synpunkten af den enskildes berättigande.
I. L.
Rättvik. 1. Socken i Kopparbergs län, Rättviks och
Ore tingslag. Areal för hela pastoratet omkr. 803
qvkm. 7,692 innev. (1888). R. bildar med Dådrans och
Bingsjö kapell ett konsistorielt pastorat af 1:sta
kl., Vesterås stift, Rättviks kontrakt. – Socknen
ligger ö. och n. ö. om Siljan, vid hvars östra vik,
Rättviken, socknens bördigaste och mest bebyggda del ligger.
Den östra delen är en ödslig och jämförelsevis
folkfattig skogsbygd, med betydliga åsar och
fristående höjder. Af gammalt har R. liksom Leksand
varit indeladt i fjerdingar: Sörbyggefjerdingen,
på Rättvikens södra strand, Vestbyggefjerdingen,
på dess norra, Gärdsjöfjerdingen, byarna längre in
fram till sjön Ljugaren, med Dådrans bruk och kapell,
samt Ofvanheds- l. Kapellfjerdingen, norrut mot
Ore. Dertill kommer Bingsjö finnmark, mellan sjöarna
Ljugaren och Amungen, odlad från Karl IX:s tid genom
finnar. Byarna äro flerestädes mycket stora. Liksom
i de öfriga socknarna omkring Siljan har folket
bibehållit egendomligheter i drägt, språk och sed,
ehuru utvandringarna börjat verka utjämnande. Jordbruk
är hufvudnäring, men äfven boskapsskötseln med
fäbodsdrift är betydlig, och skogsafverkning ger en
betydlig inkomst. Äfven åtskilliga industriella verk
finnas. Bland socknens historiska minnen äro några
fästa vid Gustaf Vasas person. Vid Gärdsjö by skall
han hafva uppehållit sig efter sin farliga färd från
Svärdsjö och derifrån begifvit sig ned till kyrkan, på
hvars vall han första gången uppträdde och talade till
den församlade menigheten. I de upproriska rörelserna
under konung Gustaf togo äfven Rättvikskarlarna del,
liksom i det s. k. Näftåget 1598 och i Dalupproret
1743. – Kyrkan ligger ovanligt vackert på en liten
udde i Rättviken. I närheten blifver station på
jernvägen Falun–Mora. – 2. Kontrakt i Vesterås stift,
omfattar de fyra pastoraten Rättvik med Dådrans och
Bingsjö kapell; Boda; Orsa med Skattunge kapell;
Ore. Areal 3,939 qvkm. 18,777 innev. (1888).
Rättviks och Ore tingslag, i Kopparbergs län, ingår
i Nedansiljans domsaga och fögderi samt omfattar
socknarna Rättvik med kapell, Boda, Ore. Areal 2,176
qvkm. 13,505 innev. (1888).
Rätvingar. Se Orthoptera.
Rääf [räv], Leonhard Fredrik, kulturhistoriker,
riksdagsman, tillhörande en urgammal, i Norden
vidt utgrenad slägt, föddes d. 18 Sept. 1786 på
Tomestorp i Kinda härad, Östergötland. Han blef
student i Upsala 1802, aflade kansliexamen 1805,
tjenstgjorde såsom e. o. kanslist i krigsexpeditionen,
samtidigt fortsättande sina studier i Upsala,
och ingick 1808 i Riksarkivet. Redan då gjorde
R. sig känd såsom ifrig samlare af urkunder. Efter
föräldrarnas 1810 timade död öfvertog han skötseln
af familjens egendomar och blef för framtiden
bosatt på landet, först på Tomestorp, 1822–43 på
Bulsjö i Ydre härad och derefter på säteriet Forssnäs
dersammastädes. Han utnämndes 1818 till kammarjunkare,
invaldes i Vitt. hist. o. ant. akad. 1829 och i
Vetenskapsakademien 1861 samt blef 1860 filos.
hedersdoktor i Upsala. Död på Forssnäs d. 9 Juni
1872. – Under sin upsalatid var R. med bland
stiftarna af sällskapet Vitterhetens vänner, och
äfven senare stod han i vänskapsförbindelse med den
nyromantiska skolans män, utan att dock blunda för
deras fel. Tidigt invald i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
