- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
637-638

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Scheutz ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var 1837 förfärdigad af honom och hans son Edvard
(se följ. art.). S. fick 1855 Parisexpositionens stora
guldmedalj, blef 1856 ledamot af Vetenskapsakademien
och erhöll af riksdagen 1860 en årlig pension
af 1,200 rdr. 1872 fick han särskildt för sina
Shakspaere-öfversättningar Karl Johans pris af
Svenska akademien. Död i Stockholm d. 22 Maj 1873. Jfr
Räknemaskiner.

2. Scheutz [sjöjts], Edvard, den förres son,
mekaniker, f. 1821, blef 1835 elev vid teknologiska
institutet, der han stannade till 1841. Redan förrän
han lemnade denna läroanstalt, var han sin fader
behjelplig vid konstruktionen af dennes räknemaskin,
hvars praktiska användning möjliggjordes genom
åtskilliga af sonen uppfunna detaljer. Bland hans
egna uppfinningar märkes en roterande ångmaskin,
som tillämpats på en del ångbåtar. Död 1881.

Scheutz [sjöjts], Nils Johan Vilhelm, botaniker,
f. 1836, blef 1857 filos. doktor i Upsala, 1859
kollega i Vestervik, 1862 adjunkt och 1872 lektor i
naturalhistoria och latin i Vexiö och dog derstädes
1889. Han egnade sig med förkärlek åt botaniska
studier samt utgaf på detta område, utom åtskilliga
smärre afhandlingar, en Smålands flora, innefattande
Kronobergs och Jönköpings läns fanerogamer och
ormbunkar
(1864). Han utgaf äfven Biografiska
anteckningar om lektorer vid Vexiö läroverk från
gymnasii stiftelse
(1878–80) m. m.

Scheveningen [skhef-], fiskareby och mycket besökt
hafsbadort i nederländska provinsen Syd-Holland,
belägen ytterst på dynerna 2. km. n. v. om
Haag, med hvilken stad den är förenad genom en
kanal. Omkr. 8,000 innev. Utanför S. vann den engelska
flottan under Monk d. 8 Aug. 1653 en seger öfver
holländarna, under Tromp, hvilken stupade i bataljen.

Schevenius, Gunnar Lorenz, latinsk skald, prest,
född 1747 i Skurup i Skåne, blef 1771 prestvigd
och docent i orientaliska språk i Lund samt dog
som kyrkoherde i Fjelkinge och Nymö 1809. S.,
som redan under studietiden gjort sig bemärkt för
sina latinska skaldestycken, vann för ett dylikt
Vitterhetsakademiens stora pris. Förordnad att granska
1793 års psalmboksförslag, framkallade han genom sina
anmärkningar förslagets förkastande.

Schiaparelli [skhi-], Giovanni Virginio, italiensk
astronom, född i Savigliano d. 4 Mars 1835, blef 1859
andre astronom vid observatoriet i Milano och 1862
direktör vid detsamma. Han upptäckte planetoiden
Hesperia d. 29 April 1861 och upprättade en karta
öfver Mars 1879, men har i synnerhet gjort sig
känd genom sina undersökningar öfver kometernas
sammanhang med stjernfallen. De ernådda resultaten
har han framlagt i Note e riflessioni intorno alla
teoria delle stelle cadenti
(1867). Till astronomiens
historia har han lemnat ett bidrag i sitt arbete I
precursori di Copernico nell’ antichità
(1876). Senast,
1890, har S. offentliggjort den oväntade upptäckten
att planeten Mercurius under sin rotation ständigt
vänder samma sida åt solen, alldeles såsom jordens
måne mot jorden. 1881 utkom i svensk öfversättning
en af honom författad populär skrift »Om stjernfall».

Schiavone [skhiavåne], »slavoniern», tillnamn, ej
familjenamn, för åtskilliga italienska konstnärer,
härstammande från Dalmatien eller Illyrien, hvilkas
innebyggare italienarna i dagligt tal betecknade
såsom »slavonier». – 1. Gregorio S., italiensk
målare af paduanska skolan, elev af Francesco
Squarcione, var född i Dalmatien och lefde i slutet
af 1400-talet. Taflor af honom finnas i Londons
nationalgalleri, i Berlins museum m. fl. st. Hans
målningssätt var mer sirligt än kraftigt eller
uttrycksfullt. – 2. Andrea S. Se Meldolla.
O. G-g.

Schicht, Johann Gottfried, tysk musiker,
f. 1753, kom 1776 till Leipzig för att studera
juridik, men blef i stället konsertspelare
vid Gewandhauskonserterna och 1785 dirigent
för dem samt 1810 kantor vid Thomaskyrkan. Död
1823. S. komponerade oratorier (Feier der Christen,
Moses auf Sinai
), mässor, motetter, kantater,
pianosaker m. m., skref Grundregeln der harmonie
samt öfversatte diverse sång- och pianoskolor på
tyska. Hans hustru, född Valdesturla, var en god
konsertsångerska. A. L.

Schick, Gottlieb, tysk historiemålare, född. i
Stuttgart 1779, död derstädes 1812, var elev
af Hetsch, påverkades derefter af Dannecker
och studerade sedan under David (i Paris) och
i Rom. Hans själfulla och för sin tid lifliga,
af individuel uppfattning präglade taflor (David
och Saul, Noaks tackoffer
m. fl.) förvärfvade honom
ett frejdadt namn, men de stora förhoppningar
han ingaf krossades genom hans tidiga död.
O. G-g.

Schick, Margarete Luise, född Hamel, tysk sångerska,
f. 1773, sedan 1791 gift med violinisten Ernst
S
. (f. 1756, d. 1813 såsom hofkonsertmästare
i Berlin), uppträdde 1792 i Mainz samt derefter i
Hamburg och Berlin, hvarest hon blef anställd som
kammarsångerska. Hon ställdes af samtida näst Mara,
särskildt såsom Glucks tolkarinna. En dotter, Julie,
vann bifall som sångerska. A. L.

Schickaneder. Se Schikaneder.

Schicksalsdrama, schicksalstragedi (af T. schicksal,
öde) har man kallat ett skådespel, i hvilket hjeltens
tragistka lidande framställes såsom härledande sig
direkt från en gudomlig makt.

Schidone [skhidåne], Bartolorneo, italiensk målare af
Modenaskolan, död i Parma 1615, ansågs länge hafva
varit lärjunge af Carraccierna, men bildade sig
snarare efter Correggio, som han, om äfven med vissa
sjelfständiga drag, imiterade och moderniserande
efterapade. Liksom denne lade han vigt på klärobskyren
och målade gerna ett skarpt infallande ljus. S. var
framförallt kolorist; för öfrigt äro hans skapelser
ganska andefattiga. Hans lefnadsomständigheter äro
nästan okända. Han arbetade i Modena och Parma och
dog i unga år. Hans fresker i slottet i Modena hafva
gått förlorade, men de väggmålningar han jämte Ercole
dell’Abate utförde i Palazzo Pubblico derstädes, äro
bevarade, och en mängd stafflibilder af hans hand,
mest behandlande bibliska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free