Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schinckel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tvärsöfver antaga ett utseende, som mer eller mindre liknar
siffran 8. De kunna under vissa förhållanden röra
sig med stor liflighet och ila fram i oregelbundna
banor, under det att de ständigt vrida sig kring
sin längdaxel samt än vända den ena änden och
än den andra främst; stundom finnas cilier i
ändarna. De kunna afskilja ett slemlager omkring
sig, i hvilket de ligga samlade i stora massor
och hålla sig orörliga i längre eller kortare tid
(zoogloea-stadiet). 3. Trådbakterier (Bacillus)
äro längre, cylindriska, mera trådlika bakterier
(erinrande om oscillariae), hvilka äfven kunna hänga
tillsammans i trådlika rader. Mycket sällan bilda de
slemmassor med ett hvilostadium, utan uppträda fritt
i oerhördt stort antal och röra sig lifligt, under
tillräcklig tillgång på syre. – 4. Skrufbakterierna
(Vibrio, Spirillum och Spirochaete) hafva mer eller
mindre starkt, åt venster spiralvridna trådar, visa
ofta en i hög grad sjelfständig rörelse genom kraftiga
flimmerhår i ändarna (hos Spirochcete finnes dessutom
en stor förmåga af böjlighet). – Många bakterier
äro ytterst svåra att mikroskopiskt skilja från
hvarandra, och sannolikt eger i detta hänseende en
sammanblandning eller förvexling emellanåt rum mellan
vissa bakterier. Så finnes det en del bakterier,
»färgbakterier», hvilka i och med föranledandet af
förruttnelse i vissa ämnen, t. ex. matvaror, äfven
frambringa röda (»blodfärgning» af bröd), blå, gula
eller gröna fläckar och sega droppar å de ruttnande
ämnena, färgämnen, som i hög grad likna anilinfärger
och fortfarande alstras oförändrade under företagen
odling af dessa bakterier. Sådana färgbakterier finnas
företrädesvis bland klot- och stafbakterierna, mera
sällan bland trådbakterierna. Bland skrufbakterierna
finnas några, i ruttnande vätskor uppträdande, hvilka
hafva en rödaktig färg och innehålla svafvel. Med
hänsyn till sina verkningar kunna bakterierna delas
i två stora grupper: icke sjukdomsalstrande och
sjukdomsalstrande (»patogena») bakterier. Till de
förra höra jäsningsbakterierna (»jästsvamparna»),
hvilka ega förmåga att inleda den kemiska omsättning,
som kallas jäsning, hvarunder socker och liknande
ämnen sönderdelas i kolsyra och alkohol, eller
ock bildning af ättiksyra, mjölksyra, vinsyra
o. s. v. Många bland dessa jäsningsbakterier verka
skadligt och förstörande på våra drycker, t. ex. öl,
vin, men andra hafva otvifvelaktigt en i vissa fall
gynsam verkan i biologiskt hänseende, och flere
fysiologiska förrättningar inom djurorganismen
torde stå i ett visst samband med bakterier,
t. ex. mjölksyrebildningen, ostbildningen och
smörsyrejäsningen. De sjukdomsalstrande bakterierna
spela enligt nyare undersökningar en fruktansvärd
rol inom djurverlden lefnadsförhållanden, vare
sig att det är bakterierna omedelbart eller något
af dem alstradt ämne, som utöfvar den iakttagna
sjukliga förändringen. Så har man funnit, att det
gifves säregna bakterier för vaccinen, mjeltbranden,
tyfoidfebern, koleran, lunginflammationen, lungsoten,
urinrörsinflammationen o. s. v. I den vanliga
halsflussen, i difterien och i strypsjukan (krup) har
man funnit samma bakterier. I menniskans magsäck
orsakar en klotbakterie, Sarcina ventriculi, som
delar sig i tärningslika kroppar tvärs öfver i alla
tre dimensionerna, svåra kräkningar af jäsande
slem. Man finner Sarcina äfven i blodet och urinen
hos menniskor och djur under vissa sjukdomar. En
annan klotbakterie, Micrococcus septicus, anses
orsaka inflammation, varbildning, blodförgiftning
m. m. Hos silkesmasken är det en stafbakterie, hvilken
framkallar den sjukdom, som kallas »pebrine». En
annan sjukdom hos samma larv orsakas af Micrococcus
bombycis. I munhålan, på tänderna vid tandköttet
och å andra ställen fäster sig en skrufbakterie,
Leptothrix, som anses bidraga till tandröta
(caries). En annan skrufbakterie, Spirochaete
Obermejeri, är orsaken till »Typhus recurrens» hos
menniskor. Under feberperioderna träffas den i blodet,
men försvinner under tiden mellan feberanfallen. –
Bakterierna sjelfva äro i allmänhet icke långlifvade,
i fall de icke lyckas inkomma i passande organismer,
men deras sporer kunna i åratal föra ett så att säga
slumrande lif, t. ex. bland dam å tak eller vägglister
i forna sjukrum, och de kunna vid gynsamt tillfälle å
nyo komma i förödande lifsverksamhet. Derigenom kan
förklaras det plötsliga uppträdandet af en smittsam
sjukdom, såsom skarlakansfeber eller mässling, utan
att man kan uppleta en direkt smitta å en lokal eller
i ett rum, der åratal förut sjuka med likadan sjukdom
vårdats. De oändligt små sporerna af dylika bakterier
kunna med från vägglisten nedsopadt dam hvirflas kring
i luften och få tillfälle att angripa mottagliga
personer. Bakterierna äro för sin utveckling
beroende af värmegraden inom vissa gränser, i det
en låg temperatur förlamar lifsverksamheten. Den
vanligaste förruttnelsebakterien, Bact. Termo, upphör
med all lifsyttring vid + 5° C., men man vet icke
huru låg den temperatur måste vara, som kan döda
denne förödelsebringare. Vid omkr. 40° C. inträder
hos densamma ett liknande overksamhetstillstånd
som vid + 5° C., och en högre temperatur, som är
tillräckligt ihållande, kan slutligen döda den. Andra
bakterier gifvas, hvilkas sporer tåla + 100° C. och
långt derutöfver, blott de icke utsättas alltför
länge för denna hetta. Vissa bakterier tåla icke att
sakna fuktighet, utan dö i torr luft, om densamma
får utöfva sitt inflytande tillräckligt länge. Så
lär, enligt Koch, vara förhållandet med kolerans
omtvistade kommabacill. Många ämnen, såsom sublimat,
jodoform, thymol, karbolsyra, borsyra, salicylsyra och
i allmänhet flyktiga oljor samt svafvelsyrlighet,
äro mer eller mindre säkert dödande gifter för
bakterier (och deras sporer), och det är på dessa
medels användning som Lister och hans efterföljare
grundat den s. k. antiseptiska sårbehandlingen,
hvilken i våra dagar låtit den operativa kirurgien
taga jättesteg framåt. – Bland forskare på
bakteriologiens område står fransmannen Pasteur
främst. Jfr Bakterier, Mikrober och Schizophyceae.
O. T. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
