Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Schleswig-Holstein ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
underrättade om tronskiftet, undanrödja de misstankar,
som uppstått med anledning af den bremenska
tvisten. 1656 blef han fullmäktig i Brandenburg,
s. å. krigspresident, 1657 riksråd och 1660 president
i wismarska tribunalet. Sistnämnda år deltog han
först som svensk fullmäktig i fredsslutet i Oliva
och skickades sedan som ambassadör till Polen,
men drunknade på vägen dit, mellan Elfsnabben och
Landsort. Han skildras som en häftig, våldsam och
opålitlig person.
2. Schlippenbach, Volmar Anton von, fältherre, den
förres kusins sonson, född omkr. 1650, deltog som
kapten i Karl XI:s danska krig och tjente sedan som
major i Pommern och Preussen. Efter återkomsten
till Livland, der han hade sina gods, utnämndes
han till landtråd och 1688 till öfverstelöjtnant
vid ett regemente i Riga. 1692 blef han af de
missnöjde livländske herrarna invald i det utskott
af »residerande», hvilket tillsattes på förslag af
Patkul, men redan 1693 transporterades han till ett
regemente i Stockholm, möjligen på egen begäran,
för att undvika vidare inblandning i de missnöjdes
förehafvanden. Derefter blef han »svensk till hjerta
och sinnelag». När efter Karl XII:s tronbestigning
Livland åter blifvit krigsskådeplats, uppsatte
S. ett dragonregemente och vann sedan som öfverste i
spetsen för detta åtskilliga lagrar. När hufvudhären
under konungen bröt upp från Dorpat till Riga,
qvarlemnades han till den livländska gränsens
försvar, som befälhafvare öfver en regulier armé
på 3 à 4 tusen man och öfver hela den livländska
landtmilisen. D. 5 Sept. 1701 vann han vid Rauge
öfver den ryska generalen Sjeremetiev en seger,
som i betydenhet anses kunna mäta sig med segern
vid Düna, fastän mindre omtalad än denna. Dermed var
Livland för den gången räddadt. S. utnämndes till
generalmajor. Sedermera slagen af den öfvermäktige
fienden först vid Erastfehr, d. 30 Dec, 1701, och
derefter vid Sagnitz, d. 19 Juli 1702, måste han 1703
skicka sina bästa trupper att förstärka Lewenhaupts
här i Kurland och blef derigenom ännu mera satt ur
stånd att på ett eftertryckligt sätt upprätthålla
försvaret. 1704 föllo både Narva och Dorpat i
ryssarnas händer, utan att detta kunde hindras af
S., hvilken s. å. utnämndes till vice guvernör i
Reval och sålunda äfven blef Estlands egentlige
styresman. 1708, när Lewenhaupt bröt in i Ryssland,
följde S. med i spetsen för sitt regemente. I
slaget vid Poltava, der han förde befälet öfver
rytteriet på högra flygeln, blef han tillfångatagen
af ryssarna. Bemött af tsaren med stor utmärkelse,
öfvergick han 1715 i rysk tjenst, sedan svenskarnas
motgångar gjort sannolikt, att Livland ej skulle
komma tillbaka under svenskt välde. Hvad han derefter
uträttade är ej bevaradt i historien. Han lär hafva
aflidit i Moskva i Dec. 1739. S. vann ett allt annat
än populärt namn och gjorde sig bland sin omgifning
vida mera fruktad än älskad. »Under militärrutinens
lugn fanns hos honom gömd en nervös häftighet, som
under olyckstiden bröt ut och satte honom i harnesk
mot flere af de
maktegande.» Man beskyllde honom ock för att ej
allenast framdraga och gynna sina slägtingar, utan
ock att redan före sitt tillfångatagande hafva tänkt
på att öfvergå i rysk tjenst. Man torde likväl ej
med skäl kunna på honom hvälfva hela ansvaret för
det livländska försvarskrigets olyckliga utgång.
Schloss-Chemnitz. Se Chemnitz.
Schlosser, Johann Georg, tysk skriftställare, född
1739 i Frankfurt a. M., var Göthes ungdomsvän och
gift med dennes syster. Utnämnd till geheimeråd och
direktor för hofdomstolen i Karlsruhe 1790, tog
han afsked 1798. Död som syndikus i sin födelsestad
1799. Jämte Göthe, Merck m. fl. grundade S. 1771
»Gelehrte anzeigen». För öfrigt utgaf han Kleine
schriften (1779–94; 6 bd), Seuthes, oder der monarch
(1788), öfversättningar från grekiskan m. m.
Schlosser, Friedrich Christoph, tysk
historieskrifvare, född d. 17 Nov. 1776 i Jever,
blef 1793 student i Göttingen, studerade företrädesvis
teologi och filosofi samt vikarierade någon tid för
en prest, var derefter informator, utnämndes 1808
till konrektor vid skolan i Jever, men nedlade denna
befattning redan 1809 och slog sig ned i Frankfurt
am Main. 1812 blef han professor vid ett derstädes
upprättadt lyceum och 1814 stadsbibliotekarie samt
kallades 1817 till professor i Heidelberg. Der lefde
han sedermera till sin död, d. 23 Sept. 1861, under
senare delen af sitt lif titulärt geheimeråd. S. utgaf
åtskilliga större historiska arbeten af framstående
värde: Weltgeschichte in zusammenhängender
erzählung (9 bd, 1817–24; 2:dra uppl. 1839–41),
Geschichte des 18:ten jahrhunderts (2 bd, 1823; 5:te
uppl., 8 bd, under titeln »Geschichte des 18:ten
und 19:ten jahrh. bis zum sturze des französischen
kaiserreichs», 1864–66; »Adertonde århundradets
historia», 1827), som vann stort bifall för sin
kritiska skärpa och sin karakteristik af historiska
personligheter, Universalhistorische übersicht der
geschichte der alten welt und ihrer kultur (3 bd,
1826–34) samt Zur beurtheilung Napoleons und seiner
neuesten tadler und lobredner (3 bd, 1832–35). Med
Kriegk som medarbetare författade han dessutom ett
omfattande populärt historiskt verk, Weltgeschichte
für das deutsche volk (19 bd, 1842–54, 4:de
uppl. utg. af E. F. O. Jäger och Fr. Wolff, 18 bd,
1884–87; »Verldshistoria». 1857–63), hvilken erhållit
stor spridning och vunnit mycket erkännande. Bland
hans smärre skrifter märkes särskildt Dante
(1855). S. utmärker sig som häfdatecknare mindre genom
formens skönhet, och »det vetenskapliga innehållet
i hans verk står vida tillbaka för den moraliserande
tendensen». Men hans framställning är opartisk, hans
behandling af kulturfrågor särdeles omsorgsfull, hans
beläsenhet omfattande. På den politiska åskådningen
hos samtidens bildade medelklass utöfvade han
stort inflytande genom den frisinnade uppfattning,
den osminkade sanningskärlek och det sedliga allvar,
hvarmed han bedömer personer och förhållanden. Jfr Gervinus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
