Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Selfaktor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till krig mot Antigonos och dennes son Demetrios. Men
efter segern vid Gaza (312) vände han tillbaka
och lyckades återvinna sina besittningar, hvilka
betydligt utvidgades genom glänsande eröfringar,
hufvudsakligen i det inre Asien, ända till Indien,
der han framträngde till Ganges och besegrade den
mäktige, indiske konungen Sandrakottos. I förbund
med Ptolemaios, Kassandros och Lysimachos angrep han
derefter å nyo Antigonos, hvilken vid Ipsos i Frygien
förlorade drabbning och lif (301). Mesopotamien,
Armenien, Syrien och södra delen af Mindre Asien
blef för S. frukten af denna seger. Återstoden af
Mindre Asien vanns genom segern öfver Lysimachos
vid Korupedion (281). S:s välde, som nu sträckte
sig från Indus till Hellesponten, omfattade hela
den del af Asien, som tillhört Alexander den stores
rike. Det var fördeladt i 72 satrapier, hvilka
till större delen erhöllo grekiska namn, likasom
öfver hufvud S:s och hans efterträdares sträfvan
gick ut på att göra det grekiska elementet till
det herskande, i stället för att såsom Alexander
sammansmälta det grekiska med det orientaliska, en
omständighet, som säkerligen mycket bidragit till
det stora väldets snara sönderfallande. Ännu i sin
ålders höst umgicks S. med planer att bringa äfven
sitt fädernesland, Macedonien, under sitt välde, och
han befann sig redan på vägen dit, då han mördades af
sin trolöse skyddsling Ptolemaios Keravnos (280). Han
efterträddes af sin son Antiochos Soter, till hvilken
han redan under sin lifstid afträdt såväl rikets östra
provinser som sin unga gemål Stratonike, en dotter af
Demetrios Poliorketes. S. utmärkte sig genom ett mildt
sinnelag och en ädel hållning. Han skildras såsom
den kungligaste bland alla Alexanders fältherrar. Han
var stor både såsom statsman och fältherre, men hade
äfven sinne för literära sysselsättningar och var i
synnerhet en varm beundrare af Hesiodos’ sånger. Jfr
Selevkider. A. M. A.
Selfaktor, Eng. self-actor, spinnmaskin, som sjelf
åstadkommer alla sina rörelser.
Selfgovernment [sälfgö’vernment], Eng., sjelfstyrelse.
Selfmade man [-med-], Eng., en man, som uteslutande
genom egen kraft arbetat sig upp i verlden från en
låg ställning.
Seligenstadt, fordom Mutinheim, stad i storhertigdömet
Hessen, provinsen Starkenburg, vid Main och
Hanau–Eberbach-banan. 3,741 innev. (1885). Brunkols-
och torflager. Tillverkning af stärkelse, sagogryn
m. m. Ett der af Einhard, Karl den stores biograf,
825 grundadt benediktinkloster sekulariserades 1802.
Seligersjön l. Ostasjkovsjön (R. Seliger-Osero),
insjö på Valdaihöjden i ryska guvernementen Novgorod
och Tver. Med en längd af 59 km. och en bredd af
högst 7 km. har den en yta af 217 qvkm. Dess vatten
föres genom Selisjarovka till Volga. På en af sjöns
många öar ligger Nilklostret, en berömd vallfärdsort,
och på en halfö staden Ostasjkov.
Selim, turkiska sultaner. 1. S. I, med tillnamnet
Javios, »den obeveklige», en af osmanernas störste
sultaner, född 1467,
bemäktigade sig regeringen år 1512 efter att hafva
störtat sin fader, Bajasid II, samt dödat fem
brorsöner och två bröder. Invecklad i krig med
det sjiitiska Persien, besegrade han sjahen vid
Tjaldiran 1514 samt eröfrade Kurdistan, Diarbekr och
Mesopotamien. Han vände sig derefter mot mamlukerna
i Egypten, slog dem vid Dabik i Syrien 1516 samt
intog Syrien, Palestina och Egypten. Som beskyddare
öfver Mekka och Medina antog han titeln kalif. Genom
anläggandet af en arsenal i Konstantinopel grundade
han Turkiets sjömakt. Död 1520. –
2. S. II, kallad Mest, »fyllbult», den förres
sonson, född 1524, efterträdde 1566 sin fader
Sulejman II. Svag och njutningslysten, öfverlemnade
han styrelsen åt sin utmärkte storvesir, Sokolli,
hvilken förde segerrika krig såväl emot Ungern
som emot Venezia och Persien. Död 1574. –
3. S. III, född 1761, besteg tronen 1789, slöt
freden, i Sistova med Österrike 1790 samt
måste genom freden i Jassy (1792) till Ryssland
afträda Krim, delar af Besarabien och
Kubanområdet äfvensom landsträckan mellan Bug
och Dnjestr. Han kufvade ett uppror i Syrien
och Egypten samt anslöt sig vid Napoleons infall i
Egypten till England och Ryssland. Öfvertygad om
nödvändigheten af en genomgripande reform i Turkiets
förvaltning och härväsende, inrättade han ett
statsråd med en, regeringspresident, bildade en
krigskassa, en militärskola och började organisera
hären efter europeiskt mönster. Dessa åtgärder
framkallade emellertid starkt missnöje, särskildt hos
janitsjarerna, och sedan de yttre förvecklingarna,
ledt till ett krig med Ryssland och England i slutet
af år 1806, utbröt ett uppror i hufvudstaden d. 29
Maj 1807, hvarigenom S. afsattes och Mustafa IV
utropades till sultan. Då en af S:s anhängare,
Mustafa Bejrakdär, följande år förgäfves sökte
återupphöja sin herre, blef denne mördad (Juli 1808).
Selim, stormogol. Se Djihanghir.
Selinum L., krusfrö, bot., ett till nat.
fam. Umbelliferae Juss., kl. Pentandria L. hörande
slägte af tämligen glatta örter. Bladen äro
2–3-dubbelt, parbladigt delade i smala, nästan
jämnbreda ändflikar. Blommorna, vanligen hvita, sitta
i mångstråliga, dubbla flockar, hvilkas gemensamma
svepe snart faller af, hvaremot det enskilda svepet
qvarsitter. Den glatta dubbla skalfrukten är
elliptisk eller äggformig, med kullriga ryggar och
10 höga vingade åsar. Å våra skogsängar, helst nära
stränder, växer här och der S. carvifolia L., som har
hela stjelken fårad med hinnaktiga, hvassa kanter.
O. T. S.
Selinus (nu Selinunte), forngrekisk koloni
på Siciliens sydvestra kust, nära floden af
samma namn (numera Madiuni), i närheten af det
nuv. Castelvetrano, anlades 628 f. Kr. af dorer från
det sicilianska Megara. Den blomstrande staden låg
från 580 f. Kr. i ständig fejd med grannstaden
Segesta (se d. o.), men blef efter vexlande krigslycka år
409 f. Kr. härjad af dess bundsförvandter kartagerna,
på hvilkas, befallning innevånarna 249 nödgades
öfverflytta till Lilybaeum. Staden blef derefter aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
