- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1069-1070

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Silkesodling ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hvilken lyckades uppföda silkesmaskarna med
blad af Scorzonera hispanica L. På
industriutställningen i London 1851 erhöll sällskapet
bronsmedalj för kokonger och råsilke från Haga,
hvilket t. o. m. öfverträffade flere från de
egentliga silkesodlande landen utställda prof. 1854
höjdes bidraget af allmänna medel till 800 rdr
bko och 1855 beviljades ytterligare ett årligt
anslag af 1,200 rdr bko för 3 år. Sällskapet
insände 1855 till Paris-utställningen 18 härfvor
hvitt och gult silke från Haga, och dess ledamot
L. Meyerson erhöll silfvermedalj för ett
stycke möbeltyg (brokatell) väfdt af svenskt
silke. Likartad utmärkelse erhölls af sällskapet
å expositionen i London 1862. Försöken
med silkesodling i Sverige fortgingo med skiftande
framgång. Årsanslaget af allmänna medel
blef i början af 1860-talet höjdt till 4,000
kr., och samma anslag utgår ännu. Under
senare åren var prinsessan Eugenie sällskapets
högsta ledarinna, och efter hennes frånfälle
öfvertog 1889 Oskar II högsta ledningen med
professor F. A. Smitt såsom närmaste man.
Oaktadt alla ansträngningar från sällskapets sida
har det icke hittills lyckats att gifva silkesodlingen
i Sverige någon egentlig utbredning
utanför försöksstationerna vid Haga och i
Borgholm, på grund af klimatets hårdhet och
ostadighet samt den sena utvecklingen af
mulbärsträdens blad.
O. T. S.

Silkesspinnare. Se Spinnare.

Silkestvål. Se Alicante-tvål.

Sill. Se Sillfiskar, Sillfiske och Sillslägtet.

Sillapipare. Se Hafsnejonögat.

Sillbyss, sjöv. Se Buss.

Sillebasen. Se Hafssulor.

Sillén. 1. Gustaf af S., arkitekt, född d.
7 Mars 1762, ingick 1775 vid fortifikationen
och blef tillika elev vid k. målare- och
bildhuggareakademien. Han gjorde sig snart
bemärkt genom ritningar till Bagges »Beskrifning
öfver Örebro» (1785) och genom några etsningsförsök.
Efter att hafva blifvit konduktör 1781
begaf han sig, med pension af slottsbyggnadsmedlen,
hvilken sedan förlängdes ett par gånger,
1786 på en utländsk studieresa och vistades
i Italien 1788–93. Under denna tid
uppgjorde han ett förslag till en rundkyrka på
Skeppsholmen, hvilket 1790 hemsändes. Han
blef 1792 löjtnant, kallades 1796 till ledamot
af akademien och erhöll s. å. hofintendents
värdighet. Med 1797, då han af hertig Karl
erhöll uppdrag att leda arbetena vid Rosersbergs
modernisering och inredning, vidtager hans
egentliga verksamhetsperiod. Detta uppdrag
blef också hans hufvudsakligaste lifsgerning.
Allt detta, ännu till stor del bibehållet, vittnar
om upphofsmannens goda studier och sträfvan
efter antikens enkla former, men också om en
nykter uppfattning och tyngd i utförandet. En stor
del af hans ritningar för Rosersberg förvaras i
k. biblioteket. S. fick 1802 med kaptens namn
afsked från fortifikationen och utsågs 1816 till
konstakademiens skattmästare. Han afled å
Långdunker (Hyltinge socken, Södermanland) d. 9
Febr. 1825. – 2. Abraham Vilhelm af S.,
skriftställare, den föregåendes son, född d. 7
Dec. 1813, blef 1831 student, 1836 filos. doktor,
1842 kollega i Hudiksvall, 1845 lektor vid
Athenæum i Gefle och 1857 rektor vid Adolf
Fredriks lägre elementarläroverk i Stockholm. S.
har utgifvit ett omfattande arbete om Svenska
handelns och näringarnes historia
(5 del., 1851–71,
hvaraf ett sammandrag till år 1809 utkom
1886), vidare anonymt en skildring af Det
svenska studentlifvet
(1838–39) samt under
sign. Sverre åtskilliga smärre historiska uppsatser,
berättelser m. m.
–rn.

Sillén, Karl (Carl), musiker, född 1818, f.
d. kamererare vid Musikaliska akademien, har
utgifvit Rytmiska tonscalor, öfversatt Beyers
pianoskola (1857), uppfunnit en graderad
kromatisk stämgaffel och en stämnyckel äfvensom
ett instruktionsinstrument för stämning m. m.
Han egde i många år ett pianoinstitut i Stockholm.
A. L.

Siller (Grek. silloi) kallades i den forntida
grekiska literaturen ett slags satiriska eller
parodierande dikter i episk form, skrifna på
hexameter. Den mest framstående bland sillograferna,
som författarna till sådana dikter kallades,
var Timon från Flius, hvilken dog 226
f. Kr. Se »Sillographorum græcorum reliquiæ»
(Leipzig 1885).

Sillerud, socken i Värmlands län, Nordmarks
härad. Areal 40,032 har. 4,131 innev. (1889).
S. utgör ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl.,
Karlstads stift, Nordmarks kontrakt.

Sillery [sillörī], by i franska depart. Marne,
14 km. s. ö. om Reims, har sedan långt tillbaka
varit berömd för sin champagne, hvilken
dock numera säljes som lätt fruntimmersvin och
står lägre i pris än t. ex. champagnesorterna
från Reims.

Sillfiskar, Clupeidæ, zool., en till
blåsmunnarnas afdelning af de mjukfeniga fiskarna
hörande familj, som kännetecknas deraf att
kroppen är täckt af fjäll, men hufvudet naket, att
skäggtömmar och fettfena saknas, att buken
oftast är hoptryckt till en mer eller mindre
tydligt sågtandad köl, att magen är försedd
med en blindsäck och en mängd blindtarmslika
bihang, att gällocken äro fullständiga,
gälapparaten mycket utvecklad och gälöppningarna
vida. Sillfiskarnas familj är ej utmärkt genom
mängden af slägten och arter, men dess mer
för den ofantliga talrikhet, med hvilken åtskilliga
af dess arter uppträda och hvarigenom de
kunna gifva upphof åt de största fisken.
Sillfiskarna äro så afgjorda kustfiskar att ingen
enda af dem kan sägas tillhöra djuphafsfaunan.
Flere arter pläga deremot gå upp i sött vatten,
som står i förbindelse med saltsjön. Arter,
tillhörande denna familj, träffas allestädes inom
de tempererade och tropiska zonernas haf, men
endast en af dem är utbredd äfven till den
arktiska regionen, nämligen sillen. Utom
sillslägtet (Clupea) hör till denna familj
stamsillslägtet (Alosa), ansjovisslägtet
(Engraulis) m. fl.
A. V. L.

Sillfiske. Alltsedan åtminstone början af
innevarande årtusende har sillfångsten utgjort
ett af de främsta, ja tidtals det främsta bland

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:32:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfan/0541.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free