- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 14. Ruff - Sockenstämma /
1235-1236

(1890) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skaraborgs regemente ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skat, »skatt», af andra deremot härleda sig från det
gammalfranska escart = écart, »det bortlagda» (två
af korten läggas nämligen å sido, sedan de öfriga
trettio utdelats åt spelarna), af andra slutligen
stå i samband med det italienska scattare, »kasta
bort». Spelet härstammar från Altenburg, hvarifrån
det omkr. 1835 utbredde sig öfver hela Tyskland.

Skatan, zool. Se Skatslägtet.

Skatelöf, socken i Kronobergs län, delad å Allbo härad
med 7,517 har, 1,894 innev., och Kinnevalds härad
med 7,567 har, 1,404 innev., tillsammans 15,084 har,
3,298 innev. (1889). S. bildar med Vestra Torsås och
Härlunda ett regalt pastorat af 1:sta kl., Vexiö
stift, Allbo kontrakt. Efter n. v. komministers i
Vestra Torsås afgång skola V. Torsås och Härlunda
afsöndras till ett särskildt regalt pastorat.

Skating-rink [sket-], Eng., cementbana, på hvilken
man åker med skridskor, hvilkas jernskena ersatts
af 4 metall-, trä- eller kautsjukrullar.

Skat-negrer. Se Albinism.

Skatol (af Grek. skatos, träck), kem., ett
af Brieger 1877 i mennisko-exkrement funnet
ämne, C9H9N, som till en del orsakar den fekala
lukten. Skatol, som är en förruttnelseprodukt af
ägghvita, bildar färglösa, flyktiga kristallblad.
P. T. C.

Skatslägtet, Pica, zool., ett till underfam.
skrikor (Garrulini), fam. kråkfoglar (Corvidae) och
ordn. tättingar (Passeres) hörande slägte. Den vanliga
skatan, Pica caudata, skiljer sig från närstående
former förnämligast genom sin långa stjert, hvilken
har en vigglik form. Näbb och fötter äro af grof
byggnad. Fogeln är svart i skulderfjädrarna, hvit på
bröstets bakre del och magen samt har blå och grön
metallglans på vingarna och stjerten. Kroppslängden
är omkr. 46 cm. Skatan har en mycket vidsträckt
utbredning i hela Europa, norra och vestra delarna af
Asien samt nordöstra Afrika. I Sverige är hon allmänt
utbredd öfver hela landet och är stannfogel. Merendels
bygger och bor hon i närheten af hus och gårdar,
mera sällan i skogar. Hennes flygt är tyngre och
långsammare än andra kråkfoglars, men i intelligens
torde hon öfverträffa flertalet af dessa; hon undviker
omsorgsfullt försåt och låter ej ofta jägaren komma
inom skotthåll. Egendomligt är hennes ideligen
upprepade skrattlika läte. I likhet med många andra
kråkfoglar har skatan vunnit en viss ryktbarhet
för sitt begär att bortföra och gömma glänsande
föremål. Hon är allätande och skadlig företrädesvis
derigenom att hon afäter knopparna på fruktträden samt
förtär fogelägg och späda fogelungar; äfven kycklingar
och unga dufvor äro utsatta för hennes angrepp. Den
nytta hon å andra sidan gör genom utrotandet af en del
för kulturväxterna skadliga insekter kan ej uppväga
den skada hon anstiftar. Boet lägger hon i toppen
och stundom inne i kronan af höga träd. Äggen, 5–6
till antalet, äro blekt grönaktiga, tätt beströdda
med grönbruna fläckar. L-e.

Skatt, finansv., kallas sådant bidrag till ett
samhälle, som ålagts dess medlemmar och
ej utgör ersättning för någon särskild
prestation. Skattekällan, eller det, hvarur
medel till skattens erläggande hemtas, kan ej
vara något annat än medborgarnas förmögenhet
eller inkomst. Från skattekällan har man att
noga skilja måttstocken för skattskyldighetens
fördelning, hvartill visserligen förmögenheten
eller inkomsten, men äfven andra förhållanden
(t. ex. de enskildes förbrukning i allmänhet eller
af vissa varor) kunna användas. Sålunda föreligger
ingen nödvändighet att en skatt, som är fördelad
efter medborgarnas förmögenhet såsom måttstock
(se Förmögenhetsskatt), äfven måste bestridas ur
förmögenheten, utan skattekällan för sådan skatt är
i regeln inkomsten. Skatter äro antingen skatter i
inskränkt bemärkelse (hvilka bestå af en viss summa
pengar eller en viss mängd varor) eller ock besvär
(som bestå i fullgörande af visst arbete). Numera
hafva dock de sistnämnda till största delen ersatts
med skatter i inskränkt bemärkelse och erläggas i
pengar. Skatter äro vidare direkta eller indirekta. I
såväl praxis som teori användas dessa termer i mycket
skiftande bemärkelser. I teorien mest brukligt är,
att med direkta skatter beteckna sådana, hvilka äro
afsedda att bäras af dem, som i första hand erlägga
skatten, och med indirekta skatter sådana, hvilka
äro afsedda att drabba andra än dem, som erlägga
skatten. Med hänsyn till skatter af det senare slaget
är lagstiftarens afsigt att de skola öfvervältras
från de personer, som i första hand erlägga dem,
på dem som skola definitivt bära dem, t. ex.
bränvinstillverkningsskatten från tillverkaren på
konsumenterna. Ofta händer dock, att denna afsigt
icke alls eller åtminstone ej helt och hållet vinnes,
liksom det å andra sidan kan inträffa, att direkta
skatter mot lagstiftarens afsigt öfvervältras
på andra. Frågan om skatters öfvervältring är
dock ännu föga utredd. – De vanligaste slagen af
direkta skatter äro förmögenhetsskatter (i formel
bem.), inkomstskatter, skatter på afkastningen af
förvärfskällor (T. ertragssteuern, näringsskatter),
skatter på enstaka förvärfsaftal (stämpelskatter),
arfsskatter och direkta konsumtionsskatter. De
indirekta skatterna äro till allra största delen
konsumtionsskatter; dock finnas äfven andra slag,
t. ex. då arrendator är skyldig erlägga grundskatten
för den arrenderade fastigheten eller då en skuldsatt
person måste erlägga skatt för hela sin inkomst,
utan rätt till afdrag för skulderna, under det
hans fordringsegare äro fria från skatt för de
räntor de uppbära, i hvilka båda fall meningen är,
att skatten skall öfvervältras på jordegaren och
fordringsegarna. – I fråga om ordnandet af ett lands
skatteväsende äro meningarna mycket delade, liksom
ock olika land förete mycket stora skiljaktigheter
i detta hänseende. Vid reformer af beskattningen,
hvars förnämsta syfte är att skaffa stat och kommun
inkomster, bör vederbörlig hänsyn tagas till såväl
bestående skattelagstiftning som ock till politiska,
sociala och ekonomiska förhållanden. I nära samband
med fordran på rättvis beskattning står den fordran
att de skattskyldige böra få minsta möjliga tillfälle
att undandraga sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:45:38 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfan/0624.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free