Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skyddstält ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfverhöghet och ställde sig vid turkarnas framträngande
under Venezias skydd. Kort efter Konstantinopels
eröfring (1453) intogs det dock af turkarna och
införlifvades med deras rike. För närvarande tillhör
det konungariket Grekland. Staden S. ligger nu liksom
i forntiden vid nordöstra sidan af det näs, som
förbinder öns båda hälfter, och i dess närhet hamnen
Achilleion (nu Achili). A. M. A.
Skyskrapa, sjöv., ett trekantigt segel ofvanför
skejseln. Det begagnas ytterst sällan. Jfr Segel.
R. N.
Skytale, i det forna Sparta ett slags budkafle
eller brefstaf, som regeringsmyndigheterna begagnade
för hemliga meddelanden till sina i utlandet varande
sändebud och fältherrar. Den bestod af en rund staf,
kring hvilken man spiralformigt lindade en smal
läderrem, hvarefter meddelandet skrefs på denna tvärs
öfver spiralerna. Då remmen sedan löstes från stafven,
kunde skriften ej läsas, förr än den af mottagaren
blifvit upplindad på en staf af alldeles samma
diameter. A. M. A.
Skyter kallades af grekerna de folk, som
bebodde det område norr om Svarta hafvet, hvilket
närmast motsvaras af hvad som nu vanligen benämnes
Syd-Ryssland, mellan floderna Donau i vester och Don
(Tanais) i öster. Detta område kallades Skytien
(Lat. Scythia). Söder om Donaus mynningar, i det
nuvarande Dobrudsja, innehade skyterna någon tid
ett område, som efter dem vardt kalladt Lilla Skytien
(Scythia minor). Under romerska kejsaretiden öfvergick
namnet Skytien småningom till att beteckna hvad som
var kändt af de ofantliga landsträckor, hvilka nu
bilda östra Europa och norra Asien. Denna landmassa
tänkte man sig utsträckt till gränserna af Indien
och serernas land (Kina) samt delad i tvänne hälfter,
genom bergskedjan Emaus, hvilken torde svara mot
Himalaja eller Kuenlun, men som man oriktigt tänkte
sig löpa i norr och söder. Skyterna sjelfva torde
hafva kallat sig skeloter. Folkkunskapen har få
så svåra spörsmål att utreda, som frågan om dessa
folkstammars ursprung och frändskap. Så mycket synes
vara styrkt, genom de klassiske författarnas och
de sydryska fornfyndens samstämmiga vittnesbörd,
att på det skytiska området två folkstammar och
två kulturer blandat sig – den ena nomadisk och af
rent mongoliskt eller åtminstone turanskt ursprung,
den andra jordbrukande och af arisk härkomst. Det
sannolika är, att från de europeiske ariernas
urhem, på slätterna mellan Östersjön och Karpaterna,
åkerbrukande stammar vid jernålderns början utbredt
sig öfver den s. k. svarta jordens rika marker i det
nuv. Lill-Ryssland, medan det sydligare steppområdet
liksom under alla följande tidsåldrar genomsvärmats af
nomadiska röfvarehorder från landen n. ö. om Kaspiska
hafvet. Den herskande stammen, de s. k. kunglige
skyterna, synes hafva tillhört de senare. Men då
intet tyder på olikhet i språk och religion, och hvad
deraf bevarats företer en omisskänligt arisk prägel,
måste segrarna hafva antagit de besegrades språk och
tro. Skyterna, hvilkas
namn förekommit först hos Hesiodos, på 800-talet
f. Kr., råkade i närmare beröring med hellenerna och
deras odling genom Olbia och en mängd andra kolonier,
som milesierna i 7:de årh. anlade på Svarta hafvets
långt förut af fenicierna kända nordkust. Vid slutet
af samma århundrade lära de riktat ett fruktansvärdt
angrepp mot de vestasiatiska stormakterna. Bibeln
omnämner deras vilda röfvareskaror under namn
af Gog och Magog (jfr Gog). Ovisst är, hvilken
del skyterna tagit i det assyriska väldets fall
och Ninives förstöring; men de anses hafva herskat
i Medien under 28 år, tills de öfverlistades och
förjagades af konung Kyaxares. Ett århundrade senare,
omkring 513 f. Kr. företog persiske konungen Darius
sitt stora härtåg mot Skytien. Derom hafva dock
endast förvirrade uppgifter bevarats. Bland annat
berättas den orimligheten att persernas ofantliga här,
under strider och vedermödor, på 60 dagar hann tåga
fram och åter genom de obanade landen mellan Donau
och Volga. Så misslyckadt, som grekerna framställa
tåget, var det dock ej. På skyternas ideliga roftåg
till Asien gjordes för lång tid slut; och deras
planer på ett hämndetåg i förbund med spartanerna
sattes aldrig i verket. För lång tid höres ej annat
om dem, än att de öfver de grekiska kuststäderna
idka en ansenlig spanmålsutförsel. I 4:de och 3:dje
årh. f. Kr. visa de sig vid Donau och kämpa der mot
de macedoniske konungarna. Sedermera försvinna de
efter hand ur historien, men namnet på deras land
qvarstår såsom ett geografiskt begrepp, hvilket
blir allt vidsträcktare och mera dimmigt, ju mera
kunskapen om dess egentliga innebörd försvinner.
E. Sn.
Skytien. Se Skyter.
Skytiska språken, eller de språk som talades af
de många, föga kända folk, hvilka af de gamle
sammanfattades under den sväfvande benämningen
skyter (se d. o.), äro ännu fullkomligt okända. De
rester, som finnas deraf äro endast nomina
propria i grekisk eller latinsk form. Af detta
högst ovissa material hafva Müllenhoff och andra
velat draga den slutsatsen att dessa språk skulle
vara eranska. Enligt andra tillhörde de skytiska
språken den uralaltaiska språkstammen, hvarför
några, mest engelska, språkforskare nyttja
benämningen »skytiska språk» liktydande med
uralaltaiska eller turanska. Åter andra forskare
hafva förmenat, att de ännu föga förstådda språk,
som ligga gömda under de persiska kilinskrifterna
»af andra slaget», de s. k. »medisk-skytiska»
inskrifterna, eller under de vid sjön Van funna
s. k. »armeniska» inskrifterna (jfr Kilskrift
sp. 678 och 679), kunde vara skytiska, men ännu har
intet af detta kunnat visas vara mer än gissningar.
H. A.
Skyttaback, sjöv., ett under medeltiden i Norden
förekommande mindre slags krigsfartyg om 80
lästers drägtighet, bemannadt med cirka 30 man.
R. N.
Skyttar, krigsv., kallas vanligen det manskap vid
infanteriet, som utför striden i spridd ordning
(se Spridd ordning), och med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
