Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tepidarium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Både under medeltiden och senare hafva T:s
komedier varit högt skattade samt ofta uppförts
vid skolor och universitet. Till styckena finnas
versifierade öfversigter af innehållet, utarbetade af
C. Sulpicius Apollinaris (i 2:dra årh. e. Kr.), samt,
hvad vigtigare är, s. k. didaskalier, som meddela
upplysning om författaren, året och tillfället, då
stycket uppfördes, det grekiska originalet, musiken,
de förnämste aktörerna (särskildt framstående
var Ambivius Turpio) m. m. – I Sverige hafva
blott enstaka skådespel af T. blifvit öfversatta:
af H. Vendell (»Flickan från Andros», 1865),
E. A. Lidforss (»Flickan från Andros», belönad med
Sv. Akad. 2:dra pris 1871) och S. Sparre (»Bröderne»,
1871). R. Tdh.
Teresia den heliga (Teresia af Jesu), spanska kyrkans
mest berömda helgon, född d. 28 Mars 1515 i Avila
i Gamla Kastilien, ingick 1534 i karmelitnunnornas
förening, för hvars grundliga reformation hon
utvecklade en energisk verksamhet. I detta syfte
stiftade hon en ordensgren, benämnd »de oskodda
karmelitnunnornas orden», för hvars räkning hon 1562
lät bygga ett särskildt kloster i Avila, den helige
Josefs kloster. Påverkad af den fromme minoritmunken
Petrus af Alcantara, blef hon alltmer genomträngd
af mystikens idéer och författade en mängd skrifter
af mystiskt innehåll, hvilka blifvit öfversatta på
nästan alla europeiska språk. Bland dessa torde
hennes El castillo interior (Själens borg) vara
den mest bekanta. I denna skrift, som är alltigenom
mystisk, beskrifver hon de stadier själen har att
genomgå för att kunna fullständigt uppgå i Gud. Hon
dog i klostret Alba de Liste i Gamla Kastilien d. 4
Okt. 1582, kanoniserades 1622 samt erhöll titeln
doctor ecclesiae. Genom ett beslut af cortes upphöjdes
hon 1814 till Spaniens skyddshelgon vid sidan af den
helige Jakob. Lågande fantasi, flödande vältalighet
och ypperlig stil känneteckna denna märkvärdiga
qvinnas både poetiska och prosaskrifter (utg. första
gången 1587). En fullständig samling af hennes
bref utgafs 1793. Den bildande konsten framställer
henne iförd barett och andra doktorsvärdighetens
insignier. J. H. B.
Teresia Amalia Karolina Josefina Antoinetta,
svensk-norsk prinsessa, hertiginna af Dalarna,
föddes d. 21 Dec. 1836 i Bamberg. Hennes
föräldrar voro prins Edvard af Sachsen-Altenburg
och hans första gemål, prinsessan Amalia
af Hohenzollern-Sigmaringen. Prinsessan
T. förmäldes i Altenburg d. 16 April 1864 med
svensk-norske arffursten Nikolaus August, hertig af
Dalarna. Äktenskapet blef barnlöst. Efter sin gemåls
d. 4 Mars 1873 timade död har hon vistats dels i
Stockholm, dels, under flere år, i Schweiz samt är
sedan 1890 bosatt på Haga lustslott vid Stockholm.
Terevs, Grek. hjeltes. Se Filomele.
Tergalresolution kallas en myndighets beslut med
anledning af ingiften skriftlig framställning, när
beslutet tecknas å den angifna handlingen (Lat. in
tergo, »på baksidan»).
Tergeste. Se Trieste.
Tergi. Se Imosjar.
Terglou (Sloven. Triglav, »trehöfdad»), högsta
bergsstocken i Juliska alperna, på gränsen mellan
Krain och Görz och på vattenskilnaden mellan Save
och Isonzo. Som namnet antyder, grenar den sig i
tre spetsar, af hvilka den mellersta och högsta,
till utseendet en kal, skenbart obestiglig obelisk,
når en höjd af 2,864 m.
Ter Goes. Se Goes.
Ter Gouw [chauv]. Se Gouda.
Terhenetär, äfven kallad Udutar, Finsk mytol., ett
af luftens qvinliga andeväsenden, som sållade ned
från himmelen dunst och dimmor. Jfr Luonnottaret.
O. G.
Teriak, Lat. theriaca (Grek. theriakon,
näml. farmakon, d. v. s. medel mot ett giftigt
djurs bett, motgift, af ther, vilddjur), farmak.,
namn på en mycket sammansatt medikamentsblandning,
som ursprungligen kallades theriaca Andromachi
efter kejsar Neros lifmedikus Andromachus, som
uppfunnit detta »motgift», genom hvars användande Nero
skulle skyddas mot alla förgiftningsförsök. Dylika
»motgifter» spelade under den romerska forntiden en
vigtig rol (jfr Mithridat) och blefvo på Galenus’
auktoritet begagnade icke blott under medeltiden,
utan äfven långt in i den nyare tiden såsom medel mot
allahanda lidanden. Ännu i Pharmacopée française
af 1837 qvarstår Galenus fullständiga formel
för theriaca, innehållande 71 olika beståndsdelar,
bland hvilka 67 voro fasta ämnen, inberäknade torkade
huggormar, hvilka pulveriserades, sammanblandades samt
medelst mekkabalsam, chios-terpentin, hvit honing
och spanskt vin bereddes till ett mos, electuarium
theriacum. I den första upplagan af Ph. suecica,
1775, upptogs en mycket förenklad formel för theriaca,
innehållande endast angelika, valeriana, zedoaria,
kardemummor, saffran, myrrha och opium, hvilka ämnen
i pulverform medelst flädersyrup och spanskt vin
gjordes till ett mos. Ännu i Ed. VI af Ph. suecica,
hvilken upphörde att gälla 1870, finnes en liknande
formel för theriaca, i hvilken flädersyrupen dock
är utbytt mot honing och beståndsdelarna tillökats
med lakrits och gentianarot samt det spanska vinet
är bestämdt att vara malagavin. Teriak ingick då
i de kryddor, som kallades »Hjärnes testamente»
(se d. o.). Den verkan, som kunde erhållas af
teriak, berodde på dess aromatiska beståndsdelar
samt på dess halt af opium, i det att 4 gr. teriak
innehöllo 5 cg. opium crudum. – Man har kallat en
blandning af gentiana, aristolochia, lagerbär,
myrrha, honing och enbärsextrakt theriaca pauperum
l. th. diatessaron, hvilket teriak också ansågs
verksamt mot ormbett. Slutligen har extractum juniperi
ensamt burit namnet »tysk teriak». Numera äro alla
slags theriaca utmönstrade ur farmakopéerna. O. T. S.
Terkelsen, Sören, dansk visöfversättare, var först
kammartjenare hos konung Kristian IV och 1633–53
tulltjänsteman i Glückstadt. Död i Skåne 1657. År
1643 öfversatte han från tyskan den berömda franska
herderomanen »Astrée» (af Honoré d’Urfé) och utgaf
1648–54 i fri öfversättning de deri inlagda sångerna
jämte en del tyska visor med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
