Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thjulén, Lorenzo Ignazio - Thiaspi Dill., penninggräs, skärffrö, bot. - Thlipsis (Grek., »tryck»), med., en af yttre orsak framkallad förträngning af blodkärlen - Thogra. Se Tugra - Thokka bot. Se Thucka bot - Tholander, Per Vilhelm - Tholander, Karl August - Tholos, Grek. (Lat. tholus), kupol - Tholuck, Friedrich August Gottreu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thjulén, Lorenzo Ignazio, svensk jesuit, författare,
föddes i Göteborg d. 2 Nov. 1746 och hette egentligen
Birger Lars T. Han for 1767 hemifrån till Cadiz
för att blifva sekreterare hos den svenske konsuln
derstädes; men medan han väntade på dennes ankomst,
företog han på ett svenskt fartyg en färd till
Corsica i sällskap med en hop jesuiter från Amerika,
hvilka lyckades omvända honom och förmådde honom
att inträda i deras orden. Då Björnståhl 1772
besökte Bologna, träffade han honom der, flitigt
idkande studier. T. hann emellertid ej blifva mer
än novitie, innan jesuitorden upplöstes. Han antog
sedan titeln »abbate» och fortfor att under rätt
liflig literär verksamhet vistas i Bologna till
sin död. Han afled d. 5 Dec. 1833. T. uppträdde
som författare på italienska med en del politiska
ströskrifter, historiska öfversigter, öfversättningar
o. dyl. till ej obetydligt antal. Bland dem må
här nämnas Tutti han ragione (1773), Ribellione
degli animali contro gli uomini (allegori på vers,
1793; 3:dje uppl. 1794), Fasti della rivoluzione
francese (3 bd), Riflessioni su i mali prodotti in
Italia dalla democrazia e su i mezzi per istabilirei
l’ordine sociale (1800), en öfvers. af I. Hardions på
franska författade verldshistoria (med fortsättning
af T.; 10 bd, 1804 o. f.), och Dialoghi nel regno
de’ morti (ett femtiotal häften, 1815 o. f.).
–rn.
Thlaspi Dill., penninggräs, skärffrö, bot., ett
slägte hörande till nat. fam. Cruciferae Adans.,
kl. Tetradynamia L., och bestående af mindre eller
större, glatta örter med spiralställda, hela,
halftomfattande stjelkblad och hvita blommor i mer
eller mindre klaselika ställningar. Skidorna äro
rundade eller omvändt hjertlika, i spetsen urnupna,
platta eller något kullriga, glatta, upptill bredt
vingkantade. Den allmännaste arten, T. arvense L.,
»åkerskärffrö», äfven kallad »lommegräs» (jfr d. o.),
är ett besvärligt ogräs i trädgårdar och åkrar.
O. T. S.
Thlipsis (Grek., »tryck»), med., en af yttre orsak
framkallad förträngning af blodkärlen.
Thogra. Se Tugra.
Thokka bot. Se Thucka bot.
Tholander, Per Vilhelm, literatur- och fornforskare,
född i Hvetlanda, Småland, d. 6 April 1770,
blef student i Lund 1791 och i Upsala 1792 samt
e. o. tjensteman i Riksarkivet 1794. Han företog
sedan en utländsk resa till Frankrike, Tyskland
(der han i Göttingen blef filos. magister) och
Köpenhamn samt återvände 1797 till Stockholm. Der
lefde han sedan i stort armod, måste försörja
sig med konditionerande å Haga och Ulriksdal
samt blef omsider vikarierande skolmästare vid
sistnämnda ställe 1801 och ordinarie 1806. I denna
underordnade befattning qvarstod han till sin död,
d. 15 Nov. 1815. – T. var hufvudsakligen samlare på
det historiska området samt bibliograf. Bland hans
tryckta arbeten märkas uppsatser i »Iduna» (han var
medlem af Götiska förbundet sedan dettas stiftelse),
i »Journal för litteraturn och theatern» (1811, en
bibliografi öfver Sveriges periodiska literatur),
Musaeum typographicum sohmianum (1812 och 1815),
recensioner i »Svensk literatur-tidning» m. m. 1814
kallades han till redaktör af de uppgifter, som
från stiften inkommit till uppfostringskomitén,
och utförde detta arbete med mycken noggranhet i
tabellarisk form. -rn.
Tholander, Karl August, målare, f. i Kristianstad
1835, blef sergeant vid Skånska husarerna, men
öfvergaf snart den militära banan, var en kort tid
elev vid konstakademien i Stockholm och vistades
1854–56 i Göteborg som porträtt-tecknare. Sistnämnda
år utgaf han äfven ett poetiskt arbete, Hvitsippan,
evangeliska betraktelser, och begaf sig sedan till
Düsseldorf, der han uppehöll sig 1857 och studerade
genremålning. Någon tid derefter for T. till Åbo,
der han började sin bana som porträttmålare, och
sedan till Moskva, der han fortfarande är bosatt
såsom mycket ansedd porträttör. Han har äfven
skrifvit en del uppsatser i »Illustrerad tidning»
samt korrespondenser till »Stockholms dagblad».
-rn.
Tholos, Grek. (Lat. tholus), kupol; en rund, af en
kupol täckt byggnad i allmänhet, särskildt benämning
på en del forngrekiska och etruskiska byggnader –
t. ex. de s. k. skattkamrarna (se Thesavros), grafvar
i Tarquinii och Volci, källhuset vid Tusculum och
Sardiniens nuragher – med takformer, som närmast likna
en spetsig kupol eller en bikupa af sten. De stenar,
som bilda hvälfningen, fasthållas likväl ej, såsom
i det äkta hvalfvet, i sitt läge genom spänningen
mot hvarandra, utan genom »öfverkragning»,
i det att hvarje öfre skift skjuter något ut
öfver det nedre, hvarefter en stenplatta täcker
den slutliga taköppningen. Det är naturligt, att
denna konstruktionsform, ungefär densamma, som barn
använda då de bygga »hus» af t. ex. dominobrickor,
är användbar endast med starka vederlag och i rum
af jämförelsevis små dimensioner. Många af dessa
byggnader äro derför också underjordiska. – I Athen
fanns en tholos, hvilken tjenade såsom ämbetslokal
för prytanerna (se d. o.) och derför stundom kallas
prytaneion, men dock ej bör förvexlas med det
ursprungliga prytaneion l. stadshuset.
Tholuck, Friedrich August Gottreu, tysk luthersk
teolog, född d. 30 Mars 1799 i Breslau, studerade
först i sin födelsestad, derefter i Berlin, dit han
dragits af sin förkärlek för studiet af Österlandets
språk och literatur. Ehuru redan i sin första ungdom
lifligt intresserad för religiösa frågor, var han
under denna tid föga positivt kristlig. Men i Berlin
vanns han för den pietistiska riktningen, började egna
sig åt teologiska studier, blef teol. docent 1821 och
deltog nitiskt i arbetet för missionssaken. Resultatet
af sina orientaliska studier nedlade han
i bl. a. Sufismus, sive theosophia persarum
pantheistica (1821) och Speculative trinilätslehre
des späteren Orients (1826). Samtidigt började äfven
hans författareverksamhet på den kristna teologiens
område. Han skref en afhandling om hedendomen,
som mottogs med mycket bifall, men äfven – från
rationalistisk sida – rönte mycken gensägelse. Närmast
med anledning af De Wettes tendensroman »Theodor oder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
