Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Troil ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom stambanor af staten ombesörjas och bekostas. Den
statistiskt ekonomiska karta, som åtföljer nämnda
komités år 1859 afgifna betänkande, är utarbetad
hufvudsakligen af T. Genom deltagandet i dessa
arbeten och öfverste Ericsons fortfarande välvilja
fästes T. alltmera vid statens jernvägsväsende
och förordnades 1860 att såsom chef för
kansli- och kameralärendena biträda Ericson vid
jernvägsförvaltningen samt 1863, sedan Ericson
vid 1862 års slut lemnat chefskapet för statens
jernvägsbyggnader, att vara generaldirektör och
chef i den samtidigt inrättade Styrelsen för statens
jernvägstrafik. Från detta ämbete erhöll T. på begäran
afsked d. 28 Okt. 1887. De trafikerade statsbanorna
egde vid T:s tillträde till ämbetet en längd af 669
km. och vid hans afskedstagande 2,496 km.
T. är ledamot af Landtbruks- (1867), Krigsvetenskaps-
(1877) och Vetenskapsakademierna (1878) samt blef
hedersledamot af förstnämnda akademi 1884. Åren
1867–75 var han ledamot af riksdagens Första kammare,
dertill utsedd af Örebro läns landsting. Såsom dels
extra, dels ordinarie fullmäktig har T. deltagit
i Jernkontorets styrelse 1856–80. Han var vice
ordförande i komitéerna för Sveriges deltagande
i verldsutställningarna i London 1862, Wien
1873, Filadelfia 1876 och Paris 1878. Han har
författat bl. a. Minnesteckning öfver N. Ericson (i
»Lefnadsteckningar öfver K. sv. Vet. akad:s efter år
1854 afl. ledam.», III, 1891).
Troilos (Lat. Troilus), Grek. hjeltes., den yngste
sonen af den trojanske konungen Priamos, dödades under
det trojanska kriget af Achillevs. – Om Shaksperes
pjes »Troilus and Cressida» se Trojasagan.
Troina, stad uti italienska prov. Catania (Sicilien),
ligger 1,113 m. öfver hafvet på en brant klippkam,
som om vintern ej sällan täckes af snö. 10,348
innev. (1881). Ett i T. inrättadt biskopssäte
flyttades 1087 till Messina.
Troiska vigter. Se Troy-vigt.
Trois Rivières. Se Three Rivers.
Troitsa-klostret l. Troitskij-klostret
(R. Troitsko-Sergievska lavra, af troitsa,
treenighet), en af Rysslands allra ryktbaraste
helgedomar. Se Sergievsk.
Troitsk, stad i ryska guvern. Orenburg, vid en biflod
till Tobol och vid sibiriska landsvägen. Omkr. 13,000
innev. Troitskij-fästet, anlagdt 1743, blef
en medelpunkt för handeln med Kirgissteppen och
Turkestan, och T. har nu näst Orenburg den största
omsättningen på dessa trakter. Bomull, silke och
i synnerhet hästar och hornboskap införas, medan
läderarbeten, bomulls- och ylletyg samt metallarbeten
exporteras. Till bergverksdistrikten i Ural exporteras
mycket spanmål.
Troitskossavsk, rysk gränsfästning emot Kina,
nära Kiachta.
Troizen l. Troizenia (Lat. Troezen), forngrekisk
stad med tillhörande område i sydöstra delen af
landskapet Argolis på Peloponnesos. Staden T.,
hvilken tidigare skall hafva hetat Poseidonia (med
anledning af der idkad Poseidonskult), var under
Greklands historiska tid icke synnerligen betydande,
men synes enligt sagorna hafva haft en lysande
forntid. Innevånarna voro tydligen från början af
jonisk nationalitet, men kommo redan tidigt under
acheiskt öfvervälde, i sagorna representeradt
af Pelops’ son Pitthevs, och sedermera under
doriskt. Måhända var det de invandrande dorernas
påträngning, som förmådde en del af T:s innebyggare
att i förening med argiver utvandra till Asien
och der grundlägga Halikarnassos. Ännu under den
historiska tiden qvarstod dock förbindelsen med det
joniska Athen, och T. lemnade bl. a. en tillflykt
åt athenarnas qvinnor och barn, då dessa vid Xerxes’
anryckande öfvergåfvo sin stad. Under peloponnesiska
kriget stod T. på Spartas sida. Lemningar af T. finnas
n. v. om nuv. byn Damala, 4 km. från Egina-viken.
A. M. A.
Troja. 1. (Grek. Troie, Troia, äfven Ilios, Ilion;
Lat. Troia, Ilium, Ilion) Den genom de homeriska
sångerna frejdade hufvudstaden i det troiska
riket l. Troas (se d. o.). Stamfader för detta
rikes herskareätt var enligt sagan Dardanus (se
d. o.), hvilken vid foten af Ida grundlade staden
Dardania. Dennes sonson var Tros, efter hvilken
såväl Troja som Troas fått sitt namn. Såsom den
egentlige grundläggaren af staden T. uppgifves dock
Tros’ son Ilos, efter hvilken den fått namnet Ilios
l. Ilion. Dennes son var Laomedon, åt hvilken Poseidon
och Apollon uppbyggde Trojas fästningsmurar. Dessa
stormades och förstördes första gången af Herakles
i förening med Telamon med anledning af Laomedons
vägran att utbetala den för räddandet af Hesione (se
d. o.) betingade lönen. En fullständig ödeläggelse
drabbade staden genom det ryktbara trojanska kriget
(se d. o.), hvilket inträffade under Laomedons son
Priamos’ regering. – T. beskrifves i de homeriska
sångerna såsom en ståtlig stad med breda gator och
en högt belägen borg, Pergamos (senare äfven kallad
Pergamon och Pergama), inom hvilken såväl Pallas
Athenes tempel och öfriga helgedomar som Priamos’,
Hektors och Paris’ palats voro belägna. Af stadens
portar nämnes särskildt blott den Skaiiska (egentl. den
»venstra» eller »vestra»), som vette mot hafskusten
och det grekiska lägret. Frågan om det homeriska T:s
läge är ännu i dag omtvistad. Länge tog man tämligen
allmänt för gifvet, att T. legat på samma plats (nu
Hissarlik), som intogs af det nya, under historisk
tid anlagda Ilion (se d. o.), ehuru redan hos en och
annan bland de forntida författarna träffats protester
mot denna uppfattning. Den förste, som i senare tider
fäst uppmärksamheten på denna fråga, är den franske
upptäcktsresanden Lechevalier, hvilken, efter att
åren 1785 och 1786 hafva besökt Troas, sökte bevisa,
att läget vid Hissarlik icke öfverensstämmer med de
homeriska sångernas beskrifningar och att platsen
för det homeriska T. snarare bör sökas längre inåt
landet på höjden Balik Dag, i närheten af den turkiska
byn Bunarbaschi. Denna åsigt har vunnit bifall hos
många framstående lärde, och några ställen i de
homeriska sångerna, hvilka synas tala för Hissarlik,
hafva af den nyare kritiken på mer eller mindre goda
skäl förklarats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
